Ronda Rousey försvarar sin bantamtitel i huvudmatchen mot Holly Holm under UFC 193 i Melbourne i Australien om drygt en vecka. Men hennes långa svit av segermatcher i UFC hade lika gärna kunnat slutat redan i hennes första match mot Liz Carmouche 2013. ”Jag var beredd att dö för segern i den matchen”, säger Rousey.
Vi har blivit vana vid att se Ronda Rousey leende, med mästarbältet om sin midja. 12 gånger har hon med framgång försvarat sin mästartitel i UFC:s kvinnliga bantamvikt och den 15 november är det dags igen då hon möter utmanaren Holly Holm under UFC 193 i Melbourne. Men faktum är att denna smått ofattbara framgångssaga lika gärna hade kunnat ta ett abrupt slut redan i den första UFC-matchen mot Liz Carmouche, den 23 februari 2013 under UFC 157. Tidigt i matchen fick Carmouche in en rear naked choke på Rousey och var nära att vrida Rouseys nacke ur led. Men det var inte det enda problem som Rousey ställdes inför under sin premiärmatch i UFC.
”I dislocated my jaw, broke my sinuses, was coughing. When her hand went across my jaw, my mouth was ripped open. That’s the only fight I got a bruise in.”
Rousey berättar för LA Times att hon insåg att något måste hända väldigt snabbt. Skräckscenariot var annars att Carmouche skulle bryta hennes nacke, vilket kunde leda till invaliditet eller, i värsta fall, döden. I samma ögonblick förstod Rousey att hon var beredd att dö för att vinna matchen.
Vad tycker du? Är detta en sund inställning till idrott?
