Nedan följer en liten artikel om bland annat en aspekt av UFC 98. Den innehåller spoilers och är en första analys gjord ca 07.15 på morgonen. Varnar för spoilers med tanke på att flera av er inte ser galan live.
A Night of Upsets
Ja, så kan man nog kalla den här galan. Vi måste tillbaka till ”The year of the upsets” för att hitta en gala i UFC med så många underdogs som vinnare. UFC 98 var ovanlig även om det med jämna mellanrum äger rum galor med lite fler underdogs än vanligt. Oddsmakarna har blivit bättre och bättre och statistiken talar sitt klarspråk där. I regel har de nämligen 75% rätt. Det innebär att det är 7-8 (av 10) favoriter som vinner varje gala. Det har ännu i UFC aldrig varit enbart favoriter som vunnit, men den dagen borde komma förr eller senare även den.
UFC 98 bjöd på underdogvinster av Hague, Sonnen, Bradley, Edgar, Soyszinski. Med andra ord hälften av alla som vann var underdogs och det var väldigt nära att det blev fler. Novers förlust var ännu en domarskandal och därav det konstanta buandet sen när Yves Lavigne ropades upp.
Vi lär återkomma till det där inom kort.
Det man annars givetvis tar med sig från den här galan är ju kanske främst Lyoto ”The Dragon” Machidas vinst mot Rashad Evans. Machida är en svår nöt att knäcka. Hans senaste två matcher har varit mot fighters som tidigare aldrig blivit knockade och han har knockat båda. Vad som än händer Machida i framtiden så har han gjort intryck och kanske tagit MMA till en ny nivå? Egentligen gjorde han ingen skillnad från några matcher sedan (i sin stil), men det är skillnad med tanke på att han nu har bältet. Både Ian Roberto och Joe Rogan är inne på liknande spår att Machida har något som andra inte har + bra BJJ, netagningar osv. Joe Rogan skämtade om att Karateskolor nu skulle få fler utövare (iaf Machida Karare). Men bakom sådana skämt ligger det kanske något i det faktum som Joe Rogan och Ian Roberto är inne på. Jag har tidigare tagit upp det i en krönika och kan väl en sån här stund säga det igen att det inte sällan är de som tänker och eller agerar utanför lådan en del som blir riktigt framgångsrika. Nu i dessa dagar är det nästan konsigt att tänka att ground and pound också var en ny grej en gång i tiden. Detta är förstås en extra tjusning med MMA det att nya saker sker hela tiden. Det är en dynamisk sport som konstant förändras.
På skuggsidan av den här galan har vi förstås de lite tråkiga matcherna, den dåliga domarinsattsen, tveksamma domslut (att låta en del ligga kvar pinsamt länge – lay and pray) osv. Men trots sådant så kände i alla fall jag som att galan blev lyckad. Vad tycker ni?
Istället för en bild på Yves Lavignes misslyckande kommer här istället en tecknad bild föreställande den nya mästaren Lyoto Machida
