Islam Makhachev lämnade UFC 330 som mästare, historisk rekordhållare och fortfarande sportens svåraste problem att lösa. Ändå var det Ian Garry som förändrade bilden av honom. Daniel Cormier såg en mästare pressas längre än tidigare, Demetrious Johnson såg de tekniska orsakerna – och Chael Sonnen såg något ännu större: för första gången började en möjlig väg genom Makhachevs dominans skymta.
Matchen där nästan ingenting hände – och allt kunde hända
Siffrorna berättade om låg aktivitet. Ögat berättade något annat.
Islam Makhachev och Ian Garry stod länge på avstånd och väntade på att den andre skulle blinka först. Garry ville att Makhachev skulle kliva in i räckvidden där knän, raka slag och kontringar kunde möta honom. Makhachev ville locka fram precis tillräckligt mycket offensiv för att få kroppen inom räckhåll för en nedtagning.
Chael Sonnen beskrev det som ett slags chicken race.
– Islam, kom och ta mig så att jag kan träffa dig med knät. Garry, kom och ta mig så att jag kan fånga något och brotta ned dig.
Det gjorde matchen märklig. Tempot sjönk, men hotet försvann aldrig. Ingen av dem tvingades tömma tanken tidigt och Garrys explosivitet fanns därför kvar långt in i matchen. Sonnen jämförde känslan med möjligheten till ett Leon Edwards-ögonblick: en enda hög spark som kunde förändra allt.
Cormier såg samma spänning ur ett annat perspektiv. Makhachev fick ned Garry redan i den första ronden, men kunde inte platta ut honom eller etablera den typ av fullständig kontroll som brukar göra motståndarnas kvällar hopplösa.
– Ian Garry var så väl förberedd att han gjorde ungefär så bra en match som man kan göra mot Islam Makhachev.
Det var där den verkliga berättelsen började.
Garry löste första uppgiften
Mot Makhachev räcker det sällan att försvara den första nedtagningen. Man måste överleva kedjan efteråt.
Demetrious Johnson fastnade särskilt för Garrys försvar mot Makhachevs single-leg. När Makhachev tvingades gå genom det långa avståndet hamnade huvudet utanför Garrys höft. Garry kunde trycka ned huvudet, komma över axeln och försöka dumpa honom åt sidan.
Problemet var att Makhachev aldrig accepterade att den första attacken hade misslyckats.
– Dumpningen fungerar så länge brottaren ger upp nedtagningen. Islam gav inte upp, konstaterade Johnson.
Makhachev stannade kvar vid benet, klättrade tillbaka in i position och arbetade sig mot buren. Garry gjorde det viktigaste rätt: han försökte hela tiden resa sig.
Sonnen menade att just den instinkten förtjänade mer beröm än någon spektakulär submissionjakt från rygg hade gjort.
– Uppgiften var att ta sig upp på fötter. Det finns ingen MMA-fighter på rostern som tror att han ska besegra Islam från guard.
Garry hade förstått matchen. Han vägrade göra markpositionerna bekväma för mästaren och tvingade Makhachev att bära mer vikt, arbeta längre och börja om oftare än normalt.
Makhachev hade ett svar ändå.
Den lilla detaljen som stängde Garrys striking
Johnsons kanske viktigaste observation handlade inte om brottningen alls.
Makhachev arbetade hela tiden med fotpositionen mot den längre Garry. Som southpaw sökte han utsidan av Garrys främre ben och när han behövde passera framför honom gjorde han det med stora cirklar snarare än att stanna i den korridor där Garry vanligtvis kan arbeta med jabb och raka kontringar.
– Islam förstår avstånd väldigt bra. Ian Garry bygger sitt spel på att motståndaren sträcker sig för långt in i tomrummet så att han kan få i gång sina kombinationer.
Makhachev gav honom sällan den möjligheten.
När Garry fokuserade för mycket på att komma undan i den andra ronden kom straffet. Makhachev följde en högerhand med en hög spark som träffade rent och skickade Garry ned.
Johnson nästan exploderade när han såg den.
– Det är därför han är pound-for-pound-etta.
Poängen var större än själva sparken. Garry hade förberett sig för brottaren Makhachev. Han mötte en mästare som kunde förändra problemet mitt framför honom.
Garry hittade ändå sprickan
Den tredje ronden blev matchens mest intressanta fem minuter.
Garry stoppade en nedtagning, hamnade överst och lyckades hålla matchen stående tillräckligt länge för att vinna ronden på samtliga domarkort enligt Cormier. Plötsligt fick Makhachev arbeta på ett sätt som inte passade den vanliga bilden av hans matcher.
Han såg tröttare ut. Han bar mer vikt än under åren som lättviktare. Nedtagningarna ledde inte automatiskt till dominanta positioner.
Och Garry började träffa honom bäst just när Makhachev försökte brottas.
Johnson såg paradoxen. För att vinna behövde Garry släppa händerna mer. Gjorde han det öppnade han också dörren för Makhachevs grepp.
– Det var förbannad om du gör det, förbannad om du inte gör det. Om du inte engagerar får du aldrig i gång händerna. Om du engagerar kan Islam få tag i dig.
Garry valde försiktigheten lite för ofta.
Hans egen hörna började fråga efter mer offensiv. Sonnen gick längre och menade att Garry nästan behandlade Makhachev med för stor vördnad, både under och efter matchen.
– Om två veckor tror jag att Ian kommer tänka: ”Jag önskar att jag hade trott mer på mig själv.”
För Sonnen blev de respektfulla samtalen och Garrys hyllningar av mästaren ett tecken på en titelutmanare som aldrig helt släppte bilden av vem som stod framför honom.
Femte ronden förklarade varför Islam är Islam
Inför den sista ronden ville Makhachevs hörna inte lämna någonting åt domarna.
– Vi vet inte vad som händer. Du måste vinna den femte, återgav Cormier instruktionen.
Makhachev svarade med sin tydligaste rond.
Han tog ryggen, låste body triangle och kontrollerade Garry på ett sätt han inte hade lyckats med tidigare. Efter fyra ronder av motstånd, omstarter, misslyckade kontrollförsök och ovanlig frustration hittade han till sist positionen han hade sökt hela kvällen.
För Cormier var just det mästarprovet.
– I de mörka ögonblicken, när du inte vet exakt var du står och måste gå ut och göra jobbet, är det där mästare skapas.
Trycket runt Makhachev hade dessutom varit större än själva titelförsvaret. Den 17 raka UFC-segern innebar att han passerade Anderson Silvas svit på 16. Han försvarade dessutom en titel i sin andra viktklass, något Cormier placerade i ett historiskt perspektiv få fighters ens har möjlighet att närma sig.
Sonnen såg ett annat arv från samma kväll.
Makhachev vann. Garry besegrade honom aldrig någonstans tillräckligt länge för att ta bältet. Ändå tvingade han fram frågor som nästan hade försvunnit under mästarens dominans.
Vad händer mot någon som försvarar nedtagningarna lika envist – men slår hårdare?
Sonnen hade knappt varit intresserad av Michael Morales mot Makhachev före UFC 330.
Efteråt hade han ändrat sig.
– Garry slog inget hål i båten som är Islams aura av oövervinnlighet. Men han visade att det kanske finns ett hål någonstans.
Makhachev lämnade Philadelphia med rekordet, bältet och ännu ett argument i diskussionen om sportens främsta genom tiderna.
Han lämnade också resten av weltervikten med något den inte hade före matchen.
En ledtråd.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
