Detta är från början ett inlägg från Jyckens blogg, som jag uppgraderat till förstasidan då hans resa och upplevelser i Karlstad och på VFC 2 är väldigt läsvärda.
Ja, då var ytterligare en uppladdning och en match till ända. Det var ett par känsloladdade dygn. Jag ska försöka berätta så gott jag kan om mina senaste dygn, och vi börjar på torsdag morgon (dagen innan invägning alltså).
Vaknar upp på torsdag morgon och har ”endast” 4 kg kvar. Känns otroligt skönt, jag har mycket energi och bantningen har gått otroligt bra hela vägen. Jag känner att det absolut inte kommer bli några problem att klippa det sista. Jag kommer fortsätta att dricka till kl 12 på dagen och sluta äta vid 4 (precis innan tåget går till Karlstad) Jag fixar dom sista förberedelserna inför färden, packar väskan, åker och hämtar entré-låten m.m. Man känner att allt är på sin plats så jag sätter på mig svettdräkten och extra mycket kläder, för det skadar inte att svetta bort några extra kg på tåget. Jag möter upp Per på centralen, och han ser aningen mer sliten ut än mig vill jag nog våga påstå men han säger att han mår bra bara låg på energi.
19.40 anländer vi till Karlstad, jag minns sen förra gången vart hotellet låg så vi tar en snabb promenad på någon minut och checkar in. Vi båda är ganska ivriga på att titta vikten, jag vill se om svettdräkten gjorde någon skillnad och Per är intresserad om hur mycket han ska behöva pinas imorgon 🙂
Bådas vikt ser bra ut jag har tappat lite så ligger ni på 86,9. Innan jag går och lägger mig så packar jag upp min väska med matlådor som jag förberett hemma. Det är lite småsvårt att motstå att smaka bara en liten bit. Men känner mig mindre hungrig än vanligt och vet att det bara är ca 15 timmar kvar tills jag ska få äta.
Jag vaknar kl 8 på fredagsmorgonen och har sovit som en gud. Allt känns underbart bra nu, 86,2 väger jag så känns som det kommer bli en lätt dag. Invägningen börjar inte förens kl 14 så jag lägger upp det så att jag slappar fram till 10-11 innan jag börjar göra några försök på att ta det sista. Jag ligger och funderar på hur jag ska ta det, antingen kör jag skuggboxning el. en jogg med svettdräkten på. Just nu på morgonen när man är så där lagom seg så känns det mindre kul. Bastun är aldrig härlig, jag hatar den verkligen. Det slutar med att jag hoppar in i en varm dusch, har gjort så förut man duschar riktigt varmt i 10-15 minuter sedan lägger man sig under en massa med täcken och filtar och fortsätter svettas, sedan får man göra så här ett par gånger fram och tillbaka, det känns mycket lindrigare för kroppen än att basta.
Kl är ungefär 10 när jag inte orkar vänta längre utan hoppar in i duschen. Hinner göra så här en gång innan Per ringer, han berättar att han har en jacuzzi i sitt rum och ska bada bort det sista. Bada är ju skitnice så jag glider över till Per istället, för det första går badet snabbare än duschen och sedan är det fan så mycket roligare att göra detta när man är 2. Jag ligger i badet ca 20 minuter innan jag ställer mig på vågen 1 kg redan.
Känner mig så otroligt pigg och glad, bantningen har gått över förväntan. Jag och Per ligger och snackar på sängen om fighten och allt runtomkring. Känns grymt bra, Per säger något som verkligen fastnar hos mig, något han brukar tänka innan match. Att det som skiljer medelmåttorna från dom riktigt bra är att under 15 minuter under sitt liv kan dom prestera på topp. Jag känner sån jävla inspiration när jag hör det. Känner att det är precis vad jag ska göra imorgon ska visa alla vilken hög nivå jag är på och jag ska fan ge allt, pressa mig till max och prestera max imorgon.
Hoppar in och ur badet några gånger till för att börja bege mig upp till invägningen kl 14. Jag får väga in mig som andra man efter Per och landar på 84,0 perfekt 🙂 Det är fjärde gången i rad jag prickar vikten exakt. Direkt efter invägningen så tar jag en 1 resorb med lite vatten och lite jordnöttssmör. Andreaz har sagt åt mig att fylla på långsamt, känns dock lite små jobbigt och tråkigt när man är så jävla hungrig och törstig och väntat så länge. Men jag sippar på mitt vatten och ger mig tillbaka till hotellrummet för att inta mitt första mål mat, ris, potatis, kyckling och jordnöttssmör. Kanske inte den godaste blandningen men just nu spelar det ingen roll. Allt smakar gott 🙂 Jag äter långsamt långsamt, ställer kl på 15 minuter och säger till mig själv att jag inte ska få ha ätit upp innan tiden har gått ut.
