Ian Machado Garry hamnade mitt i bilderna som spreds efter ett spänt möte med Khamzat Chimaev – men irländaren köper inte beskrivningen av att han själv försökte provocera fram situationen. Nu ger han sin version av vad som hände, varför en säkerhetsvakt förändrade hela mötet och vad han faktiskt hade gjort om avsikten varit att starta ett slagsmål.
Det var en sådan sekvens som nästan skriver sin egen berättelse.
Ian Machado Garry går fram mot ett sällskap där Arman Tsarukyan befinner sig. Khamzat Chimaev finns där. En säkerhetsvakt hamnar mellan två professionella fighters och bilderna får snabbt en annan laddning än ett vanligt möte bakom kulisserna.
För Garry finns bara ett problem med den versionen: enligt honom började situationen inte alls som ett bråk.
När intervjuaren påpekar att Garry såg ut att ha provocerat fram konfrontationen kommer svaret utan omsvep.
– Dra åt helvete. Verkligen?
Intervjuaren står fast vid sin läsning.
Garry gör detsamma.
”Det var bara respekt”
Relationen mellan Garry och Chimaev är inte nära. På den punkten finns ingen ambition att måla upp något annat.
– Jag och Khamzat är inte polare.
Men Garry beskriver mötet som något betydligt mer vardagligt än vad bilderna senare kom att signalera. Han hade gått fram till gruppen efter deras framgång, gratulerat Tsarukyan och flera personer runt honom och först därefter uppmärksammat Chimaev.
– Jag gratulerade honom. Jag gratulerade hans andra tränare. Jag gratulerade nästa tränare. Och så missade jag en person, för jag såg honom inte. Då tänkte jag: ”Åh, fan. Förlåt, champ. Hur är läget?”
I Garrys version fanns ingen spänning där. Inte ännu.
– Vi var coola. Det var inga problem vid den tidpunkten.
Förändringen kom först när någon placerade sig mellan dem.
Garry återkommer flera gånger till just den detaljen, eftersom han menar att den förändrade hur hela situationen såg ut utifrån. Två fighters som hade kunnat hälsa på varandra blev plötsligt två män som behövde separeras.
– Det var först när någon gick emellan oss som det blev som att det fanns ett problem.
Han pekar också på det mest uppenbara argumentet i sitt eget försvar: hade Chimaev uppfattat hans första kontakt som ett verkligt hot hade situationen kunnat explodera långt tidigare.
– Om han hade velat suplexa mig och sätta mig på skallen hade han gjort det när jag gick fram till honom.
Garry: ”Titta på mitt kroppsspråk”
För en fighter med Garrys offentliga persona är misstanken knappast svår att förstå. Han har byggt mycket av sin profil kring självsäkerhet, psykologiskt spel och en vilja att reta motståndare.
Intervjuaren beskriver honom rentav som mannen som gärna ”petar på björnen”.
Det är där Garry blir som mest bestämd.
– Gå tillbaka och titta på mitt kroppsspråk. Det finns inte en chans att jag går fram till någon, frågar ”hur är läget?” och beter mig så där om jag försöker vara aggressiv.
Han beskriver kontakten med Chimaev som en gest utan baktanke.
– Det var bara respekt. Det fanns inga dåliga intentioner.
Tidpunkten spelar också roll i hans berättelse. Gruppen hade precis varit del av en framgångsrik kväll och Garry menar att han inte hade något intresse av att kliva in och förstöra den.
– De hade precis vunnit en match. De hade precis haft sin framgång. Jag försöker inte förstöra någons kväll.
Hans egen kväll befann sig dessutom i ett annat läge. Han väntade, umgicks och hade enligt egen utsago ingen anledning att söka konflikt.
– Jag startade ingenting.
”Då hade jag slagit honom”
Garry nöjer sig inte med att förneka provokationen. Han drar resonemanget till sin spets.
Om han verkligen hade velat starta ett slagsmål med Khamzat Chimaev, menar han, hade det knappast funnits något behov av subtila gester eller tvetydigt kroppsspråk.
– Om jag hade velat reta björnen hade jag slagit honom i ansiktet.
Intervjuaren accepterar poängen.
Garry fortsätter:
– Om jag hade velat provocera honom och starta ett slagsmål när jag såg honom hade jag bara slagit honom. Men det gjorde jag inte. Jag skakade hans hand. Jag frågade hur han mådde och när vi skulle få se honom nästa gång. Det var allt.
Den versionen står i skarp kontrast till hur en kort videosekvens lätt kan uppfattas när säkerhetspersonal redan befinner sig mellan två välkända fighters.
Och Garry vet exakt vad som händer när resten av sammanhanget försvinner.
– Media gillar att vrida på saker.
Säkerhetsvakten förändrade mötet
Det avgörande ögonblicket, enligt Garry, kom när säkerhetspersonal reagerade på närheten mellan honom och Chimaev.
Han försökte avdramatisera situationen.
– När en säkerhetsvakt gick emellan oss sa jag: ”Vi kommer inte slåss med varandra.”
Men i stället för att lugna ner scenen blev ingripandet en del av dramatiken. Garry beskriver det som ett missförstånd där språkbarriären bidrog till att situationen tog fart.
– Det var bristen på kommunikation. Och boom.
För människor som bara såg resultatet blev sekvensen lätt att läsa på ett helt annat sätt.
Även intervjuaren erkänner till slut att hans första tolkning varit fel.
– Jag läste det helt fel. Jag läste det fullständigt fel.
Garry svarar att han tror att många gjorde samma sak.
– De flesta läste det fel, för ingen annan var där.
Energin som inte har någonstans att ta vägen
Garry stannar dock inte vid själva missförståndet.
Han försöker också förklara varför en situation kring en fighter kan bli laddad även när personen själv inte har tävlat. Enligt Garry hade Chimaev redan varit inblandad i ytterligare en fysisk incident med säkerhetspersonal under kvällen, och han resonerar kring den speciella adrenalinnivå som kan uppstå när en fighter ser en nära vän tävla.
– När du ser din vän gå en match finns det en energi som går genom kroppen, eftersom du inte kan tävla åt honom.
För en professionell fighter är impulsen bekant: kroppen är förberedd på något som aldrig kommer.
– Oavsett hur mycket du vill slåss är det inte du som slåss.
När ett annat laddat ögonblick dyker upp kan den energin få en väg ut.
– När du får en möjlighet att släppa ut den gör vissa människor det. Andra är mogna nog att hålla tillbaka den på något sätt.
Det är en betydligt mer komplicerad bild än den som ryms i några sekunders video.
Garry och Chimaev är fortfarande inte vänner. Ingen av dem behöver vara det. Men Garry vill dra en tydlig linje mellan rivalitet och den situation som utspelade sig den kvällen.
Han hade gått fram för att gratulera.
En säkerhetsvakt gick emellan.
Och plötsligt såg en hälsning ut som början på ett slagsmål.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
Visa detta inlägg på Instagram
