Till en början verkade hypen lysa med sin frånvaro inför UFC 217 – trots att det som väntade var årets största och bästa matchkort hittills.
Men i fredags och vidare in på lördagen kunde man tydligt märka av hur intresset sakta men säkert började sprida sig längre och längre ut i fanskaran – och när det väl var dags verkar det som att fler än först förväntat bänkade sig framför TV:n.
Vad som följde under natten var ännu en historisk storgala i världskända Madison Square Garden i New York City – där grymma matcher och spektakulära avslut avlöste varandra när några av världens absolut främsta MMA-fighters gjorde upp i buren. Till slut återstod nattens höjdpunkter när så många som tre titlar stod på spel – där vi, häpnadsväckande nog, fick se bältena byta ägare efter otroliga avslut i varenda titelmatch.
Som vanligt är det svårt att sätta ord på sådana här magiska UFC-nätter som slår alla förväntningar med hästlängder. I synnerhet för mig som är så pass ”balls deep” i MMA-världen och sitter klistrad med spänningen på högvarv redan från underkortets första match.
Rose Namajunas chockade världen totalt när hon knockade Joanna Jedrzejczyk och gav henne sin första förlust. TJ Dillashaw gjorde många förvånade när han var den som slog ut rivalen Cody Garbrandt, när de allra flesta såg ”No Love” som den med störst chans att avsluta.
Men även om dessa matcher var väldigt stora i sig och absolut hade kunnat toppa sina egna galor, så slår inget vad som hände i huvudmatchen.
Georges St-Pierre är tillbaka – och det med stil!
GSP, som redan innan nattens gala av många ansågs vara tidernas bästa MMA-fighter, gjorde något som vi aldrig tidigare har skådat. Efter att ha lagt karriären på is och lämnat ifrån sig sitt welterviktsbälte för nästan fyra år sedan – trots tolv raka segrar och en enorm stjärnstatus – återvände den kanadensiske legendaren större och starkare än någonsin. Bokstavligen.
”Rush”, som tidigare kritiserats för att fightas säkert och inte avsluta sina matcher, lyckades inte bara besegra Michael Bisping för att bli den nya mellanviktsmästaren – en viktklass som han aldrig tidigare har fightats i. Han gjorde det även på ett sådant sätt som nu får alla kritiker att tiga. Han avslutade en av UFC:s tuffaste fighters – brutalt.
GSP talade verkligen sanning när han sa att han endast skulle göra comeback om han kände sig bättre som fighter än tidigare. Och hans uppfattning av sin egna form visade sig vara helt korrekt – samtidigt som det var uppenbart att hungern och hans fightingspirit, som möjligen började glida iväg innan avbrottet, var tillbaka till fullo.
Att vinna sin andra UFC-titel på ett sådant här storartat sätt efter fyra års frånvaro är inget som vi någonsin har fått se förut – och det här var en sådan match som man verkligen känner sig privilegierad att ha fått bevittna live medan den utspelade sig.
GSP vann tillbaka sin stjärnstatus över en natt, trots att många trodde att den var utdaterad. Och det känns så otroligt skönt att ha tillbaka en såhär stor stjärna till sporten – som behåller sin respekt och budoanda istället är att kompromissa med detta för att sälja pay-per-views och tjäna mer pengar. Han behöver inte hålla uppe några spel för gallerierna – han kan fylla de stora skorna ändå med sin heder i behåll.
Oavsett vad som blir nästa steg så är en sak säker: Georges ”Rush” St-Pierre är tidernas bästa MMA-fighter. Det finns inte ett uns av tvivel i mig när jag skriver den meningen – trots den långa listan av starka kandidater. Och såhär kunde jag aldrig ha föreställt mig att jag skulle känna efter denna magiska natt.
Loading ...