Glad Per efter invägningen.
Jag känner hur jag fylls av energi av maten och vattnet. Inte alls som vanligt när jag ofta hamnar i ett sånt sjukt matkoma direkt efter. Nej, denna gång känns det annorlunda, det känns som att allt åker in i musklerna och fyller dem. Fortsätter under hela dagen att äta små mål mat, ca varannan timme siktar jag på plus att jag ungefär dricker runt 7 dl vatten i timmen. Timmarna går och jag får mer och mer energi, så på kvällen bestämmer jag mig för att gå en liten promenad och utföra min hemliga ritual jag gör inför varje match. Hinner gå ca 100 meter innan jag hittar en pressbyrå som ser ut att uppfylla mina behov. Jag kilar ivrigt in och köper en Daimglass, det är en sån härlig känsla. Efter det går jag runt på stan äter min daimglass och bara njuter. Det är en grym känsla, en lite ”dont worry be happy” känsla infinner sig.
kl är nu 8 på kvällen jag går tillbaka till hotellet och sätter mig i entrén för att vänta på att vi ska bege oss till staredownen. När jag sitter där och fokuserar på matchen och tänker igenom olika scenarion så kommer Jani Lax och säger att vi måste snacka. Han ser allmänt bekymrad ut och jag börjar genast bli orolig, han meddelar mig att Mikkel har backat ur fighten. Jag känner direkt en ilska bubbla upp inom mig vilket sedan direkt leder till att tårar börjar rinna. Går in på toaletten då jag känner att jag är lite för tuff för att gråta in public.
Besvikelsen i detta läge går inte riktigt att beskriva, känslorna som bara sprutar ut i kroppen. Vet inte vart jag ska börja. Kan inte fokusera, bara flyger runt tankar i huvudet. Tänker på alla som har hjälpt mig, Omar, Andreaz, Waldo, Kalle mfl. Allt tid jag har lagt ner allt slit all bantning allt i onödan. Jag kan verkligen inte fatta det går ut och sätter mig i soffan och bara sitter och stirrar rakt in i väggen. Jani ropar nåt om att dom försöker hitta en ny motståndare. Jag sitter där i 40 minuter innan Jani ropar ut att det har löst sig. Dom har hittat en snubbe som är villig att komma, dock så pressar han dom hårt på pengar så jag måste ge upp en stor del av mitt gage.
Detta är dock det minsta problemet i världen just nu, jag hade gett upp hela mitt gage om så var fallet. Jag ska få slåss, ett lyckorus utan dess like sprider sig i kroppen. Dom säger nåt om att han är 4-0 och vunnit 3 av dem på submission plus att han fightats för 2 veckor sedan så han är även i form. Dom nämner även något om att han kommer väga in på 88 kg. Inga problem har själv lagt på mig en del sen invägningen 🙂
När jag väl ska gå å lägga mig på kvällen, känner jag att jag har svårt att slappna av. Är som ett litet barn på julaftonsnatten. Det är många tankar som flyger runt i huvudet. Allt har varit en känslomässig berg och dalbana idag. Jag ligger tyvärr vaken till 4 på morgonen innan jag lyckas somna. Sedan kl 7 så är jag vaken igen. Det kändes inte som den bästa nattens sömn, men men inte mycket att göra. Jag kommer ha tid att ta en powernap under dagen i alla fall. Så jag kilar ner och käkar frukost. Jag äter här samma som jag äter hemma varje dag för att inte chocka magen. Blir gröt med äpple, vaniljprotein, kanel och några ägg till det 🙂
Under dagen äter jag ca 3 gånger till, och det blir ungefär liknande mat som jag hade med mig dagen innan. Jag hinner även med att vila/sova lite till. Kl 16 innan vi beger oss till arenan. Allt känns sjukt bra, bantningen känns inte som den påverkat mig för 5 öre. Jag känner mig bara sjukt laddad och fokuserad. Det ska bli så härligt, jag sitter och håller tummarna för ett rejält slagsmål.
Väl på arenan är det den vanliga proceduren, en snabb regelgenomgång med ett långt väntande. Jag, Per och en kille som heter Marcus delar rum. Marcus går sin första match och är lite smånervös. Stämningen är väldigt lättsam och skämtsam. Vi snackar om det mesta och garvar en hel del. Jag går match nummer 5, medans Per går match nummer 10. Klockan går dock inte särskilt fort nu kan jag säga, hur roligt man är har och vad man än pratar om så vet man att det snart är dags. Det är bara timmar kvar tills man ska få göra det man älskar mest i hela världen.
