Ilia Topuria vill ha en ny chans. Justin Gaethje är inte ens säker på att han själv vill fortsätta. Efter segern vid UFC White House har lättviktsmästaren hamnat i en märklig position: mannen han besegrade kräver revansch och ifrågasätter hans handskar, medan Arman Tsarukyan väntar på sin titelmatch. Gaethjes besked till båda är kompromisslöst.
Topurias första förlust i MMA-karriären slutade inte när matchen var över. Efteråt anklagade den tidigare dubbelmästaren Gaethje för att ha haft någonting otillåtet på eller i handskarna – en förklaring som den nyblivne mästaren närmast avfärdar som en psykologisk nödvändighet.
– Han måste ärligt talat tro att jag fuskade. För om han inte gör det, hur ska han kunna göra om det? Jag slog sönder hans ansikte, säger Gaethje i podcasten FLAGRANT.
Men anklagelserna är bara början på hans dom över den tidigare mästaren.
”Jag tror inte att han är en lättviktare”
Topuria hade gått obesegrad genom sin karriär, erövrat fjäderviktsbältet och sedan tagit steget upp till 155 pounds. Där knockade han Charles Oliveira och blev lättviktsmästare. Mot Gaethje kom gränsen.
För amerikanen handlade det inte bara om taktik, erfarenhet eller vem som vann de avgörande sekvenserna. När han stod framför Topuria i buren tyckte han sig känna något mer grundläggande.
– Jag tror inte att han är en lättviktare. Jag tycker att han borde gå ner. Jag tror att han kan slå Volkanovski och bli mästare i fjädervikt. Jag tror inte att han någonsin blir mästare i lättvikt igen.
Gaethje pekar direkt mot de fysiska problem han anser väntar högre upp i divisionen.
– Han kan inte slå Arman. Han kommer att få det svårt mot Paddy. Det finns ett helt gäng hundar där. Den här sporten är galen, så lite tur och slump finns alltid med. Är han skicklig nog? Absolut. Men jag tycker att han är för liten för lättvikt. Det var vad jag kände.
Orden får extra tyngd eftersom Gaethje själv beskriver hur nära marginalerna faktiskt var. Han berättar om slag som passerade honom med millimeter och om en andra rond där Topuria tömde stora delar av sitt förråd i jakten på avslutet.
– Han spenderade allt. Om man varit smart hade man lagt mycket pengar på mig efter att jag överlevde andra ronden. När man ser matchen i efterhand var den över där.
Gaethje understryker att någon sådan säkerhet aldrig fanns inne i buren. Topuria förblev farlig. Skillnaden var att en match som länge hade avgjorts på explosivitet började kräva något annat: tålamod, återhämtning och förmågan att fortsätta när kroppen inte längre svarade på samma sätt.
Tsarukyan väntar – men Gaethje tvekar
Den naturliga fortsättningen borde vara enkel. Gaethje har bältet. Arman Tsarukyan står längst fram i kön. Ändå är mästaren långt ifrån säker på att nästa titelförsvar över huvud taget blir av.
– Alla säger: ”Du ska fan möta Arman.” Jag har skador jag måste ta hand om. Jag har inte fattat något beslut. Jag är 37 år. Min första match var 2008. Jag har gjort 40 matcher om man räknar amatörmatcherna. Så jag vet inte.
Det är inte ett kontraktsutspel, hävdar Gaethje. Han beskriver frågan som större än ytterligare en lönecheck och större än ännu en huvudmatch.
– Det här har aldrig handlat om pengar för mig. Det handlar om hälsan.
Han återkommer flera gånger till samma konflikt. Kroppen bär spåren av nästan två decennier i en sport där konsekvenserna sällan syns fullt ut på resultatraden, samtidigt som hans senaste prestation gav honom det han jagat under större delen av karriären.
– Jag känner inte att jag har något kvar att bevisa. Men jag vet också att jag precis presterade bättre än jag någonsin gjort. Jag sitter fast mellan två val. Jag har mina mentala förmågor kvar och jag vill behålla dem.
En match lockar ändå: Conor McGregor. Gaethje medger också att förlusterna mot Charles Oliveira och Max Holloway länge gav honom en vilja att ta tillbaka något. Efter Topuria har den känslan förändrats.
– Ilia knockade Charles Oliveira och Max Holloway, de enda två som fortfarande är kvar och har besegrat mig. Jag är okej med det nu. Jag kan leva med att de slog mig, när jag fick den här killen att ge upp efter att han avslutat dem.
”Arman är näst på tur”
Ingen av de personliga önskemålen förändrar titelbilden.
Om Gaethje bestämmer sig för att försvara bältet vet han vem som väntar på andra sidan.
– Det handlar inte om att jag inte vill möta Arman. Det gör det verkligen inte. Han är näst på tur. Om och när jag försvarar det här mästerskapet är det honom jag kommer att möta.
Fram till dess tänker lättviktsmästaren inte låta divisionens krav bestämma tempot.
– Jag gav mycket av mig själv för matcherna i januari och juni. Jag behöver återhämta mig. Jag behöver låta hjärnan vila. Jag tänker njuta av att vara mästare resten av året.
Topuria vill tillbaka till Gaethje. Tsarukyan vill ha det som sportsligt står näst i ordningen. Gaethje har slutligen fått bältet – och upptäckt att karriärens största beslut kanske inte handlar om vem han ska möta härnäst.
Utan om han ska möta någon alls.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!


