Arman Tsarukyan har en av MMA-världens mest fascinerande bakgrunder. Från brottning som sexåring, till en seriös satsning på ishockey – och vidare till ett ensamt, livsavgörande år i Thailand. Nu berättar toppnamnet i Ultimate Fighting Championship hela historien bakom genombrottet, motgångarna och drivkraften som format honom.
Började brottas som barn – men tvingades bort
Tsarukyan växte upp mellan Georgien och Ryssland i en miljö där fysisk tuffhet var norm. Redan som sexåring började han med brottning – och visade omedelbart talang.
Han vann matcher, utvecklades snabbt och stack ut bland jämnåriga. Men sporten kom med en baksida.
– “Min coach sa alltid att jag måste gå ner i vikt. Jag kunde inte äta på tre–fyra dagar – som åttaåring”, berättar han.
Pressen blev till slut för stor. Trots framgångarna valde han att lämna brottningen.
Idag är han kritisk:
– “Barn ska inte behöva banta. Det är det värsta som finns”.
Hockeyn tog över – med NHL som mål
Istället riktades allt fokus mot ishockey. I den ryska staden Chabarovsk, där vintrarna dominerar, blev sporten en naturlig del av vardagen.
Tsarukyan spelade organiserad hockey mellan 10 och 17 års ålder – och satsade seriöst.
– “Jag ville till NHL. Min pappa sa att han kunde skicka mig till USA eller Kanada”.
Han beskriver sig själv som talangfull, men erkänner att han började för sent jämfört med konkurrenterna.
Vid 17 års ålder kom ett avgörande beslut:
– “Jag insåg att jag inte kunde bli tillräckligt bra. Då slutade jag direkt”.
Tre månader i byggbranschen – sen var det över
Efter hockeykarriären testade Tsarukyan ett helt annat liv. Han började arbeta med sin pappa inom byggbranschen.
Det höll i tre månader.
– “Jag hatade det. Du vaknar tidigt, inget schema, stress hela tiden. Jag insåg att sport är mitt liv”.
Beslutet blev att återvända – men denna gång till kampsporten.
Exploderade i grappling – men ville slåss
Vid 17 års ålder började han med grappling. Trots flera års uppehåll från brottningen satt grunderna kvar.
Resultatet var sensationellt.
På bara ett år blev han rysk mästare.
– “Alla var chockade över hur snabbt jag blev bra”.
Men motivationen saknades.
– “Grappling var tråkigt. Jag ville gå in i buren, med publik och walkout”.
Brutal knockout förändrade allt
Han tog sin första MMA-match och vann. Självförtroendet växte – kanske för snabbt.
I sin andra match mötte han en betydligt mer erfaren motståndare.
Det slutade på 15–20 sekunder.
Knockout.
– “Jag brydde mig inte vem jag mötte. Jag hade ingen coach som stoppade mig”.
Förlusten blev en vändpunkt.
Han bad sin pappa om en sista chans:
– “Ge mig ett år. Skicka mig till Thailand”.
Ett år i Thailand – ensam, okontrollerad och hungrig
Tsarukyan reste ensam till Phuket – utan kontakter, utan plan, utan struktur.
– “Jag såg ett gym på YouTube. Jag visste inte ens var det låg”.
Väl på plats tränade han konstant.
– “Jag var i gymmet hela dagen. Jiu-jitsu, MMA, sparring. Jag tränade allt – varje dag”.
Han visste inte hur man periodiserar träning. Han körde bara.
– “Jag trodde det var så proffs tränade. Bara hela tiden”.
Efter ett år återvände han – och tog direkt revansch mot fightern som knockat honom.
– “Jag avslutade honom. Då visste jag att jag kunde bli något”.
Snabb väg till UFC – utan rädsla
Seger följde på seger. Till slut kom samtalet från Ultimate Fighting Championship.
Två veckors varsel.
Motståndare: Islam Makhachev.
– “Min manager sa ‘det är Islam’. Jag sa ‘jag bryr mig inte’. Jag ville bara in i UFC”.
Trots minimal förberedelse gick han tre ronder med en av världens bästa fighters.
– “Jag var så självsäker. Jag trodde jag kunde vinna”.
Efteråt kom en viktig lärdom:
– “Underskatta aldrig din motståndare”.
Familjens roll: disciplin och mentalitet
Tsarukyan lyfter ofta sin familj som avgörande för framgången.
Pappan gav honom arbetsmoralen:
– “Ingen kommer ge dig något. Du måste ta det själv. Misslyckas du – försök igen”.
Mamman stod för disciplinen kring hälsa:
– “Vi drack aldrig läsk. Alltid rent, alltid träning”.
Den kombinationen formade honom till den fighter han är idag.
Identiteten: Armenier med rysk bas
Trots att han levt större delen av livet i Ryssland är identiteten tydlig.
– “Jag är armenier. Jag vill bli första armeniska UFC-mästaren”.
Samtidigt beskriver han Ryssland som sitt hem:
– “Det är säkert, rent och där jag växte upp. Jag känner mig hemma där”.
Från kaos till kontroll – en komplett fighter
Idag är Tsarukyan en av de mest kompletta lättviktarna i Ultimate Fighting Championship.
Men resan dit var allt annat än rak.
Brottning som barn. Hockeydrömmar. Avhopp. Knockout. Ensam i Thailand.
Varje steg har format honom.
– “Jag tar risker. Det är så jag blev den jag är”.
Slutmålet: UFC-bältet
Allt handlar nu om en sak:
Titeln.
– “Jag vet att jag kan slå dem. Jag behöver bara chansen”.
Med hans bakgrund, utveckling och mentalitet är det svårt att säga emot.
Arman Tsarukyan är inte bara en contender.
Han är ett resultat av en resa som få i sporten kan matcha.
Community:
Var det rätt beslut att lämna hockeyn helt? Hur många fighters tror du hade kunnat nå toppen via andra sporter först? Dela din åsikt!
- Liam Pitts avslutar Matyszewski direkt på Oktagon 87
- Andreas Gustafsson Berg uppges klar för UFC-gala i juni
- Svensk MMA kritiseras – talanger hålls tillbaka “Du dödar en superstar”
- Paulo Costa varnar Khamzat Chimaev: “Det blir tragiskt”
- Khamzat Chimaev om hatet: “Ingen vågar säga det till mitt ansikte”
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
