Tack för svaren, de var bra fick mig att börja fundera.
En av punkterna som dyker upp är, lätta kontra tuffa matcher. En sak som gäller i MMA är att vad som helst kan hända. Finns det några lätta matcher? Min senaste förlust var på hemmaplan, min första motståndare blev skadad och kunde inte möta mig, så ersättaren blev Artem som knockade mig. Artem var bra mycket tuffar på pappret än min första motståndare. Så vad som helst kan hända i MMA. Motståndare kan bytas ut i sista stunden och det går att ha en dålig dag. Vissa stilar passar bättre mot andra, det finns en rad olika variabler som gör att det blir ytterst svårt att säga att det finns lätta matcher.
En annan poäng var att jobba på mina svagheter och träna på mina svagheter. Jag tror det var Jycken som skrev det i sin blogg att det fanns två typer av fighters. Tekniska fighters, de behöver inte gå så många matcher utan kan utvecklas på gymmet och finslipa sin tekniker, de lider inte av ringrost. Motpolen är låt oss kalla dem fighters. De behöver gå många matcher för motivation och för att utvecklas, annars blir de drabbade av ringrost. De utvecklas genom att få erfarenhet och matchvana. Jag vill nog kategorisera mig som en fighter, jag vill gå många matcher och ofta. Dels för att det är det som jag tycker om att göra, men också för att det är då jag känner att jag utvecklas som mest.
Ett annat dilemma är att få matcher och att göra vad som instinktivt känns rätt. Detta är mitt problem, om jag hade varit min egen coach och tränare hade jag hoppat på varenda erbjudande jag fått. Jag ser bara utmaningen och inte vad som händer vid en eventuell vinst eller förlust. Det är tur att jag har människor i min närhet som bromsar mig, annars hade nog mitt record varit helt fucked-up! Vidare är det inte direkt så att det erbjuds många ”lätta” matcher till mig, utan jag får noggrant överväga de erbjudande jag får.
Jag håller mycket med vad KoMaCarpe skriver. Det jag kommit fram till är att det är bara är att plöja vidare och hoppas på lite medvind. Sen att hoppas på det bästa men förvänta sig det värsta är inte heller fel.
