Islam Makhachev har slagit UFC historiska segersvit, försvarat welterviktsbältet och placerat sig ännu djupare i diskussionen om sportens största genom tiderna. Ändå återvände han till Dagestan med en känsla av att arbetet blivit svårare, inte lättare. Ian Machado Garry gav honom mer motstånd än väntat – och mästaren räknar själv med minst tre hårda titelmatcher till innan karriären är över.
”Jag trodde att det skulle bli lite lättare”
Nästan två månader hade gått sedan Islam Makhachev senast var hemma när han möttes på flygplatsen i Dagestan. Familjen väntade, liksom supportrar som hade följt ännu ett stycke UFC-historia på avstånd. Makhachev började inte med rekordet eller bältet. Han talade om hemkomsten.
– Jag är väldigt glad över att vara hemma. Jag har inte varit hemma på länge, nästan två månader. Som man brukar säga: den bästa vägen är vägen hem.
Bakom mottagandet fanns en match som inte riktigt hade sett ut som han föreställt sig. På UFC 330 i Philadelphia besegrade Makhachev Ian Machado Garry via enhälligt domslut, 49–46, 49–46 och 48–47, i sitt första försvar av welterviktsbältet. Segern var hans 17 raka i UFC och förde honom ensam förbi Anderson Silvas tidigare rekord på 16. Makhachev står nu på 29–1 som professionell och har vunnit UFC-titlar i både lättvikt och weltervikt.
Den historiska kvällen blev ändå ingen procession. Garrys längd, rörelse och förmåga att hålla sig ur de farligaste positionerna tvingade mästaren att arbeta längre än han hade räknat med.
– Det viktigaste är segern, men jag hade planerat och trodde att det skulle bli lite lättare. Det var inte så att matchen inte gick enligt planen. Jag trodde bara att den skulle bli lite lättare.
Makhachev pekade på en utveckling som blir svår att komma undan för en mästare som snart har tillbringat ett halvt decennium som jaktbyte. Motståndarna studerar honom, nivån stiger och flytten från lättvikt har placerat honom bland större kroppar.
– Motståndarna förbereder sig också och för varje gång blir det svårare. Motståndarna blir starkare och viktklassen är större. Jag måste också fortsätta utvecklas ännu mer för att göra matcherna lättare.
Garry skapade dessutom ett tekniskt problem som inte nödvändigtvis syns i en resultatrad. Makhachev beskrev irländarens långa armar och ben och hur svårt det var att komma nära en motståndare som huvudsakligen rörde sig bakåt. Den främre foten blev den tydligaste vägen in, vilket gjorde att mästaren gång på gång attackerade där för att få grepp och föra matchen mot buren och mattan.
– Mot en sådan motståndare, som väntar och hela tiden går bakåt, är det väldigt svårt att visa upp en vacker och spektakulär match.
UFC beskrev själv titelmatchen som en av Makhachevs tuffaste på länge. Garry stod emot stora delar av brottningen, hittade bättre perioder i mitten av matchen och tvingade mästaren att säkra den femte ronden med nedtagning och ryggkontroll.
– Allting fungerade egentligen. Det var bara en sådan match där jag fick ta det lugnt och föra den hela vägen till domslutet.
Rekordet räcker inte som slutpunkt
Sjutton raka UFC-segrar hade kunnat bli ett naturligt streck under karriären. Makhachev har redan fyra titelförsvar från tiden som lättviktsmästare, vann welterviktsbältet mot Jack Della Maddalena i november 2025 och försvarade det mot Garry nio månader senare. Före UFC 330 hade han dessutom chansen att bli den femte fightern i organisationens historia att försvara titlar i två olika viktklasser – vilket han nu har gjort.
Själv talar han inte om segersviten som något monument som kommer stå för evigt.
– Jag skulle inte säga att rekordet är omöjligt att slå. Det finns fighters som inte direkt flåsar mig i nacken, men det finns de som redan har tio raka segrar.
Frågan är snarare vilket rekord som ens återstår att jaga. Antalet titelmatcher ligger nära till hands, men där ser Makhachev ett problem med den långa väg han själv tvingades gå. Han hade gjort tio UFC-matcher innan han fick chansen om lättviktsbältet mot Charles Oliveira 2022.
– Kanske rekordet för titelmatcher? Fast det rekordet är väldigt stort. Jag gjorde tio matcher innan jag fick slåss om titeln, medan den som har rekordet fick sin titelmatch i sin tredje eller fjärde UFC-match.
Det finns därför ingen siffra som styr fortsättningen. Det är människorna bakom siffrorna som håller karriären vid liv.
– Jag vet inte vilka rekord som kommer härnäst, men i min viktklass finns det just nu väldigt bra titelutmanare. Jag tror att jag har minst tre sådana spektakulära och väldigt tuffa matcher framför mig.
