Här kommer ännu en resekrönika och denna gång följs den upp lite senare med en 45 minuter lång podcast (radioprogram) om resan och galan.
The Zone FC ”Warriors” gick som alltid av stapeln i Lisebergshallen. Jag och Deniz packade vårt pick och pack och drog med tåg till Göteborg genom snöstorm och kyla. På tåget började vi bena upp kortet och spelade in vår podcast. En av de mer magiska ögonblicken på resan var när vi såg ”Rampage” kliva ombord och sen gå av i Falköping. Okej det var inte den riktiga Rampage, men killen var lik och bara lite mindre krallig.
Väl framme i Götet blev det snabba ryck. Jag och Deniz hade fått lite stalltips av Hamid om vad vi skulle spela och så fick det bli. En snabb kebab på Citykebab och sen taxi till arenan. Taxichaffisen hade ingen aning om vad Lisebergshallen var för något och fick ta hjälp av kollegor. Det gjorde att vi snubblade in på arenan först 5 min innan den skulle dra igång. The Zone hade ställt fram två mediebord och dom hade beslagtagits av kollegorna på MMAbloggen och Kimura. Vi fick extra sköna stolar av The Zone som kompensation att vi inte fick ett eget bord.
Rent allmänt var arrangörerna av The Zone riktigt trevliga. Det var lite klurigt att få tag på fighters då vi hade dålig möjlighet att nå dom när dom var i omklädningsrummet och dessutom var det bara en paus på hela galan vilket gjorde utrymmet för intervjuer små. Men utöver det och lite tekniska tabbar så var allting väldigt gemytligt och som jag nämnde i podcasten ”anspråkslöst”. Det kändes som att MMAfamiljen var på plats. Orcbite hade supermycket reklam och hade klätt på även ringflickorna och ringpojken som alla tre satt precis framför oss.
Matcherna avlöste varandra med en väldig fart och egentligen var det bara Mikael Höjermarks match som hade otippat resultat. Men det var mycket kamp i flera matcher och fighters som Tommy Blom imponerade. Oddsmässigt var också Simon Sköld en favorit som torskade, men för att vara ärlig så var det lite ”upp till bevis” för min del när det gällde honom. Han har uppenbart fysen, kampviljan och bra coacher i Nacka Dojo, men det finns något som saknas och det såg jag i hans proffsdebut. Jag hoppas för Simons del att han tar en paus från proffsmatcherna nu och jobbar på de få luckor han har. Något får honom att hålla igen. Men trots sina två förluster nu i början av karriären så tror jag Simon Sköld kan bli riktigt duktig och framgångsrik senare i karriären. All lycka i framtiden Simon!
Poängavdrag är uppenbarligen något som det finns problem angående i Svensk MMA. Det blev flera poängavdrag utan någon som helst varning innan och det skapar en sorts rädsla för både fusk och dessutom att överhuvudtaget skicka iväg knän i klinch. Enligt MMAförbundets regler 21.4 (avsnittet om fouls) är ”Skallningar, peta i ögon, bitas, rivas, nypas, dra motståndaren i håret, attacker mot grenen samt stoppa fingrar i mun eller sår (cut)” lika mycket fouls. Men när ögonpet ägde rum så drogs inget poäng direkt utan det skedde bara vid knä i grenen. Reglerna är nya och har en del luckor. Hoppas verkligen svenska domare börjar varna mer och inte bara direkt dra poäng för något och sen nästa gång en annan foul äger rum inte göra det.
The Zones svar på Bruce Buffer hade en väldigt skön stil och presentationen av matcherna var väldigt bra. Jag gillar att han inte försökte härma någon och inte skrika för mycket. När också publiken vid något enstaka tillfälle buade så vände konferenciern över publiken likt en jag vet inte vad. Väldigt skickligt hur som helst.
Det var allmänt annars på galan väldigt få som kom fram och snackade med oss och där skiljer sig verkligen The Zone från både Superior Challenge och faktiskt UFC. Lite märkligt att det är fler som hälsar och snackar när man är i Tyskland än när vi var i Göteborg. Ändå vet vi ju att jättemånga i Göteborg läser MMAnytt, men det är väl ett tecken kanske på att vi inte täckt The Zone tidigare om inte annat. Jag tycker Göteborg har extremt lovande fighters och klubbar. GBG MMA och Gladius är förstås de ledande två klubbarna, men det finns fler.
