Smålänningen Christopher Lanny Spång drömde om att bli proffsboxare. Det var starten på den krokiga väg som skulle leda till Stockholm och Las Vegas, via ringar och burar hela vägen fram till världens främsta oktagon. Något av en doldis för svenska fans på grund av sin flytt till USA, är tiden kommen att lära känna mannen som kallas ”The kiss” lite bättre. På UFC Stockholm 5 april går svensken in på Globen för att möta hemmapubliken för första gången.
Spång började boxas så fort han lärt sig gå och hade redan från början stora ambitioner. Drömmen var att bli proffs och vägen dit var utstakad. Men snart insåg den unge boxaren att det skulle bli svårt att lyckas. Drömmen såg allt mer avlägsen ut. Men motgångarna öppnade en annan väg in i en okänd sport, via ett möte med en man som hette Papy:
”Att köra proffsboxning var alltid den stora drömmen. Men det var inte så lätt. Jag kommer ju från skogarna i Småland, och där kan man inte riktigt gå några matcher. Så fort jag slutade skolan och fyllde 18 försökte jag satsa på proffskarriären och flyttade till Stockholm. Men som svensk blir man inte tagen på allvar om man vill bli proffs, om man inte har ett stort amatörrecord. Men så en dag på en träning råkade jag börja prata med en kille som hette Papy (Abedi). Han tyckte jag var bra stående och bad mig hänga med till Hilti. ’Vad är Hilti för något?’ frågade jag. Han tog med mig till klubben och det blev min första kontakt med MMA. Jag träffade Bielkheden, Madadi och hela det gänget. Jag såg att de hade allt jag drömde om. De reste runt i Europa, gick matcher överallt, tjänade pengar på att fightas. Det var det livet jag ville leva! Efter två månader fixade vår manager min första MMA-match. Jag vann, på en giljotin faktiskt, och var fast. Sedan dess har det bara handlat om MMA.”
Trots att Spång hade hittat ett nytt hem, tillsammans med det gäng som senare skulle tillhöra första generationens svenska UFC-fighters, valde han att lämna Sverige. Vägen ledde bort över havet till USA, fightingindustrins globala centrum. I Las Vegas skulle Spång hitta platsen för sin satsning mot toppen.
”Man känner alltid att gräset är grönare på andra sidan eller hur? Men helt ärligt, jag ville ha äventyr och jag ville satsa 100 procent. Jag ville se världen, uppleva saker. När jag kom till USA var allting så annorlunda, men jag kände snabbt att det var rätt. Jag har hittat något jag verkligen gillar.”
Ironiskt nog skulle det slumpa sig att Spångs stora genombrott krävde en resa i motsatt riktning. Från USA tillbaka till det Sverige som tidigare inte hade möjligheten att erbjuda proffskarriär. Från att ha etablerat sitt namn via tre matcher i Strikeforce, erbjöds chansen att fightas på högsta nivån när UFC kommer till Stockholm i vår. Spång sörjer inte att återvända hem för sin stora chans.
”Det kunde inte bli bättre. När det började ryktas om att UFC skulle besöka Sverige för första gången pratade jag med min tränare om vilken dröm det hade varit med hemmaplan och hemmapublik. Så när beskedet kom att jag skulle fightas i Stockholm var det som en dröm som gick i uppfyllelse.”
”Jag håller världsklass stående”
Till skillnad från de andra medverkande UFC-svenskarna är Spång relativt okänd. Åskådarna i Globen har inte sett oräkneliga intervjuer, blogginlägg eller medverkan på lokala tävlingar. Men exilsvensken oroar sig inte för att publiken ska missa var hans hjärta hör hemma.
”Jag är svensk, folk kommer att veta att jag är svensk. Jag kommer ha svensk flagga! Min motståndare representerar ett annat land som jag går in för att möta. Fastän jag fightas från Las Vegas kommer jag representera Sverige.”
Motståndaren från det andra landet, tjetjeniern Adlan Amagov (11-2), valde precis som Spång att flytta till USA för att satsa på fighting. Amagov är även han en import från Strikeforce som erbjöds UFC-debut. ”The wolf” har tidigare tävlat i både mellanvikt och lätt tungvikt och är känd som en råstark, hårdhänt och stryktålig motståndare som gärna fightas stående. Spång är medveten om vilken hårding som väntar, och välkomnar honom.
”Jag är jätteglad över mitt motstånd! Han är aggressiv och kommer att gå framåt. Det sätter mig på prov och jag kommer verkligen få visa vem jag är. Hans stil gör att jag kan få visa vad jag är bäst på.”