Carlos Prates och Michael Morales har redan positionerat sig nära bältet. Morales var reserv till titelmatchen på UFC 330, medan Prates efter galan hävdade att UFC har lovat honom nästa titelchans. Organisationen hade vid tiden för Makhachevs uttalande ännu inte officiellt presenterat nästa försvar.
Khabib fortfarande avgörande i hörnan
Att Makhachev efter 17 raka segrar fortfarande återkommer till behovet av förbättring gäller även människorna runt honom. När han fick frågan om Khabib Nurmagomedovs betydelse i hörnan beskrev han den tidigare mästarens närvaro som betydligt mer än emotionellt stöd.
Khabib är den som kan läsa vad som faktiskt händer mellan ronderna, enligt Makhachev, och avgöra när tempot måste upp eller när riskerna behöver minskas.
– Han säger sådana laddade ord inför matchen som får dig att förstå hela ansvaret. Du går in där och varje misstag kan kosta väldigt mycket.
– Mellan ronderna är Khabib bättre än någon annan på att förstå hur matchen går, vilken rond du har vunnit, var du måste trycka på mer och var du behöver dra ned på tempot. Att ha Khabib i hörnan är ett väldigt stort stöd.
Pekar ut nästa ryska generation
Hemkomsten rörde sig också utanför Makhachevs egen karriär. Han hade nyligen besökt Movsar Evloev i Miami inför den obesegrade ryssens kommande titelmatch mot Alexander Volkanovski. Makhachev betonade att han inte deltagit i Evloevs träningsläger, men de två hann prata om uppgiften.
– Han vet själv att matchen inte blir lätt. Volkanovski är en svår motståndare för vem som helst.
Makhachev har själv besegrat Volkanovski två gånger, först på poäng och därefter via knockout. Inför UFC 333 den 24 oktober, där australiern ska försvara fjäderviktsbältet mot Evloev, tror han att åldern kan börja väga över till utmanarens fördel.
– Volkanovski är, om jag ska vara ärlig, inte på samma topp som han var för ett par år sedan, även om han fortfarande är en av de bästa. Jag tror att det blir en väldigt jämn match, men jag hoppas att Movsar gör sitt jobb.
På samma gala väntar också den tredje matchen mellan bantamviktsmästaren Petr Yan och Merab Dvalishvili. När Makhachev fick frågor om Dvalishvilis reaktion på den ryska flaggan efter UFC 330 valde han knappast en diplomatisk formulering.
– Jag såg hans reaktion. Jag såg även videon när han tittade på matchen. Redan från början verkade han inte glad över mina framgångar i oktagonen, men jag bryr mig inte om sådant. Petr Yan har redan slagit honom, och jag tror att Petr slår honom igen och får honom att tystna.
Yan och Dvalishvili står 1–1 mot varandra inför trilogin i Abu Dhabi. Yan tog revansch i december 2025 och återerövrade UFC-bältet efter att Dvalishvili vunnit deras första möte.
Makhachevs blick stannar heller inte vid Yan eller Evloev. På frågan om Rysslands största MMA-namn höll han med om en lista bestående av honom själv, Khabib Nurmagomedov, Petr Yan, Fedor Emelianenko och Magomed Ankalaev. Nästa namn kan redan finnas i hans eget träningsrum.
– Umar är inte långt borta, och det finns många fler namn. Jag ser konkurrensen i vårt gym och nivån på killarna. De utvecklas väldigt snabbt och tränar oerhört hårt.
Han nämnde även de framgångsrika brottarna Nalbek Sheriev, Abasgadzhi Magomedov och Ibragim Ibragimov, som alla tränat tillsammans med gruppen och blivit ryska mästare under året. Makhachev ville inte ta åt sig äran för deras framgångar, men såg värdet i att elitbrottare och MMA-fighters blandar träningsmiljöer och metoder.
– Träningsvariationen ger mycket nytta och erfarenhet. Har du sysslat med fristilsbrottning hela livet och kommer till oss blir träningen helt annorlunda. Atmosfären på våra läger är annorlunda också. Jag tror att fler brottare kommer att komma framöver. Det är bra för dem och självklart bra för oss.
USA och Brasilien har haft generationer på sig att bygga sina MMA-traditioner, resonerade Makhachev. Dagestan och den ryska MMA-scenen ser han fortfarande som något som bara hunnit få upp farten.
När han till sist vände sig till människorna på flygplatsen handlade löftet därför inte om att rekordsviten snart skulle avslutas. Tvärtom.
– Jag tror att vi kommer att samlas så här på flygplatsen många gånger till. Och, om Gud vill, ska jag varje gång komma hem med bältet.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
