Dana White har byggt UFC genom att kontrollera matcherna, mästarna och de stora ögonblicken. Men i mötet med några av kampsportens största namn har inte ens han fått sista ordet. Nu berättar UFC-bossen om sprickan med Anderson Silva, sin orubbliga tro på Jon Jones – och lättnaden efter att drömmatchen mellan Fedor Emelianenko och Brock Lesnar aldrig blev av.
”Han pratar inte med mig än i dag. Han hatar mig.”
Dana White säger det utan omskrivningar. Anderson Silva, en av de mest betydelsefulla mästarna i UFC historia, har inte förlåtit mannen som en gång gjorde honom till organisationens stora affischnamn.
Brytningen handlade inte om pengar. Enligt White var Silva snarare en av de fighters som behandlades bäst under sina sista år i organisationen. UFC sänkte inte hans ersättning när segrarna försvann och karriären började röra sig åt fel håll.
Problemet uppstod när White ansåg att det var dags att sluta.
Silva hade gått från en historisk segersvit och ett långvarigt grepp om mellanviktsbältet till en avslutning där förlusterna blev fler och kroppen inte längre svarade som förr. White såg en fighter han respekterade fortsätta trots att den sportsliga verkligheten förändrats.
Till sist sade han det Silva inte ville höra: pensionera dig.
– Vem fan är du att säga att jag inte får göra det jag älskar? återger White Silvas reaktion i The Pivot.
Där gick relationen sönder.
Det är en välbekant konflikt i kampsporten. Promotorn ser risk, marknadsvärde och ett eftermäle som måste skyddas. Fightern ser fortfarande sitt livsverk, sin identitet och nästa möjlighet att bevisa att omvärlden har fel.
White har byggt sin ställning på att fatta beslut andra helst undviker. Men när han försökte sätta punkt för Anderson Silvas karriär blev beslutet personligt.
Jon Jones trotsade alla regler
Om Silva är fightern White försökte stoppa är Jon Jones mannen han aldrig slutat försvara.
Deras relation har pendlat mellan offentlig beundran, hårda förhandlingar och återkommande konflikter. Jones har under karriären skapat problem både för sig själv och UFC, men när White bedömer hans sportsliga storhet finns ingen tvekan.
– Han vet vem han är och han vet vad han gör. Det finns inga illusioner där. Jag har sagt det tidigare och säger det igen: han är den störste genom tiderna.
White jämför Jones med Michael Jordan. Inte för att de tävlade på samma sätt, utan för att berättelserna om deras storhet inte alltid ryms i matchresultaten.
I Jordans fall handlar historierna om golf, sömnbrist och en tävlingsinstinkt som aldrig stängdes av. Enligt White kommer liknande berättelser om Jones att växa fram först när karriären är över och människorna runt honom börjar tala öppet.
Han antyder att Jones ibland behandlade sina förberedelser som om han försökte sabotera för sig själv. Ändå gick han in i buren och besegrade motståndare som tränat i månader med ett enda mål: att bli den förste som verkligen övermannade honom.
– När historierna om Jon Jones börjar komma ut efter att han har slutat kommer folk att förstå. Han gjorde allt det där och gick sedan ut och slog världsklassfighters som hade tränat stenhårt för att besegra honom.
Det är där Whites bild av Jones blir som tydligast. Han försvarar inte allt personen har gjort, men han skiljer det från det han såg när burdörren stängdes.
– Han är den farligaste mannen i världen utan ett vapen. Säg att det är en fight, inga vapen, mot vem som helst. Då väljer jag honom.
Formuleringen säger lika mycket om White som om Jones.
Anderson Silva förlorade kontakten med honom när White försökte skydda honom från fler matcher. Jones har gång på gång prövat hans tålamod, men behållit hans respekt genom att fortsätta vinna när omständigheterna talat emot honom.
I Whites värld kan lojaliteten överleva nästan vad som helst, så länge fightern fortfarande kan göra det ingen annan klarar.
Men det finns också fighters han aldrig lyckades få kontroll över.
Miljonerna som aldrig köpte Fedor
Fedor Emelianenko var under sin storhetstid den mest eftertraktade tungviktaren utanför UFC. Han hade byggt sin aura i Japan, besegrat flera av sin generations främsta namn och blivit symbolen för allt organisationen ännu inte ägde.
White och dåvarande UFC-delägaren Lorenzo Fertitta försökte förändra det.
De reste för att förhandla fram ett avtal med ryssens representanter. Målet var inte bara att få in Fedor i UFC. Planen var att ställa honom mot Brock Lesnar i en match som hade kunnat bli en av sportens största.
Lesnar var då UFC främsta kommersiella tungviktare. Fedor bar på ett rykte som länge gjort honom till divisionens mytomspunna måttstock. Matchen hade förenat UFC nya kraft med den gamla världens mest respekterade mästare.
Förhandlingarna gick så långt att White i efterhand medger att UFC erbjöd mer pengar än organisationen egentligen var bekväm med.
– När man sitter i det där rummet vill man bara få affären klar. Vi hade inte flugit hela vägen dit för ingenting.
Men avtalet föll.
Under många år har den misslyckade värvningen beskrivits som en av de få affärer UFC inte lyckades stänga. White har attackerat Fedor offentligt, ifrågasatt hans motstånd och återkommande tonat ned vad organisationen gick miste om.
Nu beskriver han ett annat ögonblick.
När han och Fertitta lämnade mötet tittade de på varandra.
– Tack gode Gud att de sade nej.
Det betyder inte att White inte ville ha Fedor. Tvärtom. UFC ville ha honom så mycket att förhandlingen höll på att dra organisationen in i en affär som dess ledning senare ansåg vara för dyr.
Det är också därför berättelsen om Fedor skiljer sig från de andra.
Med Silva försökte White bestämma när slutet hade kommit. Med Jones accepterade han kaoset eftersom den sportsliga belöningen var unik. Med Fedor fick han aldrig möjligheten att styra berättelsen över huvud taget.
Drömmatchen mot Brock Lesnar förblev en tanke. Fedor fortsatte sin karriär utanför UFC. White fick leva med att en av tidernas största tungviktare aldrig tävlade i hans bur.
UFC-bossen har under två decennier byggt sitt imperium på löftet att de bästa ska möta de bästa. Ändå är några av hans mest avslöjande historier de som inte slutade enligt planen.
En mästare slutade tala med honom. En annan fortsatte vinna trots att allt runt honom föll sönder.
Och den tredje kom aldrig.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
