Merab Dvalishvili satt med telefonen under en paus inför RAF-galan i Georgien när någon plötsligt kom bakifrån, tog strypgrepp och drog honom bakåt. Mannen började skrika på ryska – och ett namn gick att urskilja: Umar. Nu berättar Dvalishvili hela sin version av incidenten, pekar ut Nurmagomedovs manager Rizvan och förklarar varför gammalt ont från UFC 311 fortfarande lever.
”Någon kom och tog strypgrepp på mig”
Veckan skulle egentligen handla om Henry Cejudo. Dvalishvili befann sig hemma i Georgien för ännu en brottningsmatch i RAF, den här gången mot den olympiske mästaren han redan hade mött tidigare. Miljön var bekant, presskonferensen avklarad och stämningen, enligt honom själv, fullständigt odramatisk.
Fram till pausen.
– Jag hade gjort min intervju och vi hade en paus innan staredown. Jag satt där och lekte med telefonen, helt avslappnad. Då kom någon och tog strypgrepp på mig, drog mig bakåt och började skrika på ryska, berättar Dvalishvili.
Hans ryska är begränsad. Dvalishvili beskriver själv hur han bara kan några få ord, ”mest svordomar”, och därför inte uppfattade hela budskapet. Men Umar Nurmagomedovs namn hörde han.
– Jag förstod att han sa någonting väldigt starkt. Han nämnde Umar. Jag förstod inte exakt vad han sa, men som jag fick det återberättat för mig efteråt tror jag att det var något i stil med: ”När jag är här ska du inte prata om Umar. När jag åker kan du prata.”
Det första som gick genom Dvalishvilis huvud var inte ilska. Det var förvirring.
– Det tog ett par sekunder innan jag insåg: ”Vem är den här killen? Jag känner inte den här killen. Varför skriker han på mig?”
Sedan föll bitarna på plats.
Umar och Rizvan pekas ut
Dvalishvili har aldrig försökt dölja vad han tycker om Umar Nurmagomedov. Rivaliteten byggdes upp redan före deras titelmatch i UFC 311 och överlevde de fem ronderna de delade i buren.
– Ja, jag pratar om Umar. Men Umar var den som började vara respektlös mot mig. Jag pratade skit om honom framför honom på presskonferensen och offentligt. Efter matchen skakade jag hans hand, men han fortsatte gnälla. Han gjorde mig förbannad och jag fortsatte prata skit.
För Dvalishvili är det en konflikt mellan två fighters som redan har mötts och mycket väl kan göra det igen.
– Vi har slagits förut och vi kommer förmodligen att slåss igen. Det här är mellan mig och honom. Det är naturligt. Jag gillar verkligen inte den här killen.
Där drar han samtidigt en tydlig gräns. Ilskan gäller inte familjen Nurmagomedov i stort och inte Dagestan som helhet. Tvärtom radar Dvalishvili upp människor han respekterar.
– Jag har stor respekt för Umars familj, familjen Nurmagomedov. Abdulmanap – jag har bilder med honom och har lagt upp dem många gånger. Khabib, Islam, hela teamet. Jag har så mycket respekt för dem. Jag har många vänner från Dagestan sedan länge och jag respekterar det dagestanska folket, särskilt fighters.
Sedan kommer namnet han inte vill lämna utanför berättelsen.
– Den enda killen från Dagestan jag inte gillar är Umar och hans lömska manager Rizvan.
Rizvan, som Dvalishvili pekar ut som en person i Umars närmaste krets, får en betydligt hårdare behandling än mannen från själva incidenten.
– Rizvan är den kille som, vad jag förstått, hjälpte Umar att vara respektlös mot mig på X. Han kom med hot och skrev dåliga, respektlösa saker om mig. Han nämnde till och med mitt land på ett respektlöst sätt.
Att Rizvan tidigare hade varit i Georgien gör saken värre i Dvalishvilis ögon.
– Den här Rizvan har varit i Georgien. Han blev välkomnad och behandlad väldigt bra där. Ändå respekterade han inte mig och han respekterade inte mitt land. Han är en lömsk kille.
”Jag är förbannad. Jag är sårad”
Umar Nurmagomedovs kritik efter deras match har heller inte försvunnit ur Dvalishvilis minne. När han får chansen att förklara varför irritationen fortfarande ligger så nära ytan återkommer han till ett mönster han menar har fortsatt efter UFC 311.
– Jag är alltid ärlig. Om jag inte gillar någon försöker jag inte låtsas. Jag vill inte att alla ska tycka om mig. Jag är den jag är.
Om Umar blir orden ännu mer personliga.
– Jag säger vad jag tycker om Umar. Jag tycker att han är bortskämd. Han var respektlös mot mig. Jag är förbannad. Jag är sårad. Varje gång han får chansen är han respektlös mot mig.
Dvalishvili tar också upp Nurmagomedovs kommentarer om hans rivalitet med Petr Yan.
– De frågade honom nyligen hur min och Petr Yans match skulle gå. Han sa att Petr skulle slå mig. Han kom dessutom med någon dum ursäkt om att jag bara slog Petr första gången för att Petr var skadad.
För en fighter som byggt stora delar av sin identitet på sina segrar över divisionens bästa träffar det en öm punkt.
– Tänk dig det. Han respekterar inte ens min seger över Petr Yan. Varje gång Umar får chansen att prata om mig är han respektlös.
Örfilen – och beslutet efteråt
I Dvalishvilis berättelse är det där bakgrunden till sekunderna efter strypgreppet finns. En okänd man hade kommit bakifrån, dragit honom i halsen och pratat om Umar. När Dvalishvili väl förstod vad situationen handlade om svarade han fysiskt.
– Killen som jag hade incidenten med, som drog mig bakåt och provocerade mig, honom har jag inget problem med. Kanske är han en bra kille. Jag känner honom inte personligen.
Han försöker inte heller göra sig själv till oskyldig åskådare.
– Han sa något respektlöst till mig och provocerade mig. Då gav jag honom en örfil. Jag är inte stolt över att jag slog honom. Men jag ångrar det inte heller. Jag är en man.
Problemet växte först efteråt.
Dvalishvili befann sig i sitt eget land, omgiven av människor som snabbt hade fått höra vad som hänt. Reaktionen blev större än han hade räknat med.
– Jag insåg att jag var i mitt land. Alla tonåringar, alla unga killar ville slåss mot honom och mot dem som stöttade honom. Till och med mina vänner som är olympiska mästare och väldigt bra brottare ville slåss mot killen om det fanns ett problem.
Det var där Dvalishvili själv drog i bromsen.
– Jag och min vän försökte hitta honom för att skaka hans hand. Jag ville inte att den här incidenten skulle fortsätta i mitt land. Vi är många där. Jag ville inte att folk skulle börja slåss och att någonting värre skulle hända.
De hittade mannen samma kväll.
– Vi skakade hand och allt var över. Jag och den här killen hade haft en incident, men vi löste det samma kväll.
Konflikten med honom stannade där.
Den med Umar Nurmagomedov och Rizvan gjorde det inte.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
