Joshua Van gick fem hårda ronder, försvarade sitt UFC-bälte och lämnade buren med ännu en seger över Alexandre Pantoja. Först efteråt kom detaljen som förändrar bilden av prestationen. Under stora delar av träningslägret kunde mästaren varken boxas eller brottas på grund av en skadad högeraxel. Ändå övervägde han knappt att dra sig ur.
– Jag kunde inte ens träna boxning. Jag kunde inte brottas. Jag kunde inte göra någonting. Allt jag gjorde var att springa.
Skadan inträffade efter presskonferensen i Philadelphia, när Van föll på höger axel under ett brottningspass hemma i Houston. Först trodde teamet att det handlade om något mindre. Morgonen därpå kunde han knappt lyfta armen.
En undersökning visade problem med AC-leden. UFC hjälpte till med behandling inför matchen, men förberedelserna hade redan fått en helt annan form.
”Hur fan ska det här gå?”
Fem veckor in i lägret försvann möjligheten att träna på det som skulle avgöra titelmatchen. Under omkring tre veckor blev sparringen borta. Boxningen försvann. Brottningen likaså.
Två veckor före matchen hade Van fått nog av försiktigheten.
– Jag tänkte: ”Fan, hur ska det här gå i matchen?” Två veckor före sa jag bara: ”Vet du vad? Jag känner fortfarande smärtan, men låt mig sparras.”
Det blev hans första riktiga sparring på flera veckor. När den sista träningsveckan kom ville han göra om det. Huvudtränaren sa nej. Van insisterade.
– Jag sa att jag måste få tillbaka tajmingen. Jag hade inte sparrats under hela lägret.
Den andra sparringen gav bättre besked. Kort därefter reste teamet till Los Angeles.
Något återbud låg ändå aldrig nära.
Pantoja hade redan antytt att Van var rädd för att möta honom. För mästaren blev det ytterligare ett skäl att gå till buren oavsett hur axeln kändes.
– Jag tänkte att om jag drar mig ur och jag är huvudmatchen … jag hade den grejen på mina axlar. Jag kunde inte dra mig ur.
När matchveckan väl började upplevde han plötsligt axeln annorlunda.
– På måndagen under fight week kände jag den inte längre. Jag vet inte. Någonting förändrades.
Smärtan har återvänt efter matchen. Van ska undersökas på nytt när han kommer tillbaka till Houston och vill inte sätta något datum för nästa titelförsvar innan han vet vad axeln kräver.
Joe Rogans ord träffade hårdare
Det fanns också en annan irritation som följde honom in i matchen.
Vid invägningen hade Joe Rogan beskrivit Vans tidigare seger över Pantoja som en seger som kommit av en olyckshändelse. Van skrattar när ämnet kommer upp, men reaktionen bakom skrattet är betydligt rakare.
– Lite grann. Jag ska inte ljuga. Det var ganska jävligt att han sa det.
Att kritik kommer utifrån är inget nytt. Att den kom från Rogan vägde tyngre.
– Jag bryr mig egentligen inte om vad andra människor säger. Men Joe Rogan är någon jag ser upp till. När han sa det blev det lite: ”Fan.”
Van ville inte ha någon ursäkt.
– Han behöver inte be om ursäkt. Jag lät honom bara veta hur jag kände.
Efter ytterligare en match mot Pantoja anser han att diskussionen kan lämnas bakom honom. Respekten för brasilianaren finns kvar, trots att Van beskriver hans stil som svår att läsa och långt ifrån skolboksmässig.
– På tv ser Pantoja dålig ut. Men när man är där inne och han träffar tänker man: ”Hur fan landade den där på mig?”
Van skrattar åt formuleringen, men vet exakt vad som gjort motståndaren så besvärlig.
– Han är mentalt stark och pressar folk.
Manel Kape väntar i kulisserna
Nästa namn har redan börjat göra sig hört.
Manel Kape skrev efter titelmatchen att publiken kommer att bli överraskad av hur enkel han tänker göra en match mot Van. När mästaren får citatet uppläst kommer ett skratt.
– Det säger de allihop. När matchdagen kommer får vi se vem som är den bättre mannen.
På frågan om Kape borde stå näst i kön finns ingen tvekan.
– Ja, han borde vara nästa. Absolut.
Kapes personlighet lär garantera att upptakten blir annorlunda. Han har knappast gjort sig känd för återhållsamhet, och Van visade redan inför Pantoja att han inte tänker spela rollen som den tystlåtne mästaren bara för att bältet sitter runt hans midja.
– Låt honom försöka. Vi får se hur det går.
Det finns större planer längre bort. Van nämner gärna Petr Yan som en möjlig drömmatch och studerar fortfarande boxningsorienterade fighters som Yan och Dustin Poirier. Någon flytt från flugvikten lockar däremot inte just nu.
För Van finns ett arbete kvar i divisionen som sträcker sig bortom antalet titelförsvar.
– Folk brydde sig inte om flugvikt. Nu börjar de göra det. Jag kan inte bara lämna dem hängande.
Rekord är mindre intressanta för honom än själva riktningen.
– Mitt jobb är att få människor att bry sig om flugvikten.
Axeln avgör när nästa kapitel kan börja. Manel Kape har redan börjat prata.
Joshua Van verkar inte ha något emot det.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
