Från ungdom i Spanien till knockouts i världens största galor – Sanny Dahlbecks resa genom thaiboxningens toppskikt är allt annat än ordinär. I denna exklusiva artikel får du hela berättelsen i hans egna ord, med citat hämtade direkt från den aktuella podcasten. En berättelse om hjärta, disciplin, lojalitet och varför respekt alltid trumfar show. Låt dig inspireras – och missa inte hela podden i både ljud och bild.
Barndomen: en rastlös själ i fel sport
“Jag höll på med alla olika sporter när jag var liten. Pappa ville att jag skulle bli fotbollsspelare eller hockeyspelare. Det var kul, men jag har aldrig funkat i lag. Jag blev alltid lack på folk som inte sprang tillräckligt snabbt eller ramlade – det bara kokade i mig.”
Redan som ung var det tydligt att Sanny Dahlbeck inte trivdes i konventionella sammanhang. Lagsport var frustrerande – kampsport blev en kanal. Första steget togs med aikido. Men det var flytten till Spanien 2004 som öppnade en helt ny värld.
Spanien: ett slumpartat möte med thaiboxning
När familjen flyttade till Spanien kastades Sanny Dahlbeck och hans syster in i en ny miljö. Ingen pratade engelska. Ingen svenska. Men det var just där som hans första möte med thaiboxning skedde – tack vare en brittisk klasskamrat.
“Det var helt random. Jag och min syster började hänga med en tjej i skolan som tränade thaiboxning. Vi följde med på ett pass, och jag fastnade direkt. Det var kul. Det var seriöst. Jag gick min första match när jag var 14, i Spanien.”
Men den första tränaren visade sig snart ha en mörk sida. I podden berättar Sanny, öppet och ärligt, om hur den vuxne tränaren inledde en relation med hans då 16-åriga syster. Händelsen satte spår, men stärkte också insikten om vikten av rätt ledarskap.
Återkomsten till Sverige: Slagskeppet & familjen i gymmet
När familjen flyttade hem till Sverige 2006 tog Sanny med sig sin nyvunna kärlek till thaiboxning. Han sökte sig till den legendariska klubben Slagskeppet, där han snabbt fann både struktur och samhörighet.
“Peter, min tränare, blev som en fadersfigur. Vi fick en relation som pappa och son. Jag litade blint på honom. Jag tränade varje dag, två gånger om dagen. Gick i skolan, men var alltid nere på gymmet. Jag pluggade matte B på gymmet. Tränarna hjälpte mig. Det var som en familj.”
Det är tydligt hur mycket lojalitet betyder för Sanny. Den mentalitet han formades med på Slagskeppet bär han fortfarande med sig – att respektera sporten, tränarna, och göra jobbet utan att klaga.
SM-guld och unga framgångar: “Knocka folk – det var min grej”
Sanny började snabbt tävla nationellt och tog flera SM-guld: 2009, 2011, 2013 och 2016.
“Jag ville alltid knocka folk. Det var min grej. Jag gillade inte att vinna på poäng – jag ville avsluta. Vissa blev lack när jag fortsatte gå SM trots att jag hade vunnit flera gånger. Men varför inte? Om jag vill vara bäst i Sverige, då ska jag möta de bästa. Punkt.”
Mötet med David Teymur i SM-finalen blev en svensk klassiker. Två matcher, en vinst och en förlust – och ömsesidig respekt.
“David har all min respekt. Han är en fighter i hjärtat. Det går inte att träna hjärta – antingen har du det eller inte.”
Proffsdebut och genombrott i GLORY
2011 kom proffsdebuten under Rumble of the Kings i Stockholm. Fyra-manna-turnering, fullsatt arena, och Sanny var bara 20 år.
“Jag kände mig odödlig. Vann första matchen med en snurrbåge, sen mötte jag Martin Akhtar i finalen. Han vann på poäng. Men hela kvällen var magisk.”
Året därpå kom det stora internationella genombrottet – GLORY 1 i Stockholm. Där besegrade han rutinerade Warren Stevelmans på knockout.
“Jag trodde jag skulle dö. Jag hade sett honom fajtas i SM-galor några år tidigare. Och nu skulle jag möta honom. Men Peter bara kollade på mig och sa: ‘Det här är din match.’ Jag gick in – och slog sönder honom.”
Semifinalen i Rom 2012 följde – där tog det stopp mot Robin van Roosmalen, men Sanny var nu ett etablerat namn i världens största kickboxningsorganisation.
Mentalitet: en fighter utan filter
Sanny är rak. Han hatar trash talk. Han vill inte se fighters putta på invägningar. Och han vägrar romantisera smärta som något hjältemodigt.
“Jag har aldrig gillat att slåss. Jag gillar inte fysiska konflikter. Men i ringen – där gör jag allt för att vinna. Jag är inte där för att skada någon, men jag ska göra mer än du.”
Han kritiserar show-elementen i modern MMA och thaiboxning:
“Det där är inte kampsport. Det är marknadsföring. Jag skulle skämmas om jag puttade på någon på invägning. Vi är fighters. Inte clowner.”
Förluster, reflektioner och revanschlust
Karriären är fylld av höjdpunkter – men också tunga förluster. En av dem kom mot Abdo i en super fight.
“Jag somnade. Det händer. Det är fighting. Jag har aldrig valt mina motståndare – det har alltid varit: ‘vem ska jag möta?’ Jag vill möta de bästa, inte samla på ett felfritt rekord.”
Men det som verkar sitta kvar hårdast är turneringsförlusterna i K-1 World Max.
“Jag hatar turneringar. Jag är för aggressiv. Går alltid ut hårt i första matchen, sen är man tömd. Jag hade velat vinna K-1 Max. Det var en pojkdröm.”
Privatlivet: relationer, press och självbild
Sanny berättar öppet om relationen med Noomi Rapace, som följde honom till England när han blev världsmästare mot Jordan Watson.
Men han har också en självkritisk sida som sällan kommer fram i rubrikerna.
“Jag tänker aldrig på vad jag vann. Jag tänker bara på vad jag inte vann. Jag vann inte Glory-turneringen. Inte K-1. Jag ser inte mina titlar – bara det jag missade.”
Det är just den självbilden som gör podden så lyssningsvärd. Här hör vi inte en kaxig fighter. Här hör vi en människa med tvivel, hjärta och mod.
Idag: tränare, inspiratör och kanske – ett sista kapitel?
Idag driver Sanny gym, tränar andra och funderar på om han har en sista match i sig.
“Jag saknar att träna för ett mål. Det är svårt att motivera sig när man bara tränar för att träna. Kanske går jag en till match. Vi får se.”
Oavsett vad som väntar står en sak klart: Sanny Dahlbeck har redan skrivit ett av de mest spännande kapitlen i svensk kampsportshistoria.
Lyssna på hela podden
Den här artikeln ger dig bara ett smakprov. För att verkligen förstå Sanny – hans röst, hans skratt, hans allvar – behöver du höra hela samtalet.
Lyssna och se hela podden här:
https://youtu.be/sBFwCNTw-uU


