Det som många fascineras av med MMA är att det är en sport som ingen annan. Den har element av nästan alla kampsporter och uttrycket är brutalt ärligt både i seger och i nederlag.
Utövarna kommer i alla storlekar och former. Numera kan en fajter även lyfta fram att man haft en bra barndom med kärleksfulla föräldrar och att man lever ett ordnat liv. Alla behöver inte ha haft ett på gränsen till klyschigt svårt liv, även om det fortfarande finns plats för dem också.
I veckan lyfte Anheuser-Busch, företaget bakom Bud Light som är en av UFCs största sponsorer, ett varnande finger utifrån vad de uppfattat som olämpligt beteende från de anställda hos UFC. Om det inte sker en uppryckning är risken att UFC tappar dem som sponsor.
I viss mån kan jag hålla med de kostymklädda männen som håller i pengarna. Det är viktigt att inte kränka människor. Jag tycker inte det är i sin ordning att Dana White gör homofobiska uttalanden. Eller att Quinton ”Rampage” Jackson följer i samma spår med HBT-fientliga skämt. Inte heller att skämta om våldtäkt är acceptabelt som Miguel Torres, Forrest Griffin och Rashad Evans har gjort med olika konsekvenser som följd.
Men att BJ Penn innan match en säger att han är villig att dö i oktagonen och sedan som segrare slickar motståndarens blod av sina handskar är episkt. Att Chael Sonnen på de mest fantasifulla sätt försöker nedvärdera sina motståndare är oerhört underhållande. Att Nate Diaz innan tredje ronden i matchen mot Donald Cerrone sträcker fram två fingrar och signalerar ”fuck you” ger matchen en extra dimension.
Det är inte alltid tydligt var linjen går innan man tar steget.
Jag vill inte att sporten ska pressas ner i en form och förpackas som något det inte är. MMA är en stark sport med färgstarka personligheter som behöver komma till uttryck. De måste känna att möjligheten att ta ett steg ut i det obekanta ska finnas. Det får inte vara oäkta och tillrättalagt.
Vi är många som kämpar hårt för att MMA ska bli accepterat, eller i alla fall tolererat, av den breda massan. Men jag hoppas att sporten inte förlorar sin identitet på vägen mot acceptans och att de starka kontrasterna inte dämpas. För då kommer sporten att tappa mig.
