En av de mest uppmärksammade matcherna någonsin i MMA ägde i praktiken rum utan viktklasser efter att Conor McGregor och Nate Diaz kommit överens om att inte gå ner i vikt inför UFC 196. Kan detta vara startskottet för en sport fri från de ständigt omsusade och skadliga viktnedgångarna inom MMA?
Jämför bilden ovan med huvudbilden för den här diskussionsartikeln – hur sjukt är det inte att det skiljer tre månader mellan de två? Hur ögonöppnande är inte Conor McGregors (19-3) flytt från fjädervikt till weltervikt och den märkbara skillnaden på irländarens välmående inför UFC 194 respektive inför helgens UFC 196?
Det är inte bara ologiskt att svälta sig själv och i vissa fall tömma kroppen på såpass mycket vätska att man inte är långt ifrån döden ett dygn innan man ska kliva in i en bur och slåss för sitt liv mot en annan tränad fighter. Det är även skadligt. Farorna med viktnedgångar är välkända och så sent som förra året avled den första professionella MMA-fightern som följd av den omsusade praktiken. Lägg därtill en rad skrämmande situationer med bland andra UFC-stjärnorna Ian McCall (13-5) och Renan Barao (33-3) som båda allvarligt insjuknat under viktnedgångsprocessen.
När Nate Diaz (19-10) och Conor McGregor klev in i oktagonen inför huvudmatchen på helgens UFC 196 gjorde de så under potentiellt revolutionerande omständigheter – en fjäderviktare och en lättviktare möttes i weltervikt, båda vägde in under viktgränsen på 170 lbs (ca 77 kg). De var starka, friska och slapp den kanske tuffaste delen av en professionell MMA-fighters liv, viktnedgången. Är detta starten på en revolution?
Tyvärr är svaret förmodligen nej. Faktumet att McGregor själv ser ut att gå ner till fjädervikt för sin nästa match, vare sig det blir mot Jose Aldo (25-2) eller Frankie Edgar (20-4), talar emot det. Men vi fick ändå en inblick i vad som skulle kunna vara. Tänk om fighters inte behövde begränsas till viktklasser utan helt enkelt listade ut vad de väger naturligt, kom överens om en tid och plats och dök upp för att slåss, skulle inte det vara något?
De nya begränsningarna kring att använda dropp efter invägningar tillsammans med den växande diskussionen kring farorna med viktnedgång har åtminstone höjt viktiga frågor kring fenomenet. Vi har sett fighters byta viktklasser och historien kring helgens kanske mest uppmärksammade match någonsin rörde till stor del den uteblivna viktnedgången.
ONE Championship har tagit intressanta steg mot att eliminera praktiken genom regelbundna kontroller av sina fighters för att därmed komma fram till vad de väger naturligt. Kan detta vara framtiden för sporten i stort, att man tävlar vid ens naturliga vikt istället för att nästan ta död på sig själv för att väga in under en viss gräns och under de kommande 24 timmarna gå upp igen?
Tänk om andra fighters gjorde som McGregor och Diaz och helt enkelt dök upp som de är och slogs i matcher som fansen vill se istället för att begränsa sig till viktklasser med de väldigt sällsynta supermatcherna mellan fighters från olika divisioner? Kan detta bli verklighet? Eller är viktnedgång helt enkelt en del av MMA som aldrig kommer försvinna?
Foto: Mazdak Cavian
