Sveriges socialminister Jakob Forssmed var nyligen gäst i podden 5×5, där han öppet lyfte den systematiska bristen på kampsportslokaler. Han pekar särskilt på kommunernas ojämna stöd och menar att det är dags att ta kampsporten på allvar.
Kampsporten halkar efter – trots växande popularitet
I ett samhälle där fler barn och unga lider av fysisk inaktivitet och psykisk ohälsa, har kampsporten visat sig vara en effektiv lösning. Den erbjuder inte bara fysisk träning utan även struktur, samhörighet och ledarskap. Trots detta står många klubbar utan anpassade lokaler. Det vill socialminister Jakob Forssmed ändra på.
“Det finns ofta inga lokaler gjorda för kampsport. Klubbar får börja från noll – det är inte hållbart,” säger Forssmed i intervjun med 5×5.
Enligt Forssmed måste kommunerna bli bättre på att se det samhällsvärde som kampsporten faktiskt levererar – inte minst i utsatta områden.
Södertälje-exemplet: “Vi fick köpa allt själva”
Ett tydligt exempel kommer från Södertälje, där en lokal klubb tvingades bekosta hela sin utrustning ur egen ficka. Lokalen de tilldelades av kommunen var en gymnastiksal – inte alls anpassad för kampsport. De köpte 100 kvadratmeter mattor, ljudisolering och säckar själva.
“Vi var glada över att ens få en lokal. Men när första passet var över insåg vi – var ska vi göra av all utrustning?” berättar klubbens ägare Mazdak i podden.
Det slutade med att klubben fick be om att låna förrådsyta från en gymnastikförening. Hade inte det gått, hade verksamheten troligtvis inte kunnat fortsätta.
Forssmed: “Det krävs kreativitet – och kommunalt mod”
Socialministern menar att det inte nödvändigtvis krävs dyra nybyggen. Snarare handlar det om att tänka nytt kring hur redan existerande lokaler kan användas. Övergivna skolor, förråd eller nedlagda fritidsgårdar kan omvandlas med relativt små medel.
“Du behöver inte enorma ytor. Ofta räcker det med en fungerande sal, rätt golv och närhet till barnen,” förklarar Forssmed.
Han lyfter även fram exempel där lokala aktörer genom samverkan lyckats skapa effektiva träningsmiljöer. Västerås Fight Club får särskilt beröm, inte bara för sitt arbete i ett utsatt område utan även för hur de byggt upp en stark barnverksamhet med 17 pass i veckan.
Varför får inte MMA samma stöd som fotboll?
En återkommande fråga i samtalet är varför kampsport – särskilt MMA – inte får samma kommunala stöttning som andra idrotter. Enligt Forssmed finns det flera historiska och organisatoriska skäl.
-
Traditionella sporter som fotboll och simning har starkare institutionella rötter i kommunpolitiken.
-
Många äldre sporter har egna hallar – simhallar, fotbollsplaner, ishallar – medan kampsport ofta hänvisas till delade ytor.
-
MMA har tidigare haft ett rykte om sig som “våldsam”, något som påverkat attityden i vissa kommuner.
“Från början var MMA rätt fritt från regler, vilket gjort det svårt att acceptera. Men det är inte den sport vi ser idag,” påpekar Forssmed.
Han förklarar också att MMA numera är en del av RF via Budo och Kampsportsförbundet, vilket ger rätt till både föreningsstöd och projektmedel.
Fritidskortet & Idrottsklivet – en väg framåt?
Forssmed nämner två statliga satsningar som särskilt kan komma kampsporten till nytta:
Fritidskortet
Ett nytt stöd där barn i ekonomisk utsatthet får upp till 2 000 kr/år att använda för föreningsaktiviteter – inklusive kampsport.
“Många klubbar har ändå relativt låga avgifter. För vissa familjer kan 2 000 kr vara skillnaden mellan att delta – eller stanna hemma.”
Idrottsklivet
En permanent satsning på att stödja idrott i utsatta områden. Här ingår kampsport som en prioriterad kategori, och Västerås Fight Club är ett typexempel på framgång.
Kampsporten som verktyg mot psykisk ohälsa
En stor del av samtalet handlar också om ungas välmående. Forssmed återkommer till statistik som visar att svenska tonåringar i snitt sitter 6,5 timmar per dag framför skärm – utanför skoltid. Det skapar stora konsekvenser:
-
Sämre sömn
-
Försämrat korttidsminne
-
Mindre fysisk rörelse
-
Förhöjd risk för depression och ångest
“Vi vet att fysisk aktivitet är det mest effektiva verktyget för att motverka psykisk ohälsa. Därför är det avgörande att idrotten blir tillgänglig för alla,” betonar Forssmed.
Ett samspel mellan stat och kommun
Trots flera goda initiativ betonar ministern att det lokala engagemanget är avgörande. Staten kan bidra med pengar och riktlinjer – men det är kommunerna som måste tilldela lokaler, planera stadsutveckling och våga satsa på nya idrotter.
“Vi kan visa exempel där det funkar, men varje kommun måste våga ta steget. Sätt upp mattor, gör plats för en oktagon – så skapas förändring.”
