En kortare redovisning av bidragen som kom in och hur de fördelades.
Efter att ha lagt upp en bild på en drink, som avnjöts på resan ner till Filippinerna, blev jag ifrågasatt om alla de insamlade pengar verkligen gick till de behövande. Det var en sårande och grundlös anklagelse. Målet med projektet var alltid att få in så mycket pengar som möjligt och att pengarna till så stor del som möjligt skulle komma de behövande till nytta. Jag vill därför i denna del beskriva hur pengarna kom in och vad de insamlade pengarna och sakerna användes till, för att sudda ut alla tvivel.
Först och främst – Efter sju timmars flyg så satt den där drinken riktigt bra. Den avnjöts i Dubai hemma hos Jimmys kompis Emily. Hade jag vetat hur resan skulle bli hade jag nog dragit i mig några till.
Dem flesta männen i byn satt för det mesta och hade möten, timme in timme ut.
Utöver de pengar som kom in från privatpersoner och företag bidrog Fighter och MMAsport med två par handskar och två par mittsar vardera. Vi fick även med oss fyra par handskar, tio t-shirts och tio shorts av Jabb.se. Dessa bidrag gick till MMA-klubben Legacys barngrupp och blev mycket uppskattade.
För att de donerade pengarna verkligen skulle komma de behövande till nytta valde jag att täcka alla mina utgifter själv. Även övervikten från de donerade MMAnytt-kläderna stod jag för.
Några bilder på de kvitton som vårt projekt genererade.
Av de insamlade pengarna gick 9600 pesos till byns hantverkare för att sätta upp alla väggar på skolan och måla dem. Jag ställde mig frågande till varför de skulle ha betalt när deras egna barn gick i den skolan och att de utan ersättning hade rustat upp skolan lite grann innan vi kom. Jag blev något besviken på deras inställning.
Jimmy var tydlig med mig att inte skänka pengar till tiggande barn. Det var inte så lätt. Det slutade med att jag givit flera barn 500 pesos vardera. När pengarna var slut fick jag öka takten rejält för att komma undan det ekipage med barn som inte hade fått några pengar. Ännu en upplevelse som fastnat med mig. Samtidigt som det kändes bra att bidra gjorde det samtidigt ont i hjärtat. För det var ju på riktigt. Barnen följde efter för att få pengar för att kunna klara dagen. Det sved i mitt hjärta.
På bilderna ovan ser man våra hygien-hinkar. Det tog sin tid och sortera dem och sedan skulle de delas ut också. Det gick sakta men hjälpen vi fick uppskattades mycket. Jabbs t-shirts kom till användning väldigt ofta.
Skolan som vi hjälpte lovade att skicka bilder på klassrummen när dem var klara. Jag hoppas kunna dela med mig av dessa så ni får se det goda arbete vi fått till med gemensamma krafter!
