Merab Dvalishvili är van vid att få sina motståndare att tvivla på sig själva. Mot Petr Yan fick han för första gången uppleva hur det känns när den egna övertygelsen börjar svikta. Nu berättar den tidigare UFC-mästaren om ögonblicket då han inte längre visste hur han skulle vinna, de personliga konflikterna som förändrat honom och varför lördagens trilogi i Abu Dhabi betyder mer än någon tidigare match i karriären.
Det fanns en tid då Merab Dvalishvili tycktes ha ett svar på allt som hände inne i oktagonen. Hans motståndare kunde känna till nedtagningsförsöken, förbereda sig för tempot och tillbringa månader med att försöka hitta en väg runt hans brottning. Ändå kom pressen, gång på gång, tills även de skickligaste började ge efter. Under 14 raka segrar hade georgiern byggt upp ett närmast skoningslöst sätt att vinna matcher, där hans uthållighet ofta blev lika avgörande som tekniken.
Petr Yan visste precis hur det kunde kännas. I deras första möte i mars 2023 blev ryssen fullständigt överkörd på poäng, med 50–45 på samtliga domarkort. Dvalishvili försökte sig på rekordmånga 49 nedtagningar och lyckades genomföra elva av dem, en uppvisning som befäste hans plats bland bantamviktens främsta utmanare. Två och ett halvt år senare var förutsättningarna omvända. Dvalishvili hade blivit mästare och försvarat bältet tre gånger under 2025, men i december lyckades Yan bryta hans segersvit och återta titeln genom ett enhälligt domslut på UFC 323.
Ögonblicket då Merab inte längre hade något svar
När Dvalishvili nu ser tillbaka på förlusten är det framför allt en sekvens som sticker ut. Han hade gått in med avsikten att utmana Yan i stående kamp, pressa honom och successivt bryta ned motståndet. Ryssen svarade med hårda träffar och försvarade sig när Dvalishvili försökte flytta matchen till marken. För en fighter som under större delen av sin framgångsrika karriär kunnat diktera villkoren blev situationen ovanligt svår att hantera.
– Jag försökte först stå upp och bryta ned honom, men han träffade mig hårt. I andra ronden försökte jag ta ner honom, men jag lyckades inte. Det var då jag började tänka: Vad ska jag göra nu? berättar Dvalishvili i en intervju med MMA Fighting.
Han beskriver en känsla som han aldrig tidigare hade upplevt under en match. Möjligheten att vinna började glida honom ur händerna, och den invanda lösningen – att höja tempot ytterligare och tvinga fram fler brottningssituationer – fungerade inte längre. Det fanns fortfarande ronder kvar att kämpa igenom, men för första gången behövde han förhålla sig till tanken att han faktiskt skulle kunna förlora.
– Jag hade aldrig upplevt något sådant tidigare. Jag tänkte att jag måste stanna kvar, fortsätta kämpa hårt och försöka njuta av själva matchen. Vanligtvis är jag så fokuserad på att vinna och får njuta av segern efteråt.
Yan vann med domarsiffrorna 49–46, 49–46 och 48–47. Dvalishvili hade blivit träffad både mot huvudet och kroppen, och när han senare studerade matchen såg han flera egna misstag. Ändå är det svårt att bortse från vad Yan faktiskt åstadkom: han hade hittat ett sätt att störa den brottning och det tempo som tidigare mästare inte lyckats hantera.
Petr Yans förolämpningar möttes av något oväntat
Inför deras tredje möte har rivaliteten fått ytterligare näring genom en uppmärksammad presskonferens. Yan uppträdde aggressivt, avbröt sin motståndare och försökte provocera fram en reaktion. Dvalishvili, som tidigare kunnat reagera starkt på respektlöshet, valde en annan väg. Han bemötte ryssen med beröm för hans skicklighet och lät flera av förolämpningarna passera utan mothugg.
Det väckte frågor om georgierns inställning. En fighter som förlorat sitt mästarbälte och äntligen fått chansen till revansch brukar knappast sakna anledning att ge igen. När Dvalishvili får frågan om sitt ovanligt lugna uppträdande ger han en förklaring som går längre än relationen till Yan.