Själv var jag lite allmänt inne i podcast och annan täckning av galan så när jag skulle springa på toa råkade jag rusa rakt in på damernas och stannade inte direkt i dörren. Skamset vände jag på klacken och sa högt för mig själv ”oj det kanske var fel toa” varpå tjejerna som sålde Orcbites kläder skrattade så dom vek sig dubbelt. Herrarnas toa hade inget handtag så där blev det ännu mer skratt och handikapptoan blev min räddning.
Rami Aziz var givetvis på plats och det var uppenbart så att han 1000 gånger hellre hade velat fightas än att stå på sidan och kolla på. Orcbite var som sagt stor sponsor och deras satsning på ett nytt klädmärke har verkligen gett känslan av att dom hållit på bra mycket längre än bara några månader. Som ett gammalt fan av orcer och skapare av världens första musikgrupp (Za Frûmi) inspirerad av den fantasirasen så gillar jag förstås Orcbite lite extra. Se, nu blev det lite gratisreklam också.
Mikes match var förstås en besvikelse, men det är i början av karriären och med kanske lite mer specifik gameplan som passar Mikes stil och person så tror jag det kan gå enormt långt. Jag har fullaste förtroendet för Mike Höjermark och hans skills. Verkligen en av våra mest lovande fighters. Jag saknade i matchen lite mer mod och misstolka mig inte fel nu men ”Wanderlei Silva-attityd”. Det fanns nu en överdriven vilja till att gå in i klinch som Mike förlorade. Det är då inget hörnan ska ropa och upprepande gånger försöka få Mike att gå in i.
Mike har gått från klarhet till klarhet och jag samtalde med Mikes tränare, Gringos huvudcoach Magnus, om just den saken. Magnus, för den som inte känner till honom, är en fantastisk grappler och den som fört 1oth planet till Sverige. Han påpekade till mig att han började förstå sig på MMA bättre och bättre och visade upp ett gott självförtroende. Jag betvivlar inte Mikes hörnas skill alls, men taktiken Mike följde (eller kanske som det verkade) var inte helt 100. Glädjen efter matchen tror jag fick många att känna sig lättade och jag har hört massor av folk påpeka just det och att Mike är smart och analyserar noga vet vi alla som följer hans ypperliga blogg. Men för mig var gläden oroande. Varför? Jo, jag tyckte mig se att det just Mike saknade i matchen var att lämna allting kvar i ringen. Han borde helt enkelt våga mer än vad en normal person vågar. Glädjen för en tuff och hårt kämpad förlust tyckte jag borde skett under en amatörmatch och inte proffsdebuten. Men vem är jag? Mike var en hjälte och kommer komma tillbaka 100 gånger så bra när han återigen kör en proffsmatch det är jag säker på. Jag tror också på Team Gringo som klubb extremt mycket. Men man lär sig av sina misstag om man ska nå till toppen som det brukar heta.
När August match var över med en väntad strypning, han gör skäl för namnet The Strangler, skyndade jag och Deniz oss iväg för att ta nattbuss hem till Stockholm. Dumsnålt? Ja, det var just vad det var. Taxiresan till stationen gick långsammare än någonsin och vi var väldigt nära på att inte hinna med bussen. Väl på den så väntade 7 timmar av resa genom ett snöigt och halt Sverige. I Jönköping fastnade vi då bussbytet aldrig dök upp. Busschaffisen hade försovit sig. Jippie. Men kring 06:30 var vi hemma igen.
Sammanfattningsvis så var det verkligen kul att se The Zone och jag rekommenderar alla i Götet att kolla in nästa gala. Det var trevlig stämning, bra arrangerat bortsett några missar och många lovande fighters. Feedback till arrangörerna handlar om att det behövs någon tydligare pressansvarig som är nära pressen och en länk till alla fighters så att vi lätt på nolltid kan få tag på en fighter vi vill intervjua. Det blev mycket spring nu och jagande i onödan. Det tekniska missöden som ägde rum känns onödigt att påpeka då de var uppenbara och knappast lär ske igen. Matchningarna kan bli bättre och de görs bättre med mer information. MMAnytt ställer gärna upp och skapar mer intresse kring fighters och matcher på The Zone men det räcker inte med att veta att någon är en kickboxare från Frankrike.” Information – we want information!” för att citera den gamla odödliga serien The Prisoner.
