Eyepokes fortsätter att påverka matcher på högsta nivå inom MMA. Den senaste tiden har flera profiler påverkats – samtidigt växer frågan om när sporten faktiskt tänker ta nästa steg för att minska riskerna. Med återkommande incidenter och ökande kritik undrar många om 2026 blir året då UFC på allvar tar tag i problemet.
Eyepokes – en återkommande faktor i matchavgöranden
Eyepokes förändrar återkommande hur matcher utvecklas. När en fighter får fingrar i ögonen bryts tempot, rytmen försvinner och övertag kan skifta direkt.
Samtidigt riktar både fans och experter kritik mot domarna. Många upplever att ingripandena varierar och att varningar kommer för sent – eller inte alls. Men ligger hela ansvaret verkligen på domaren? Och kan 2026 vara året UFC tar tag i frågan påriktigt?
Läs mer på MMAnytt:
- UFC Fight Night: Emmett vs Vallejos – main event klart
- Dana Whites ord sprids: ”I don’t give a sh*t”
- Kayla Harrison om skadan: ”I’m sorry”
- Stormatchen som skulle skriva historia faller
- Israel Adesanya klar för UFC Seattle
Flera toppnamn har påverkats nyligen
Under bara den senaste tiden har flera välkända UFC-fighters hamnat i situationer där eyepokes påverkat matcher och i vissa fall fått långvariga konsekvenser.
Bland dem finns Paddy Pimblett, Rose Namajunas och Tom Aspinall. I samtliga fall har ögonkontakt lett till påverkan av matchen, skador, diskussioner eller efterspel som flyttat fokus från själva matchen.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
Aspinalls situation väcker störst oro
Tom Aspinalls fall har fått extra uppmärksamhet eftersom ögonproblem påverkat honom under en längre period och orsakat flera operationer. Till skillnad från kortare avbrott under matcher handlar det här om effekter som påverkar både träning och prestation långvarigt.
Hans situation visar hur små marginaler kan få stora konsekvenser – särskilt i sportens mest kraftfulla divisioner där reaktionstid och precision avgör.
Olyckor eller en del av taktiken?
Diskussionen fortsätter dela MMA-världen. Vissa menar att eyepokes nästan alltid sker av misstag, när fighters sträcker fram händerna för att mäta avstånd eller störa rytmen.
Andra pekar på att det ibland används strategiskt. Samtidigt saknas tydliga bevis för att fighters systematiskt siktar mot ögonen. Frågan är: om det handlar om samma problem om och om igen – vem landar ansvaret på?
Handskar som minskar risken finns redan
Samtidigt har flera andra arrangörer redan testat handskmodeller som minskar risken för eyepokes. Dessa handskar böjer fingrarna mer naturligt inåt och gör det svårare att sträcka ut handen rakt mot motståndarens ansikte.
Fighters som använt modellerna beskriver att de kräver viss anpassning, men att de samtidigt minskar risken för oavsiktlig ögonkontakt. Trots detta har förändringen ännu inte fått fullt genomslag i de största organisationerna.
Det väcker därför frågan om ansvaret inte bara ligger hos domaren – utan även hos arrangören.
Om domaren inte agerar måste arrangören göra det
Domare kan varna, pausa matcher och i vissa fall dra poäng. Däremot kan de inte påverka utrustningen som fighters använder.
När samma typ av incidenter upprepas växer därför kraven på arrangörer att ta större ansvar. Om sporten redan har tillgång till utrustning som minskar risken för skador men ändå inte inför den brett, hamnar fokus på beslutsfattarna snarare än på enskilda fighters.
Ansvar även hos fighters och team
Samtidigt pekar flera tränare och experter på att ansvaret inte enbart handlar om regelverk och utrustning. När samma fighter återkommande träffar motståndarens ögon med fingrar uppstår frågor kring teknik, disciplin och coachning.
Dessutom föreslår vissa att förbund i efterhand granskar mönster över tid. Om en fighter gång på gång orsakar liknande incidenter kan organisationer införa sanktioner, oavsett om avsikt går att fastställa eller inte.
Flera röster lyfter även teamens roll. Coacher behöver korrigera tekniken tidigt och tydligt, särskilt när domare redan varnat för samma beteende.
Publikens tålamod minskar
Varje gång en eyepoke påverkar en match växer frustrationen bland fans. Diskussionerna fortsätter direkt i sociala medier, poddar och expertpaneler.
Dessutom påverkar återkommande regelbrott publikens förtroende för sportens rättvisa. Därför ställer många nu samma fråga: hur länge tänker sporten ignorera ett problem som återkommer gång på gång?
Är 2026 året då UFC får bukt med problemet?
MMA fortsätter växa globalt och når nya publikgrupper. Samtidigt ökar pressen på arrangörer att säkerställa tryggare och mer rättvisa tävlingsförhållanden.
Fighters efterfrågar lösningar, tränare vill se förebyggande åtgärder och fans kräver konsekvens. Frågan återstår därför: är 2026 året då UFC på allvar tar steg för att få bukt med eyepokes?