Spång förklarar att risken att åka på stryk eller bli knockad inte är något han fruktar. Då är han betydligt mer rädd att gå oskadd från en match där han blivit nedlagd på rygg i tre ronder, vilket hände i Spångs enda förlust. I den första riktigt stora matchen i Strikeforce, blev Spång nedtagen och fasthållen tiden ut av Ricky Legere Jr. (15-4). Brottningen har länge varit svenskens svaga sida och trots hårt arbete i träningslokalen är Spång medveten om sina begränsningar.
”Ambitionen är självklart att utvecklas på marken och bli allround. Jag har jobbat på min grappling med Robert Drysdale (flerfaldig världsmästare i BJJ och ADCC-champ) och tränar brottning dagligen. Men jag kommer aldrig bli på samma nivå som jag är stående, så är det bara. Den enda matchen jag har förlorat är också den jag vuxit mest från. Jag lärde mig mycket om den mentala biten. Även fast jag vill köra stående hela tiden så kommer det inte alltid att bli så. Förlusten fick mig att inse att jag måste acceptera den möjligheten, jag måste vara mentalt beredd på det (att hamna på rygg).”
Så länge matchen stannar på fötterna har Spång gott självförtroende. Samtalet kommer in på andra fruktade strikers i UFC:s weltervikt, som boxarfenomenet Nick Diaz (26-8), thaiboxaren Thiago Alves (20-9) eller hårdslående Johny Hendricks (14-1). Spång anser sig vara redo att tackla eliten, men påpekar att de rutinerade namnen har fördelar man inte alltid tänker på.
”Jag ser mig som världsklass i stående fighting. Jag sparras med de bästa boxare och kickboxare som finns. Jag håller världsklass stående, det känner jag. Men killarna du nämnde där (Alves, Diaz, Hendricks) är dessutom väldigt bra på allt annat. De har en helt annan erfarenhet av att växla mellan mark och stående. Att det går upp och ner, upp och ner, den erfarenheten har de mycket mer av. Där behöver jag utvecklas.”
Weltervikten i UFC är inte bara tätt befolkad av duktiga stående fighters. Det finns även en del svenskar, tre stycken totalt för närvarande. Två av dessa, Papy Abedi (8-2) och Besam Yousef (6-1), möter varandra i Globen i en match som troligen kommer avgöra vem som får stanna i UFC. Spång vet att något liknande hade kunnat hända honom. Han gillar inte tanken.
”Jag var orolig för det. Papy är ju en nära vän så det hade varit jättetråkigt om de ville ställa mig mot honom. När jag hörde om galan i Stockholm blev jag rädd att de skulle sätta mig mot Nicholas Musoke (9-2) som jag också känner. Jag skulle inte vilja möta någon av dem. Det är verkligen trist att en av oss måste förlora i en sådan match. Man vill ju att det ska vara vi mot världen. Jag sa det till Papy när vi pratade någon gång, om de vill att vi ska fightas får vi köra sten-sax-påse om vem som lämnar walk over. ”
Spång betonar att han har en annan sida förutom den som syns i buren. Han är en känslomänniska och mån om sina nära och kära. Kontrasten mellan den hårdslående knockoutfightern och den kärleksfulla privatpersonen förklarar även ringnamnet ”The Kiss” (kyssen).
”De flesta som inte känner mig så väl blir chockade över att jag är fighter över huvud taget. Jag gillar att stå upp, knocka människor, det är spännande att kolla på. Det blir en sån kontrast mot hur jag är annars. Det finns så mycket kärlek som kommer från mig, så det kändes rätt att kalla mig för ’The kiss’. Det passar hur jag är som person.”
Spångs behov av ett liv utanför buren visade sig när han gifte sig i vintras, strax efter beskedet att debuten i UFC skulle ske. I en värld av träning och hårdsatsning där privatliv är en bristvara, fann den unge svensken att det var nödvändig.
”Jag antar att det är olika för alla. Men jag har valt det här livet och jag älskar att göra det. Jag känner mig bortskämd som får leva såhär, träna tre gånger om dagen och satsa hundra procent. Men jag behöver annan kärlek för att få jämvikt i livet, så det var inga problem för mig att gifta mig samtidigt som jag satsar på UFC. Vi hade aldrig gift oss om hon inte förstod vem jag är och hur min framtid ser ut. Jag är otroligt tacksam att ha hittat någon som är så förstående för min passion. ”
I vår kommer Spång till Globen och får en chans att presentera sig på hemmaplan. Smålänningen som fann ett hem i Las Vegas, knockoutfightern som vill sprida kärlek. En kontrastrik ung man med drömmar och ambitioner som valt en egen väg utan att vika sig för stereotypen om hur fighters ska vara. Spång står redo för att ge de svenska fansen en ny favorit, och avslutade med en förväntansfull hälsning till alla som kommer till Globen:
”Jag vill hälsa till alla nära, kära, vänner, fans, åskådare. Jag kommer representera Sverige och jag är jätteglad och hedrad över att få fightas inför min hemmapublik i Globen!”
