För ett år sedan hade Josh Hokit ännu inte gjort sin UFC-debut. Den 14 november kan han lämna Madison Square Garden som organisationens obestridde tungviktsmästare på UFC 334.
Den osannolika resan har inte gjort amerikanen försiktigare. Inför titelmatchen mot Ciryl Gane går Hokit till attack mot både fransmannen och den tidigare mästaren Tom Aspinall – och lovar samtidigt att hans egen tid på toppen skulle innebära raka motsatsen till väntan och försiktighet.
– När jag blir mästare ger jag dem fyra matcher om året. Jag tänker inte spela säkert, säger Hokit.
Samtalet som förändrade allt
När UFC Hunter Campbell ringde behövdes ingen lång förhandling. Enligt Hokit bestod budskapet i princip av två ord: Ciryl Gane.
Svaret kom omedelbart.
– Jag sa: ”Gör det. Jag tackar inte nej.” Skriv upp mig.
Titelchansen fullbordar en utveckling som Hokit själv beskriver som resultatet av år av arbete långt från rampljuset. På kort tid har han gått från nykomling till en position där ett enda resultat kan förändra hela tungviktsdivisionen.
Han säger att han alltid har varit redo för möjligheten.
– Jag har lagt ner jobbet bakom stängda dörrar. Nu syns det.
Att Gane redan har lyfts fram som obestridd mästare är däremot inget Hokit ser som självklart. Han vill inte lägga energi på UFC beslut, men lämnar heller ingen tvekan om vad han själv tycker.
– Jag tycker inte att han förtjänar den obestridda titeln. Men det är bättre för mig. När jag slår honom blir jag obestridd mästare.
Orden blir startpunkten för betydligt hårdare kritik.
”Jag tycker bara att han är en fegis”
Hokit anklagar Gane för att medvetet tänja på reglerna när pressen blir som störst. Han pekar framför allt på ögonpetningar och slag mot bakhuvudet och beskriver dem som resultatet av rädsla snarare än tillfälligheter.
– Jag tycker bara att han är en fegis. Han vill ut ur buren så snabbt att han är beredd att fuska.
Det är Hokits egen tolkning av situationerna och inget han försöker tona ned.
– Han ser lugn och cool ut, men när chansen kommer att peta någon i ögat eller träffa bakhuvudet tror jag att rädslan tar över.
När Ariel Helwani frågar om han förväntar sig samma typ av problem i deras egen match gör Hokit svaret till ännu en del av sin persona.
– Han kan försöka. Jag har titanögon.
Skämtet följs av ett betydligt mer konkret erkännande. Hokit betraktar Gane som sin tuffaste UFC-uppgift hittills.
– Ja, förmodligen. Han är ganska atletisk och har hygglig fight-IQ.
Respekten stannar ungefär där.
Hokit tror att matchen kommer avgöras när tekniken inte längre räcker och båda tungviktarna börjar känna tempot.
– Många förbereder kombinationer och sådant. Jag förbereder mig för när vi båda är trötta. Vem fortsätter då?
Anklagelsen mot Tom Aspinall
Ännu mer explosiv blir Hokit när samtalet når Tom Aspinall, vars titelperiod enligt intervjun tog slut efter skadeproblem.
Hokit ifrågasätter öppet om problemen är så allvarliga som Aspinall har beskrivit dem.
– Jag tror inte ens att det är på riktigt.
Han går längre och spekulerar i att Aspinall kan försöka lämna sitt UFC-avtal för att i stället boxas.
– Jag tror att han försöker ta sig ur sitt kontrakt. Kanske betalar UFC honom inte det han vill ha. Jag tror att han vill boxas.
Det finns inget stöd i intervjun för påståendet utöver Hokits egen misstanke, men för honom passar teorin in i en större bild. Han återkommer flera gånger till idén om att fighters som väntar, skyddar sin position eller jagar perfekta villkor till slut blir straffade.
– När du spelar säkert i den här världen blir du straffad. Jag spelar inte säkert och jag blir belönad.
Skulle Aspinall återvända efter en Hokit-seger finns dock inga tveksamheter.
– Vill han komma tillbaka och ta den, då kan jag bevisa att jag är bäst i världen.
”Tre träffar”
Hokit talar redan om ett mästarbälte som början snarare än slutet. Han nämner möjligheten att gå ned till lätt tungvikt, möta Alex Pereira och till och med skapa matcher kring en vikt på 225 pounds.
Men först finns Gane.
Och när Hokit får beskriva hur den matchen slutar försvinner alla långa resonemang om uthållighet, atletism och karriärplaner.
Han behöver bara tre träffar.
– En träff i ansiktet. Han träffar mattan. Sedan träffar ambulansföraren 90 på väg till sjukhuset.
Bakom överdrifterna finns en situation som hade varit svår att föreställa sig bara ett år tidigare. Madison Square Garden. En UFC-titel. En motståndare Hokit anser vara den svåraste han mött.
Själv har han ingen tanke på att närma sig ögonblicket försiktigt.
– Vi belönas av mod i den här världen. Jag får min belöning för att jag vågar.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