– Jag känner Petr Yan väldigt väl vid det här laget. Han är en bra fighter, men han har alltid varit respektlös och snackat skit. Det stör mig inte längre. Jag tror att jag har vuxit, både som människa och som fighter.
Förändringen har också vuxit fram utanför sporten. Dvalishvili berättar om hur hans uttalanden på internet har skapat konflikter, bland annat efter att han uttryckt en politisk åsikt som möttes av hård kritik från människor i hans eget hemland Georgien. Han har tidigare tagit sådana angrepp personligt och känt ett behov av att försvara sig, även när diskussionerna handlat om annat än hans prestationer.
– Jag är en fighter, ingen politiker. Jag vet vad jag själv tycker är rätt, och jag tänker fortsätta göra det jag anser vara rätt. Jag behöver inte försvara mig mot alla som pratar illa om mig.
Den inställningen har följt med in i förberedelserna inför UFC 333. Efter ett intensivt 2025, då han gick fyra titelmatcher, har Dvalishvili fått tillbringa nästan hela 2026 utanför oktagonen. Han hade hoppats få möta Yan redan under våren, men datumet drog ut på tiden. Brottningsträning och andra aktiviteter höll honom sysselsatt, även om ovissheten kring nästa match var påfrestande.
– Det svåraste var i början, när jag inte visste när matchen skulle bli av. När UFC till slut annonserade den föll allt på plats. Nu kan jag fokusera helt på det som väntar.
En tredje match som kan avgöra deras arv
Den 24 oktober kliver de in i Etihad Arena i Abu Dhabi med varsin seger bakom sig. Yan bär bantamviktsbältet, Dvalishvili kommer dit som tidigare mästare och högst rankad utmanare. Huvudkortet på UFC 333 börjar klockan 20.00 svensk sommartid, CEST, med titelmatchen mellan Alexander Volkanovski och Movsar Evloev som kvällens huvudattraktion.
För Dvalishvili handlar utmaningen om att besegra en motståndare som redan har bevisat att han kan neutralisera hans främsta styrkor. Hans respekt för Yan har inte minskat efter förlusten, snarare har ryssens senaste prestation gett deras tredje möte ännu större sportslig tyngd.
– Det här är definitivt den största matchen i min karriär. Jag möter mästaren, en av de farligaste killarna som finns. Petr Yan har alla verktyg och alla färdigheter. Vi har vunnit varsin match och människor har väntat på det här avgörandet.
En seger skulle också ge nytt bränsle åt diskussionen om bantamviktens främste fighter genom tiderna. Namn som Dominick Cruz och Aljamain Sterling har länge haft en självklar plats i den debatten, och Dvalishvili har tidigare resonerat kring vad en tredje segeruppgörelse med Yan skulle kunna betyda. När ämnet kommer på tal vill han emellertid inte själv göra anspråk på den historiska titeln.
– Jag har enorm respekt för Aljamain Sterling och Dominick Cruz. Jag tänker inte på att kalla mig själv den bäste genom tiderna. Jag vill bara besegra de bästa killarna i min viktklass.
Någon önskan om att försonas med Yan inför matchen finns inte i hans uttalanden. Respekten för ryssens förmåga är stor, men övertygelsen om att han ska lämna Abu Dhabi som mästare är fortfarande intakt. Dvalishvili tänker inte lägga mer energi på förolämpningarna och förväntar sig heller inte att Yan ska förändra sitt uppträdande före matchstart.
– Jag ska svara honom inne i buren. Jag kommer att vinna, och då kommer han att bli ödmjuk. Han kan prata och göra narr av mig hur mycket han vill. Det påverkar mig inte längre.
I december förra året stod Dvalishvili inför en motståndare som fick honom att ifrågasätta vad han skulle göra härnäst. Den här gången har han haft månader på sig att studera samma problem, medan Yan vet att hans egen framgångsrika taktik kan komma att prövas på nytt. Efter två matcher och tio ronder mot varandra finns få hemligheter kvar mellan dem.
Den stora frågan är om Merab Dvalishvili har hittat svaret som saknades den där kvällen i Las Vegas.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
