En krönika om Jon Jones
Det kan låta som ett skämt nästan, men det stämmer faktiskt att Jon Jones stoppade en rånare i New Jersey samma dag som han skulle gå sitt livs största match, men det är sant. Han berättade det på presskonferensen och gjorde det till en hel story värd att återberätta även sen när Jon Jones är gammal. Kolla in här för att se Jon Jones berätta om hur och Greg Jackson stoppade en rånare. Snacket börjar efter 23 sek.
Men igår var det ju först och främst kvällen då Jon Jones blev världsmästare i lätt tungvikt och så han gjorde det! Det var inte bara imponerande utan det kändes lite som jag tror många känt det när Anderson Silva gjort sina bravader. Det råder ingen tvekan om att Jon Jones är närmast extremt inspirerad av Anderson Silva. Det är något Jon Jones inte hymlar om ens vilket känns bra.
Det är inte sällan så att när det kommer en ny mästare i just lätt tungvikt och tungvikt så känner folk att just den mästaren kommer vara mästare väldigt lång tid. Ja, ni minns ju Machida-eran som skulle följa, Chucks era och givetvis också Titos. Men viktklassen är väldigt tuff och somliga kallar den lite överdrivet för ”förbannad”. Viktklassen, i UFC, har haft tolv olika mästare.
I ljuset av det just nämnda så blir det lite skevt nästan att säga att Jon Jones är här för att stanna, men det finns vissa aspekter som gör honom så speciell och en av dom är att han blott är 23 år gammal. Jag tycker själv lite synd om Shogun som hade en lika lovande tidig karriär och som i Pride var kreativ, frigjord när han fightades och inte minst väldigt dynamiskt. Shoguns hantering av Arona är ett talande exempel. Att Shogun ändå tillsist vann bältet i UFC och fick den uppmärksamhet han varit värd så mötte han nästa kille som var precis som han själv varit.
Det finns förstås intresse i matchen mot Jones polare Rashad Evans och det som främst kan spöka där att Jon Jones kanske har för mycket respekt för honom. På ett sätt är det en hemskt start på sitt titelförsvar, att behöva spöa upp en vän. Men Jones är på riktigt och så länge han vågar vara sig själv kommer det gå bra mot Rashad Evans också. Men Rashad känner till Jon Jones sätt att tänka och vara och har sparrats med honom otaliga gånger.
Men jag minns hur Jycken berättade för mig om hur det var att sparra med Jon Jones. Det var rätt lagom och okej till man träffade honom lite hårt och han taggade till. Då tjurade Jones till och kängade tillbaka lite väl hårt ibland för att vara sparring. Nästan som en person som är fylld av prestige och vill hävda sig. Men okej, Jones är ung och antagligen extremt tävlingsinriktad vilket förklarar mycket.
Modern MMA började fritt som en blandning av i regel endimensionella fighters men övergick sen till ”ett vinnande koncept” av olika slag. Brottare, BJJ, boxning, thai-boxning, judokast osv. Vilket gör att när någon lyckas hoppsparka någon med en capoeiraspark eller flasha med en tkd-spark så blir folk till sig. Hela tiden sker nya saker. Faber var nog inte först med att försvara en singel leg-nedtagning med att hoppa upp med andra benet och knäa, men det kändes fräscht när han gjorde det första gången i WEC och många följde honom. Listan kan göras lång på hur mycket inspiration folk tar av varandra hela tiden. Jag säger bara Gogoplata. Aoki kom inte på den, men i MMA blev han känd för den. Rubberguarden, armbåga någon som sitter fastklängd på ryggen genom att titta i arenans storbildskärm, sidasparka ben, snurra runt och sätta en armbåge, Andersons Apchagi osv. osv.
MMA utvecklas för varje dag och sporten är så tuff att det är läskigt. Dels mentalt, dels fysiskt och dels för att den i dess moderna tappning är i vaggan ännu. Jon Jones tänker utanför lådan, är hemskt atletisk, har bra brottning, är ödmjuk och fortsätter hela tiden lära sig. Han är något av en Anderson 2.0, men låt oss inte överdriva likheten mera. Ännu har Jon Jones en hel del att bevisa innan han med rätta kan jämföras med Anderson Silva som ju försvarat en titel på den nivån flest gånger i modern MMA.
Jag har aldrig hymlat med att jag älskar och inspireras av legender och extrem skill. Jon Jones får mig att säga ”wow” och det är en av anledningarna till att jag följer sporten. Att Jones också gillar meditation och är väldigt öppen gör saken bara bättre. Det finns nu fantastiska matcher att se fram emot och andra fighters måste studera Jon Jones och försöka hitta ett vinnande recept.
Rashad Evans har en fördel där som redan känner till Jon Jones väl, men jag tror ännu inte folk är på Jon Jones nivå riktigt utvecklingsmässigt. Många tittar nu på toppfighters i lätt tungvikt för att se vem som skulle kunna spöa Jon Jones. Machida säger en hel del folk och journalister. Jag tycker det kan bli en bra match, men tror det beror på att Machida också har ett eget sätt att slåss på. Machida har dessutom tränat och tränar med Anderson Silva som är 1.0. Jag blir inte förvånad om Jon Jones först får stryk när någon ny fighter kommer upp till toppen. Jag kan se framför mig också hur en specialist får tag på Jon Jones och lyckas ta honom. Nu är det inte aktuellt på ett bra tag, men tänk er en match mellan Roger Gracie (som blivit mer erfaren) och Jon Jones!?
Hur man än vrider och vänder på Jon Jones fortsatta karriär och även om han skulle torska någon match så har han allting som krävs för att bli en legend. Det är väldigt tidigt ännu, men kan det vara nya Fedor?