Äntligen 18.00, galan drar igång och jag börjar värma. Jag mjukar först upp kroppen för att sedan slå plattor och trä armar för att få igång kroppen ordentligt. Det känns bra, jag känner mig stark. Efter jag fått upp värmen ordentligt så klär jag på mig och bara sitter och väntar. Jag sitter och stirrar rakt in i väggen å bara njuter av känslan, endorfinerna sprutar i kroppen. Jag känner ett sånt löjligt lyckorus, allt känns som om man har tagit några piller med kemisk glädje i.
Händerna är lindade, kläderna på, susp, tandskydd – check. Jag vet nu att det bara är en match kvar innan det är min tur. Omar håller plattorna en sista gång, och jag känner mig sjukt crisp i boxningen, avslappnat lekfullt, Omar påminner mig om att ha roligt. Dom öppnar upp dörren å ropar att det är dags. Jag känner mig lugn fokuserad, ingen ska få förstöra denna dag för mig. Vi kilar bort till catwalken, hör hur dom ropar upp mitt namn och min låt börjar spelas. Känner att den är så mycket jag. Jag ryser i hela kroppen av välbehag – Det är är mitt liv det är det här jag vill göra, enbart lycka nu. Jag kliver till slut upp på catwalken och hör jublet stiga. Adrenalinet börjar komma, känner mig mer taggad än vanlig. Känns bra, känner mig stark, finns inte att jag förlorar detta. Det finns inte att han tar detta ifrån mig kommer krossa honom.
Lyssna på min entrelåt här:
Direkt när gongongen går så går jag fram för att hälsa, sträcker fram handen men det jag får tillbaka är 2 rallarvevar. Jag känner att dom träffar och jag hamnar direkt i klinchen. Jag skickar iväg några dåliga knän tills jag bestämmer mig för att ta ner honom, jag kommer in bra och vet att när jag väl kopplat så finns det inget han kan göra. Jag lyfter honom och vi hamnar i buttefly. Känner ett otroligt självförtroende vet att jag passerar alla från denna position, så även denna gång. Passerar och hamnar i sidemount, han håller fast mig ganska hårt vilket gör det svårt för mig att jobba. Dock så är benen lediga så börjar knäa han i sidan av kroppen. Behövs inte många knän innan han släpper greppet, hör Omar skrika att jag ska ”döda” armen. Gör som han säger och sätter den ur spel, väl där så kopplar jag min specialare darce-choken. Känner att jag har den, dock börjar jag fundera, han klappar inte direkt så jag får snurra runt honom lite. Även fast han inte klappar så vet jag inom mig att den sitter. Jag tänker ”fan in släppa”, så flippar runt honom å hamnar i toppläge. Nu klämmer jag ut det sista och klappen kommer. Vinst efter 1:40 och det är en härlig känsla när Marko lyfter upp min hand i luften.
Det är en skön känsla att ha vunnit och det blir några intervjuver på vägen tillbaka till omklädningsrummet. Jag byter om snabbt och går ut för att köpa en bulle och sätta mig och titta på resten av matcherna. Tyvärr så förlorar Per sin match, och det så hemsk att se en vän bli knockad på det där sättet. Det gjorde verkligen ont inom mig. Jag hoppas han kommer tillbaka snart och kör på hårdare än någonsin. Det är det som är så hemskt med den här sporten, antingen är du kung eller så är du ingenting. Det är en sjuk ensam och utelämnad känsla, inget jag önskar min värsta fiende ens.
Dagen efter flöt på riktigt bra. Jag åkte till tjejens föräldrar Åmål och bara åt och njöt av att bara vara. Det gled ner en och annan glass och lite annat smått och gott. Det är en så grym känsla och ligga på soffan och inte behöva tänka på nåt utan, ja helt stilla 😀 …
Jag kan säga att idag är jag så otroligt vätskefylld och ligger på 98 kg, haha mina fötter ser ut som jag vet inte vad. Känner mig lite smått gravid, Andreaz har dock förvarnat mig och sagt att det kan ta några veckor innan vätskan försvinner 🙂
Just det alla ni som har läst det här och känner att jag förtjänar att få folkets pris i kampsportsgalan på lördag, gå in och rösta på mig 🙂
Stort tack till:
Omar
Waldo
Pancrase
Omni 4
Kenka
MMAnytt
Fairing
Nordic Social Media
Budo&Fitness
London Shootfighters
Andreaz Engström
och så många till!!!! Tack alla ni som stöttat mig och hjälpt mig inför den här matchen ni är grymma!
Glöm absolut inte att följa Magnus blogg här på MMAnytt. Ni finner en länk-knapp i högerspalten.
Missa heller inte Rami Aziz blogg, som även han har skrivit ett kort inlägg om sin match på VFC 2.
