Umar Nurmagomedov har accepterat karriärens första förlust. Det han inte har accepterat är frågan som blev kvar efter fem ronder mot Merab Dvalishvili. Med en svårt skadad hand tog han sig hela vägen till slutsignalen – men fick aldrig veta hur matchen hade utvecklats med en fungerande kropp. Nu vill han tillbaka dit, helst med UFC-bältet på spel.
Frågan som förlusten lämnade kvar
Det finns inga bortförklaringar när Umar Nurmagomedov återvänder till kvällen då hans perfekta matchfacit försvann.
Ingen protest mot domarna. Ingen berättelse om att resultatet borde ha sett annorlunda ut. När han själv går tillbaka till förlusten mot Merab Dvalishvili är det något annat som stör honom: han fick aldrig det svar han sökte.
– Jag vill så klart gå en titelmatch, det spelar ingen roll mot vem. Jag vill slåss om bältet. Men självklart vill jag också ta revansch för den enda matchen där allt inte gick enligt plan.
Nurmagomedov beskriver revanschen mindre som en möjlighet att rätta till historiken och mer som ett test han fortfarande inte fått genomföra fullt ut.
– Jag vill veta det för min egen skull. Med en frisk hand, hur hade min kondition hållit? Hur hade jag gått de sista tre ronderna? Jag vill stänga det frågetecknet för mig själv.
Det är där förlusten fortfarande lever.
Inte i resultatlistan, utan i osäkerheten kring vad som kunde ha hänt.
”Jag gjorde allt jag kunde”
Handskadan blev en central del av efterspelet. Nurmagomedov berättar att det inte handlade om en mindre spricka eller en skada som gick att skydda genom resten av matchen. Han fortsatte använda handen trots att den var bruten, och enligt honom själv förvärrades skadan under kampen.
– Jag gjorde allt jag kunde. Jag slogs så bra jag kunde med en bruten hand. Jag känner inte att det fanns något jag lät bli att göra i den matchen.
Han beskriver hur benet hade förskjutits efter att han fortsatt slå.
– Det var inte bara en spricka och sedan ett brott. Det blev en förskjutning. Benet kom nedåt, eftersom jag fortsatte slå med handen efter att den gått sönder.
I efterhand hittar han därför ingen enskild sekvens att ångra. Inget läge där han tycker att han vek undan från uppgiften.
– Jag har inte den känslan att jag kunde ha gjort något lite annorlunda där. Jag lämnade hela mig själv i buren. Det vet jag till hundra procent.
Orden gör revanschlusten mer komplicerad än den vanliga jakten på upprättelse efter en förlust. Nurmagomedov behöver inte övertyga sig själv om att han kämpade tillräckligt hårt. Den delen är redan avklarad.
Det som saknas är möjligheten att försöka igen utan samma begränsning.
Vill inte vänta på sin tur
Vägen tillbaka till en titelmatch ligger däremot inte helt i hans egna händer.
Nurmagomedov avfärdar tanken på en tidsplan där han till varje pris måste vara tillbaka i en titelmatch före årets slut. MMA-karriärer följer sällan den kalender en fighter själv ritar upp, resonerar han. Matchningar, skador och UFC planer påverkar mer än den egna viljan.
– Livet går inte alltid som man vill. Det går inte att bygga upp allt exakt som man önskar. Jag kommer bara göra mina matcher och se vad som händer. Allt kommer när det kommer.
Men tålamodet har en tydlig gräns.
När det återkommande påståendet om att han tävlar för sällan kommer på tal, pekar Nurmagomedov mot en faktor utanför träningslokalen.
– Folk säger hela tiden att jag inte slåss ofta. Vad ska jag göra om jag inte får matcher? Jag vill slåss. Ge mig en match. Om jag inte är skadad vill jag tävla.
Många högt rankade fighters skyddar sin position och inväntar rätt möjlighet. Den strategin lockar honom inte.
– Jag vill inte vänta. Jag vill slåss.
Den inställningen gör nästa steg viktigt. En seger kan föra honom tillbaka mot matchen han fortfarande tänker på, medan ytterligare väntan riskerar att låsa fast en av bantamviktens mest profilerade utmanare utanför buren.
Ser fortfarande svagheter hos Merab
Trots sin egen förlust mot Dvalishvili talar Nurmagomedov om georgiern utan någon större mystik.
När han analyserar en möjlig ny match mellan Dvalishvili och Petr Yan återkommer han till samma sportsliga fråga: vad händer efter nedtagningen?
Nurmagomedov tror fortfarande på Yan.
– Jag tror att Petr slår honom igen. Jag hade valt Petr.
En stor del av bedömningen bygger på Yans fysiska status. Nurmagomedov menar att ryssen i deras tidigare möten inte alltid haft full användning av sitt offensiva register.
– I den första matchen slog han inte ordentligt med ena handen eftersom axeln var skadad. I den andra arbetade han med båda händerna, och då förändrades matchbilden.
Sedan kommer den detalj som också säger något om hur Nurmagomedov själv betraktar Dvalishvilis främsta vapen.
– Merab har brottningen, men han kan inte hålla kvar honom på marken som Aljamain kan. Han har inte den typen av grappling. Om han tar ned Petr så reser sig Petr igen.
För att förändra en sådan matchbild behöver Dvalishvili enligt Nurmagomedov inte bara fler nedtagningar, utan bättre kontroll efter dem.
– Han måste förbättra sin grappling, ta ryggen, dominera positioner och kunna hålla kvar honom. Annars tror jag att det blir samma resultat.
Bältet först – revanschen väntar
Nurmagomedovs uttalade mål har inte förändrats efter den första förlusten i karriären. Han vill bli UFC-mästare.
Vem som står på andra sidan buren när den möjligheten kommer spelar mindre roll.
– Jag vill slåss om bältet. Det spelar ingen roll mot vem.
Ändå finns en match som skulle bära något mer än själva mästerskapet.
Dvalishvili blev mannen som satte den första ettan i Nurmagomedovs förlustkolumn. Nurmagomedov accepterar vad som hände den kvällen och verkar inte särskilt intresserad av att skriva om resultatet i efterhand.
Han vill bara tillbaka till samma fråga under andra förutsättningar.
Fem ronder. Två friska händer. Inget frågetecken kvar när burdörren stängs.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
