Mauricio Ruffy hade redan börjat tänka på den andra ronden. Arman Tsarukyan såg tröttare ut, skadorna hade börjat synas och brasilianaren var övertygad om att avslutet skulle komma. Fyra sekunder senare låg han utslagen på canvasen. Nu bryter Ruffy tystnaden efter förlusten på UFC 331 – och lägger inget av ansvaret någon annanstans.
Sekunderna som förändrade allt
Det återstod bara några sekunder av den första ronden när situationen som Mauricio Ruffy trodde skulle gynna honom förvandlades till katastrof.
Han hade klivit in mot Arman Tsarukyan med drygt sex veckors förberedelsetid och fått möjligheten att kasta sig rakt in i UFC:s absoluta lättviktstopp. Matchen presenterades som en titel-eliminator och Ruffy tyckte själv att han hade börjat hitta svaren på en av divisionens mest kompletta fighters.
När Tsarukyan attackerade benen vid buren hörde Ruffy sekunderna räknas ned från hörnan. Han såg ingen akut fara. Snarare ytterligare en chans att låta armeniern arbeta.
– När killarna skrek till mig att det var tio sekunder kvar och han gick på mina ben var det faktiskt det bästa som kunde hända mig. Jag tänkte: ”Han kommer att göra av med lite mer energi här. Andra ronden börjar och då knockar jag honom.”
Den andra ronden kom aldrig.
Tsarukyan hittade öppningen och Ruffy slogs ut precis före rondslutet. När brasilianaren nu för första gången kommenterar förlusten försöker han inte förklara bort ögonblicket med den korta förberedelsetiden eller något misstag från hörnan.
– Det viktiga att säga är att misstaget helt och hållet var mitt. Det var mitt fel, min vårdslöshet – och hans förtjänst. Arman är en fantastisk fighter.
Loading ...”Jag slappnade av i försvaret”
Förlusten blir desto mer smärtsam eftersom Ruffy upplevde att matchbilden höll på att röra sig åt hans håll.
Han beskriver hur han träffade Tsarukyan, hur motståndarens öga började svullna och hur en armbåge mot revbenen fick honom att känna att den fysiska balansen i matchen höll på att förändras. I Ruffys huvud hade arbetet under den första ronden lagt grunden för vad som skulle komma efter pausen.
– När jag fick den där flash knockdownen och kände att hans styrka började försvinna upplevde jag att jag hade kontroll över matchen. Jag såg hur mycket han reagerade när jag träffade med en armbåge vid revbenen. Han var skadad, hans öga var väldigt stängt. Jag var säker på att jag skulle avsluta matchen i andra ronden.
Den övertygelsen följde honom ända fram till de sista sekunderna. Ruffy menar att han hade flera alternativ när Tsarukyan pressade honom mot buren. Han kunde ha slagit, skapat avstånd och lämnat positionen.
Han valde att stanna.
– Det var fyra sekunder kvar. Jag hade tekniker jag kunde ha använt och jag kunde ha tagit mig bort från buren, men jag ville inte. Jag ville använda ögonblicket mot honom, och det var en bra idé. Jag blev bara vårdslös.
Det räckte.– Jag slappnade av. Jag slappnade av i försvaret, vilket jag normalt inte gör. Så jag fick betala priset för det.
Ville bevisa mer än att han kunde vinna
Bakom beslutet fanns något större än jakten på ännu en knockout.
Ruffy berättar att han gick in i matchen fast besluten att utsätta sig för Tsarukyans starkaste vapen. Han ville inte bara vinna snabbt. Han ville försvara nedtagningarna, hamna i svåra positioner och lämna buren med bevis för att hans spel höll även när matchen tvingades in på motståndarens villkor.
– Jag kom in så självsäker att jag ville gå igenom allting för första gången. Jag ville inte knocka honom i första ronden. Jag ville övervinna sakerna i mitt eget huvud.
Förberedelserna hade varit komprimerade. Enligt Ruffy fick han matchen sex veckor och fyra dagar före galan, men vägrade betrakta tiden som en ursäkt.
– Jag gav allt av mig själv under det här lägret. Jag vet att det på pappret var kort tid, men jag kände mig redo att möta vilken motståndare som helst. Jag var i bra form och jag var självsäker.
Han beskriver också hur satsningen höll honom borta från familjen och pressade kroppen hårt. Ändå var känslan när burdörren stängdes att han hade gjort vad som krävdes.
Problemet var att viljan att få svar på alla frågor till slut skapade en ny.
”Jag lär mig”
Knockouten innebär Ruffys andra UFC-förlust. Den första kom mot Benoît Saint Denis i september, innan brasilianaren svarade med två raka segrar och åter arbetade sig fram till en match med enorm sportslig betydelse.
Mot Tsarukyan fanns möjligheten att ta ett kliv mot lättviktstiteln. Nu väntar en annan sorts ombyggnad.
Ruffy inledde sitt första längre uttalande efter förlusten med att berätta att han mår bra och tacka supportrarna för mängden meddelanden han fått. Besvikelsen över resultatet finns kvar, men han försöker placera de sista sekunderna i ett större perspektiv.
– Jag vill be mina fans om ursäkt för sorgen efter förlusten. Jag vet att det inte är lätt att stötta någon genom en förlust, men jag lär mig. Ni har sett utvecklingen från match till match, och den här matchen gick väldigt bra.
Fyra sekunder av ouppmärksamhet suddade inte ut det arbete Ruffy tyckte att han hade gjort under ronden. De förändrade däremot allt som arbetet skulle leda till.
– Det är svårt att hantera en förlust och allt som kommer med den. Men det får oss att växa.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
Visa detta inlägg på Instagram
