Vare sig det är på grund av prestationerna eller helt enkelt en stor skräll finns det oftast ett antal fighters som sticker ut från mängden av vinnare efter varje gala.
UFC återvände till Australien med en gala vars huvudkort innehöll många avslut och spännande matcher. Flera fighters som Dan Kelly och Steve Boss fick in fina knockoutvinster, men det var inte nödvändigtvis de som stack ut som mest.
Mark Hunt
Det finns egentligen inte så mycket att säga om Mark Hunts imponerande knockoutseger över Frank Mir. Hunt gjorde vad han gör bäst: Gick lugnt in i matchen, knockade sin motståndare i den första ronden och gick ifrån motståndaren innan några onödiga slag hann träffa amerikanen.
Nyzeeländaren bör ha en lång väg att gå för att kunna utmana om titeln, men samtidigt är divisionen relativt öppen och även om en titelchans är osannolik så finns det inget som gör det omöjligt.
Det finns goda anledningar till att Hunt är så populär hos fansen, han har en härlig och ödmjuk attityd, det coolaste och kyligaste sättet att fira sina vinster och såklart en fruktansvärt underhållande fightingstil. Jag anser att Hunt bör möta Josh Barnett en andra gång i sin nästkommande match, men det slutgiltiga beslutet är upp till UFCs matchmäklare Joe Silva.
Neil Magny
Neil Magnys seger över knockoutartisten Hector Lombard var utan tvekan imponerande, men dessvärre kommer matchen också att ihågkommas på grund av kontrovers. Lombard var oerhört nära att slå ut amerikanen i den första ronden, men domaren lät matchen gå misstänksamt länge. I den andra ronden var det tvärtom, Magny lät slagen hagla över Lombard, men matchen fortsatte. Det tog slut i den tredje ronden, och Magny stod som segrare via teknisk knockout.
Bortsett från kontroversen gjorde Magny en utmärkt match. Han höll ut i den ofromkomligt intensiva förstaronden och vände sedan på matchen därefter. Nu har han vunnit tre taka matcher samt tio av sina elva senaste kamper i UFC. Rankad på niondeplats i divisionen är det nu dags för Magny att ta sig an en högre rankad motståndare, det återståratt se hur mycket han hinner stiga i rankningen innan 2016 är över.
Jake Matthews
Den unge australiensiske talangen Jake Matthews fortsätter att imponera, och den här gången överträffade han förväntningarna då han ställdes mot den favoriserade amerikanen Johnny Case. Med vinster i fyra utav sina fem matcher i UFC, alla på avslut, ligger han onekligen bra till.
Blott 21 år gammal har nu Matthews säkrat sin mest uppmärksammade seger hittills på ett huvudkort i UFC. Detta var dessutom inte mot fighters som Dashon Johnson eller Vagner Rocha, som inte är kvar i organisationen, men nu rörde det sig om en stigande topptalang som hade vunnit tolv raka matcher inför mötet med Matthews.
Matthews är en fighter att hålla ögonen på, då han enbart kommer bli bättre och bättre. Han kommer troligtvis fortsätta dyka upp på huvudkort i nästkommande matcher.
Alan Jouban
Den forne modellen Alan Jouban fick det att se relativt enkelt ut mot australiensaren Brendan O’Reilly då inte ens halva den första ronden hann gå innan matchen var över. Efteråt stod Jouban, frisk, kry och relativt oskadd vilket förhoppningsvis innebär en snabb återvändo till buren.
Tre utav Joubans fyra segrar i UFC har kommit via knockout, han är vältalig, karismatisk och hans enda legitima förlust i UFC kom mot topp 15-rankade Albert Tumenov. Han har dessutom förlorat ett väldigt kontroversiellt domslut mot TUF-vinnaren Warlley Alves, men det var ett väldigt omdiskuterat resultat. Betydligt större matcher lär vänta Jouban hädanefter.
Dan Hooker
Alla av nyzeeländaren Dan Hookers segrar i UFC har kommit via avslut och helgens match var inte annorlunda. Med en hårt säkrad giljotin tvingade han filippinaren Mark Eddiva att klappa ut på under en och en halv minut.
Hookers enda förluster i UFC har kommit via domslut mot Yair Rodriguez och Maximo Blanco, i vad som förvisso var tydliga förluster men samtidigt starka prestationer. Nyzeeländaren har endast vunnit en match på domslut, alla andra på avslut, och har en oerhört publikvänlig fightingstil. Han har visserligen varvat vinster och förluster i organisationer, vilket innebär att han hade behövt rada upp ett par segrar för att verkligen sticka ut i organisationen, men han är på god väg att inta rampljuset.
