Bryce Mitchell har inga problem med att provocera. Inför mötet med Mikey Musumeci går UFC-profilen till attack mot butt scooting, benlås och delar av den moderna jiu-jitsun – tekniker han menar har fått publiken att tröttna. Det oväntade är inte att Mitchell säger det. Det är att en av världens främsta grapplers lyssnar, accepterar utmaningen och lovar att lägga sina farligaste vapen åt sidan.
Bryce Mitchell drar sin gräns någonstans kring motståndarens fötter. Brottning, nedtagningar, toppkontroll och submissions från överkroppen hör hemma på ena sidan. Heel hooks, fotlås och en motståndare som frivilligt sätter sig på mattan hamnar på den andra.
– Leg locks är gay, brother. Jag säger bara att det är så 99 procent av amerikanerna ser det, säger Mitchell i Mighty Cast.
Det är ett typiskt Mitchell-utspel: kategoriskt, provocerande och närmast omöjligt att skilja från personen som levererar det. Men UFC-fightern stannar inte vid förolämpningen. Han hävdar att butt scooting och ett ensidigt fokus på benattacker har fört jiu-jitsun längre från dess ursprung som kampsport – och, ännu värre ur ett kommersiellt perspektiv, längre från publiken.
Mitchell: ”Ingen gillar leg locks”
För Mitchell börjar en kamp på fötterna. Två personer möts, båda försöker vinna position och någon tvingar till slut den andre till marken. Den som utan föregående kamp sätter sig ner och börjar arbeta från guard har redan brutit mot hans grundidé om hur en kampsport ska se ut.
– Det är det minst önskvärda alternativet i en riktig stridssituation. Jag vill värdera position och jag vill ta ner motståndaren under alla omständigheter. Även om de satte mig mot en tungviktare skulle jag försöka brottas med honom.
Benlåsen väcker en ännu mer personlig aversion.
– Jag gillar inte att röra andra killars fötter. Jag gillar inte att andra killar rör mina fötter. Aldrig. Jag är en överkroppsgrappler och brottare.
När Mikey Musumeci hör resonemanget börjar han leta efter hålen i det. Mitchell har trots allt själv vunnit en UFC-match via twister, en submission där benen används för att kontrollera motståndarens underkropp medan ryggrad och nacke attackeras. Musumeci frågar om tekniken alltså bara blir acceptabel när attacken till slut flyttas uppåt.
Mitchell vägrar ge honom den poängen.
– En twister är aldrig gay.
Musumeci borrar vidare. Om en calf slicer kombineras med kontroll av nacken? Om benen attackeras samtidigt som överkroppen kontrolleras? Hur många millisekunder får en teknik befinna sig på fel sida av Mitchells egen moraliska gräns?
Debatten blir stundtals absurd. Under skämten finns ändå en konkret motsättning: Mitchell bedömer grappling utifrån hur väl den skulle överleva när reglerna försvinner. Musumeci bedömer den utifrån hur effektivt den löser problemet som regelverket faktiskt ställer framför honom.
Musumeci vägrar försvara allt
Det naturliga hade varit att jiu-jitsu-specialisten försvarade sin sport hela vägen. Musumeci gör något mer intressant.
Han medger att Mitchell har en poäng.
– Sport-jiu-jitsu just nu är inte det bästa för självförsvar eller ett riktigt slagsmål. Jag spelar bara efter reglerna jag får. Jag har tränat jiu-jitsu i 26 år och tar den mest effektiva vägen till att vinna en match.
För Musumeci har valet varit rationellt. Om han kan få en submission på en minut genom att attackera ett ben finns ingen sportslig belöning i att först gå igenom en utdragen brottningsmatch, ta emot hårda kollisioner och arbeta sig fram till samma slutpunkt.
– Varför skulle jag inte välja den snabbare vägen?
Mot Mitchell tänker han göra motsatsen.
Det finns ingen officiell regel som förbjuder Musumeci från att dra guard, butt scoota eller attackera benen. Överenskommelsen kommer från honom själv. Mitchell får använda vad han vill, medan Musumeci lovar att avstå från flera av de verktyg som normalt gör honom som farligast.
