Arman Tsarukyan hade redan Mauricio Ruffy där han ville ha honom. Pressad mot buren, upptagen med att försvara nedtagningen och utan det utrymme som gjort honom så farlig på distans. Men Tsarukyan gjorde inte det väntade. Han slutade brottas – och attackerade. Efteråt pekas just det ögonblicket ut som beviset på hur mycket lättviktaren har utvecklats.
– Det var genialiskt. Fullständigt genialiskt.
Så stängde Tsarukyan av Ruffys främsta vapen
Ruffy hade sina möjligheter tidigt. Räckvidden gav honom en naturlig fördel på utsidan och vid flera tillfällen hittade han fram med raka slag, däribland en höger som träffade Tsarukyan rent.
Problemet var vad som hände när avståndet försvann.
Tsarukyan höll en hög guard, accepterade hotet mot kroppen och arbetade metodiskt för att komma innanför Ruffys långa slag. När han väl nådde buren vägrade han släppa pressen, även när nedtagningen inte kom omedelbart.
– Han är så vältränad att han inte ger upp en nedtagning. Där är han mycket bättre än vad jag var. Jag hade gett upp och gått vidare till clinchen.
Ruffy höll balansen och arbetade med händerna för att bryta greppen. Varje gång han skapade lite utrymme fyllde Tsarukyan det på nytt.
– Arman gjorde ett bra jobb med att stänga ner honom, hålla hans händer upptagna och inte låta honom få det där prickskytteläget.
Ruffys knockoutkraft hade varit ett av matchens stora hot. Mot Tsarukyans konstanta press fick han allt mindre tid att använda den.
Loading ...Det oväntade vapnet avgjorde
Sekvensen som förändrade matchen började som så många andra av Tsarukyans attacker: med hotet om brottning.
Den här gången fullföljde han inte.
Med Ruffy upptagen av att försvara greppen skapade Tsarukyan precis det utrymme han behövde och skickade armbågen på kort distans.
– Vanligtvis gör folk en av två saker i den positionen. De brottas eller försöker ta sig därifrån. Arman kom upp och träffade honom där medan hans händer var upptagna. Det var genialiskt.
Träffen blev avgörande.
– Han var redan knockad av den första armbågen.
Just förmågan att attackera från den trånga positionen lyfts fram som nästa steg i Tsarukyans utveckling. Tidigare kunde hans vilja att brottas bli så dominant att andra möjligheter försvann. Nu används brottningen också för att öppna slag och armbågar.
– Du behöver inte brottas där. Du kan slåss därifrån.
Det är en detalj som kan få stor betydelse på den absoluta toppen av lättviktsdivisionen. Motståndaren måste inte längre bara lösa Tsarukyans nedtagningar. Han måste försvara dem utan att veta om nedtagningen ens är målet.
”Den här mannen är skyldig en titelmatch”
Efter avslutet handlade analysen därför om mer än själva segern. Tsarukyans kombination av kondition, fysisk press, brottning och ett växande närkampsregister leder direkt till frågan om vad som ska komma härnäst.
Och där fanns ingen tvekan i budskapet.
– Det är på tiden att UFC ger den här mannen en titelmatch.
Justin Gaethje nämndes som ett möjligt framtida hinder och som en motståndare som skulle kunna tvinga fram precis de egenskaper Tsarukyan visade här: förmågan att hålla ett högt tempo, absorbera skada och fortsätta arbeta när en attack inte lyckas direkt.
– Han kommer behöva det mot Justin Gaethje. Justin kan pressa tempot och göra mycket skada.
Men efter insatsen mot Ruffy var blicken redan riktad ännu högre.
– Den här mannen är skyldig en titelmatch. Han är skyldig den.
Tsarukyan vann inte bara genom det som länge varit hans tryggaste område. Han använde hotet från det för att skapa något annat.
Och när Ruffy förstod vad som kom var armbågen redan på väg.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
