Jag vill börja den här posten med att gratulera Rashad Evans för det svarta bältet han fick av Rolles Gracie direkt efter UFC 108. Att erhålla ett svart bälte så här långt in i karriären kanske ger lite insikt i hur hårt man måste slita för att få bältet under Gracie-klanen. Och Rashad har förtjänat det, men det får mig också att fundera en del.
Under hans match mot Thiago Silva vid UFC 108 berättade Joe Rogan lite intressant kuriosa under matchens gång; Rashad Evans har aldrig försökt sig på en submission i UFC. Den meningen fick mig att börja fundera, i matchen mot Thiago såg vi en fantastisk uppvisning av brottning, med mycket vackra nedtagningar som Thiago hade stora svårigheter att försvara, men det var också bara det – Brottning. Var var jiu jitsun?
Rashad blandade boxning och brottning på världsmästarnivå, men sen då? Enligt Fightmetric gjorde Rashad 8 nedtagningar under matchen på tre ronder, men han landade bara tre slag när de väl kommit till marken. Något som numer är UFCs rekord, tidigare hållet av Fabricio Camoe vid UFC 106 på 5 nedtagningar och 4 slag. UFC 108 var i det stora hela en helt fantastisk gala, precis som den brukar vara när man inte förväntar sig något, men Rashad Evans vs Thiago Silva var till och från långtråkig med Rashads ständiga nedtagning endast för att få poäng.
Man ifrågasätter sig då, bör nedtagningar verkligen räknas som en offensiv handling och där med innebära poäng i domarnas ögon? Jag vill inte ta iväg för mycket från Rashad, för i helhet så var det en helt duglig match. Men tänk om Rashad hade börjat använda sig av kunskaperna som går hand i hand med det svarta bältet? Han skulle kunna bli rent ut sagt ostoppbar.
Så varför envisas han med endast brottning? Är det så svårt att lära en gammal Rashad att sitta?