– Jag gör det av respekt för honom. Och jag tycker att vi är skyldiga fansen att göra matchen mer spännande, säger Musumeci.
”Om jag förlorar får det vara så”
Beslutet har redan förändrat hans träning. Musumeci berättar att MMA fått allt större plats och att han under de senaste två månaderna tränat slag, brottning och situationer där guard inte längre är en säker plats.
– Jag blir slagen i ansiktet när jag spelar guard. Jag har mest brottats och tränat MMA. Jag ändrar mitt sätt att använda jiu-jitsu.
Det är inte bara tekniskt experimenterande. Musumeci beskriver mötet med Mitchell som en möjlighet att visa en sida som sällan behöver komma fram när han tävlar mot renodlade grapplers. Där har han kunnat välja den mest effektiva lösningen. Nu vill han medvetet gå mot större motstånd.
Löftet gäller även om det kostar honom matchen.
– Jag är en man som håller mitt ord. Jag kommer inte göra det. Om jag förlorar på grund av det, då får det vara så. Vi är där för att underhålla människor, inte för vårt ego.
Riskerna stannar inte vid det Musumeci frivilligt plockar bort. Mitchell framhåller att slams kommer att vara tillåtna när en submission är låst. En guillotine, triangle eller armbar kan alltså ge motståndaren möjlighet att lyfta och kasta den attackerande grapplern i mattan.
– Under de där 15 minuterna får vi skada varandra. Det här är på riktigt, säger Mitchell.
Attacken växer till en större fråga
Någonstans under alla skämt om fötter, manlighet och butt scooting börjar samtalet handla om någonting betydligt mer bekymmersamt för jiu-jitsun.
Musumeci anser att grapplingsporten befinner sig i en svag period. Gordon Ryan, Craig Jones, Ruotolo-bröderna och Musumeci själv nämns som namn som bar mycket av uppmärksamheten när no-gi exploderade, men flera av de största profilerna tävlar nu mer sällan eller har riktat blicken åt andra håll.
– Grappling är på en väldigt dålig plats just nu. Det känns inte som det gjorde tidigare. Vid ett tillfälle fanns det så mycket buzz och energi.
Han riktar också kritiken inåt.
– Jiu-jitsu-utövare tänker inte: ”Hur kan jag vara spännande för fansen?” De tänker bara: ”Hur vinner jag?”
För Musumeci kan MMA-fighters vara en del av lösningen. De kommer med större namn, en publik som redan känner dem och en vana vid att en prestation också måste säljas. Mitchell tar resonemanget längre och pekar återigen ut benlåsen som boven.
– Det är på grund av leg locksen. De är så gay att en hel generation har slutat titta. De kommer aldrig att titta.
Påståendet är Mitchells eget, men hans slutsats leder rakt tillbaka till matchen framför dem. Om han själv fick bygga ett stort grapplingmöte skulle han ta den främsta jiu-jitsu-specialisten han kunde hitta och ställa honom mot en hårdför MMA-fighter. UFC BJJ har i praktiken gett honom precis det.
Nu får Musumeci bevisa det
Musumeci säger att intresset kring matchen redan nått nivåer han sällan sett inom grappling. Den 24 september tänker han därför inte bara försöka slå Bryce Mitchell. Han vill bevisa att hans storhet överlever även när han frivilligt tar bort den snabbaste vägen till seger.
– Jag vill bara gå ut i krig med honom. Vinner eller förlorar jag spelar inte så stor roll. Jag vill gå i krig och göra det roligt för alla.
Mitchell beskriver mötet som ett test av vilja lika mycket som skicklighet. Musumeci behöver inte acceptera hans definition av hur jiu-jitsu bör utövas. Han behöver inte ens hålla med om attackerna mot sporten som gjort honom till världsstjärna.
Men under 15 minuter har han lovat att möta Mitchell på dennes villkor.
Och för första gången på länge tänker mannen som byggt sin karriär på den effektivaste vägen till seger medvetet välja den svårare.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
