I april förra året hände något mycket speciellt för oss som följer MMA i Asien; en svensk fighter skulle göra sin debut mot legenden och rysligt mer erfarna Ikuhisa Minowa (59-37-8).
Många av oss trodde först att det var ett skämt. Vem var egentligen den svenska killen som bosatt sig i Sydkorea, tränat MMA ett tag och som kallades ”Wolf”?
Men något skämt var det knappast. Matchen visade sig bli högst allvarlig när resultatet stod klart.
För er som ännu inte vet vad jag talar om eller inte har sett matchen så ber jag er genast googla efter den.
Givetvis efter ni har läst intervjun som undertecknad gjort med Göran Jettingstad (0-1) cirka tio månader efter en match, som för svensk MMA, visat att alla chanser är värda att ta.
Även om priset ibland kan visa sig vara ganska högt.
Hej Göran! Hur är läget nu, nästan ett år efter din beryktade MMA-debut mot Ikuhisa Minowa?
Jo tack, det är bara bra, framför allt om man ser till att det bara är ynka tio månader sedan lårbenet var av.
Sedan dess har det, förutom ett någorlunda vanligt liv med nära och kära, mest varit ett fortsatt tränande med både sjukgymnastik såväl som styrketräning för övriga kroppen.
Men idag kan jag glatt hoppa såväl som jogga och sprinta, men långt ifrån sparka med samma snabbhet och styrka som innan skadan.
Jag tror många undrar hur du egentligen tänkte när du bestämde dig för att tacka ja till matchen. Så, hur tänkte du?
Det var absolut inte ett självklart beslut att tacka ja till matchen, men i slutändan blev det ett ja när jag började tänka på hur jag till 90% procent skulle ha ångrat det om jag backat undan från chansen att möta en sådan legend.
Dessutom i en utav mina favoritstäder (Tokyo), där jag spenderat två år som student.
Även om jag visste att oddsen mot mig var uppe i taket så tänkte jag att jag i värsta fall skulle klappa om jag insåg att det var kört. Och då skulle jag komma undan med minnen från Tokyo i form av blåtiror eller liknande.
Sen att jag har checkat av en av mina större drömmar; att slåss i en sådan enorm arena, på grund av den matchen är en rätt så stor bonus.
Matchen slutade ju på ett väldigt otäckt sätt då Minowa helt sonika bryter av ditt lårben. Man kan ju ifrågasätta hans val att gå på ett sådant lås.
Hur ser du på den saken?
Då, när jag träffade honom ett par gånger, insåg jag fort att, trots att han är en sådan stor fighter, så är han även en typisk japan; artig och väldigt snäll. Därför är jag rätt säker på att han inte medvetet skulle bryta av mitt ben.
Jag kommer även ihåg stunden innan han inledde tekniken. Hans ögon och uttryck var ordentligt tveksamma, lite som att han ville att jag skulle klappa när han hade tag om mitt ben stående.
Jag tror att han ångrade det ganska rejält nästan direkt efter att incidenten inträffat.
Men samtidigt har han ju använt samma teknik förr, fast på betydligt köttigare motståndare än mig, till exempel Bob Sapp (11-18).
Skillnaden är att Bob Sapp hade tid att klappa när han kände smärtan, medans mitt lårben gick från noll smärta till att det var av.
Tränar du någon MMA nu, och i så fall, kan du tänka dig att gå någon mer match?
För tillfället tränar jag ingen MMA, utan kör enbart styrketräning fem till sex dagar i veckan. Men så fort min boendesituation blir mer permanent, vare sig det blir här i Korea eller i Sverige, så vill jag åtminstone ta upp träningen igen. Sen får jag se hur jag känner inför eventuella framtida förfrågningar om match.
Följer du någon MMA?
Vår egen MMA-stjärna Alexander Gustafsson (16-3) har jag följt sedan 2010, men även svensk MMA i övrigt. Framför allt följer jag fighters kring min egen längd då jag känner att jag kan lära mig mer utav deras matcher och vad som fungerar för dom.
Något annat du vill tillägga?
Njae, men om någon har någon mer fundering kring mig eller matchen så kan de fråga mig istället för att spekulera på nätet.
MMAnytt tackar för intervjun och hoppas på att få se Göran gå fler matcher i framtiden!
Tilläggas bör att Görans match mot Minowa skedde på Inoki Genome Fight 1.
