Michael Page går in i UFC Paris med tre raka segrar, en motståndare som avslutat 34 proffsmatcher – och utan besked om vad som väntar efteråt. Mötet med Nursulton Ruziboev är den sista matchen på brittens nuvarande avtal. Trots det har inga förhandlingar om en förlängning inletts. Nu kräver Page inte bara större namn, utan en konkret väg mot UFC-bältet.
Michael Page har ägnat större delen av sin karriär åt att göra det oväntade. Motståndare har frusit inför hans ryckiga rörelser, till synes vårdslösa gard och attacker från vinklar som sällan förekommer i traditionell MMA. Inför återkomsten till Paris är det ändå inte mannen framför honom som skapar den största osäkerheten.
Det är vad som händer efteråt.
Den 5 september möter Page den rankade mellanviktaren Nursulton Ruziboev i Accor Arena. Matchen blir enligt 39-åringen den sista på hans nuvarande UFC-kontrakt. Några samtal om en förlängning har han ännu inte fått.
– Jag har personligen inte hört någonting. För mig handlar det om att gå in, leverera och få dem att vilja ta tillbaka mig, säger Page.
Tre raka segrar – men ingen riktning
Ovissheten blir mer anmärkningsvärd av hans resultat. Page har gått 4–1 sedan UFC-debuten 2024 och kommer till Paris med tre raka domslutssegrar. Under den sviten har han besegrat den tidigare titelutmanaren Jared Cannonier, brutit Shara Magomedovs förlustfria facit och senast slagit Sam Patterson i London. Den enda UFC-förlusten kom mot Ian Machado Garry.
Ändå vet Page inte hur organisationen ser på honom.
– Jag har ingen aning. Jag vet inte var jag står hos dem. Det är väldigt svårt att förstå.
Efter segern mot Patterson ville han ha ett öppet samtal om sin framtid och sin position i organisationen. När frågan nu ställdes igen var svaret enkelt: samtalet hade fortfarande inte ägt rum.
Pages frustration handlar därför inte bara om kontraktet. Den har vuxit genom en matchmaking som han upplever saknar riktning. Inför Patterson-matchen ska hans lag ha föreslagit närmare 30 motståndare i två viktklasser. Inför Paris började de återigen högst upp i rankingen och arbetade sig nedåt.
Svarsmönstret var detsamma. Någon var skadad, någon redan bokad och någon annan inte tillgänglig.
– Till slut kände jag bara: ge mig vem som helst som säger ja.
Han har beskrivit weltervikten som en division där för många väntar på en titelchans och för få är beredda att riskera sin plats. Lösningen blev att återvända till mellanvikt, där han redan har besegrat både Magomedov och Cannonier.
– Ingen vill slåss. Divisionen är tråkig, säger Page.
UFC-facit är starkt, men presentationen av det har blivit komplicerad. Segern mot Patterson möttes av burop i O2 Arena efter en avvaktande match med få rena träffar. UFC-chefen Dana White kallade den efteråt för ”en dålig match”. För en fighter som byggt sitt namn på spektakulära avslut blev segern nästan en belastning.
Motståndaren förstärker risken
Ruziboev är heller ingen bekväm kontraktsmotståndare. Uzbekistaniern har ett professionellt facit på 37–9–2, med 13 knockoutsegrar och 21 submissions. Totalt har 26 av hans vinster kommit redan i första ronden, och han har segrat i 13 av sina senaste 14 matcher. I juni behövde han mindre än fyra minuter för att strypa ut Andrey Pulyaev.
Han är rankad som nummer 15 i UFC mellanvikt och har betydligt mer att vinna på matchen än Page. En seger över ett etablerat namn kan föra Ruziboev närmare divisionens toppskikt. För Page är belöningen mindre självklar: motståndaren är farlig, men saknar ännu den stjärnstatus han själv har efterfrågat.
Det är en obalans som har väckt frågan om UFC använder Pages namn för att lyfta fram nyare profiler. Page medger att samma tanke slog honom när han bokades mot Shara Magomedov. Magomedov var obesegrad och betraktades som ett växande namn när Page neutraliserade honom över tre ronder i Saudiarabien.
Efter den segern upplevde britten att någonting förändrades.
– Jag kände att de kunde använda Michael, eftersom han har ett namn, för att bygga en annan stjärna. Jag vet inte om saker förändrades när jag gick emot vad de trodde skulle hända och dämpade ljuset kring en kommande stjärna.
Page är samtidigt noga med att inte presentera misstanken som ett faktum. Att fastna i teorier om UFC avsikter, säger han, riskerar bara att flytta fokus från det han faktiskt kan påverka.
Det betyder inte att han har gett upp UFC-planen. Tvärtom vill Page förlänga avtalet och hävdar fortfarande att han kan nå ett bälte. Men den här gången vill han veta hur vägen ser ut.
– Vem måste jag möta? Vad måste jag göra? Ge mig den exakta planen och låt mig gå efter den.
Problemet är att en fjärde raka seger kanske inte räcker. Samtliga fyra UFC-vinster har kommit på domslut. Organisationen har ännu inte fått den virala knockout som en gång gjorde Page till ett av Bellators största affischnamn. Även han erkänner att UFC-sejouren hade kunnat se annorlunda ut med fler av de spektakulära avslut som gjorde honom berömd.
Paris blir därför mer än ytterligare en match. Page måste besegra en formstark avslutare, återupprätta bilden av sig själv som underhållare och samtidigt övertyga UFC om att hans största matcher fortfarande ligger framför honom.
Han efterfrågar en väg mot titeln. Först måste han tvinga organisationen att rita den.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
