När två fighters kliver in i oktagonen är det oundvikligt att skador kan uppstå. Det är tyvärr dock inte ovanligt att folk skadar sig inför själva matchen. Är det en ofrånkomlig del av sporten, eller kan skadorna minska med rätt typ av träning?
Velasquez. Werdum. Dos Anjos. Rua. Ferguson. Cormier. De är bara några av de fighters som tvingats dra sig ur matcher i år, ofta med kort varsel. Totalt skadas omkring 100 hyfsat högprofilerade fighters per år.
Skador förekommer förstås inom alla sporter. När man elitsatsar och hårdtränar tar kroppen stryk. Olyckor sker. I sporter som faktiskt går ut på att skada varandra är givetvis inte undantagna.
Promotionorganisationerna säljer dock sina evenemang på matchningar. När en fighter skadar sig kan det innebära en katastrof för hela galan.
Omoderna träningsmetoder
Det sägs att skador är vanligare i tyngre viktklasser. Undersökningar har visat att det inte stämmer – skadorna är utspridda över hela spektrumet. Man kan dock se att skador är vanligare på wrestlingbetonade gym.
På senare tid har man börjat diskutera omoderna träningsmetoder. Dana White hängde exempelvis ut American Kickboxing Academy och påstod att de sysslade med ”stenåldersträning”.
AKA tycks ha fullt krig på träningarna. De tränar hårt trots skador. I lugna perioder drar de ned på träningen, för att sedan köra stenhårt inför matcher. De är knappast ensamma, men de utmärker sig som gymmet med flest inställda matcher.
Spana exempelvis in den här träningsvideon. Ser det hälsosamt ut?
https://www.youtube.com/watch?v=kAgFHS8HOLY
Även Daniel Cormiers senaste skada verkar skapligt ”onödig”.
”I’m sparring and I kick one of my training partners. He checked it, which is what he’s supposed to do. We’re training to be the best in the world. I fell and was like ’That really hurt’.
So I stomped my foot down a couple of times and went back to sparring. This small kid front kicked my shin and I fell down again.”
Några veckor innan en gigantisk match kanske det hade varit lite rimligt att ta det lugnt, åtminstone sparras med skydd?
Hopp för framtiden
Team Alpha Male representerar den andra sidan – de har färst skador. De säger själva att det beror på att de håller jämn form och att hälsa är en viktig del av deras kultur.
Sage Northcutt är ett annat exempel. I regel har han inte haft några särskilda camp inför match och kör heller ingen förberedande sparring. Än så länge har det ändå gått hyfsat bra för honom.
Vi fans blir också lidande. Man ser fram emot en mach i flera månader, tills den plötsligt ställs in. Mest synd är det dock förstås om den skadade.
Det är hög tid att minska den skadliga träningen, särskilt inför match. Småskador är oundvikliga, men synsättet behöver moderniseras på många håll. Både för sporten och för utövarnas egen hälsa.
Är det möjligt att minska skadorna i framtiden, eller är det oundvikligt inom kampsport?
Foto: Mazdak Cavian
