Vi bjöds än en på en jämn och underhållande match mellan världens två tveklöst främsta welterviktare i lördags. Då det var Robbie Lawlers namn som ropades ut i slutet av fem händelserika ronder bäddade det dock för kontroverser, inte minst då Johny Hendricks tillsynes dominerat den större delen av matchen. Tog poängdomarna rätt beslut? Eller var det Hendricks förbannelse när det kommer till just domarbeslut som återigen gjorde sig påmind under helgens UFC 181?
Den 16:e november 2013, Las Vegas, Nevada. UFC 167 har just slutat med vad i mångas ögon ser ut att bli en nästan otänkbar skräll; Johny Hendricks (16-3), den hårtslående nästan läskigt lugna före detta brottningsmästaren har gjort det omöjliga. Georges St. Pierre (25-2) hade inte mycket att sätta emot i den femronders långa titelmatchen. En ny mästare skulle krönas. Så blev det dock som känt inte. St. Pierre behöll sin titel efter ett kraftigt ifrågasatt domarbeslut och Hendricks var märkbart krossad. Dryga halvåret senare ges han dock återigen en chans att erövra welterviktsbältet och tar den. Robbie Lawler (25-10) stod förvisso för en hedersvärd insats men tvingades i slutändan erkänna ”Bigg Rigg” som vinnare.
Helgens titelmatch såg inledningsvis onekligen ut att gå på samma sätt. Lawler kom ut som en best och gjorde sitt yttersta för att avsluta matchen snabbt. Hendricks behöll dock sitt säregna lugn och red ut stormen. Efter det var det på många sätt mästarens match, då han tillsynes gjorde mest skada, stod för ett par framgångsrika nedtagningar och kontrollerade matchen i stort. Var chansen påväg att glida ”Ruthless” ur händerna än en gång? Nej. Lawler reste sig som den krigare han är och visade i matchens avslutande ronder både sitt enorma hjärta och sin skrämmande intensitet. Då han vid den femte rondens slut obarmhärtigt stirrade ner Hendricks reste sig håren på mina armar. Han är verkligen galen den där Robbie Lawler. Fast på ett bra sätt.
Det är andra gången Hendricks gått miste om bältet efter ett kontroversiellt domarbeslut. Jag kan bara tänka mig hur det känns. Eller förresten, det kan jag inte alls. Det måste vara tufft att känna sig så orättvist behandlad när det handlar om såpass betydande omständigheter. Orkar han resa sig igen?
Oavsett vad så kunde åtminstone jag inte hjälpa det leende som sträckte sig från öra till öra då Matt Hughes (45-9) placerade bältet runt Lawlers midja. Så länge har han slitit, misslyckats, förkastats, börjat om igen.. Och tillslut så stod han äntligen där. Som UFC-mästare. Jag har svårt att komma på någon mer förtjänt av rollen som mästare än just honom. Det här har han verkligen förtjänat.
Jag vet inte vem som ”borde” ha vunnit. Jag är ingen domare. Då domarbeslutet först lästes upp måste jag erkänna att jag blev förvånad; jag hade väntat mig att Hendricks skulle utnämnas till vinnare. Förvåningen byttes dock snabbt ut mot en stor glädje å Lawlers vägnar, inte minst med tanke på den långa väg han tvingats vandra fram till denna stund. Det är häftigt att han vann. Jag tycker även att det är rättvist. Vad tycker du?
