Fyra raka förluster hade förvandlat en tidigare titelutmanare till en fighter som började undra hur länge karriären kunde fortsätta. Inför UFC 331 beskrev Marlon Vera matchen mot Charles Jourdain som en kamp om jobbet, familjens försörjning och sin egen framtid. När avslutet till slut kom i tredje ronden föll ”Chito” ner på knä.
Marlon Vera hade redan hunnit knocka Charles Jourdain ur balans flera gånger när matchen gick in i sitt sista skede. Slagen började lämna allt tydligare spår, Jourdain föll gång på gång och Vera tvingade sig själv att inte jaga avslutet för desperat.
Till slut behövde han inte göra det.
Jourdain markerade själv att han fått nog och domaren bröt matchen. Vera sjönk omedelbart ner på knä inne i buren. Efter nästan tre år utan en UFC-seger var reaktionen större än ett vanligt jubel efter ännu en vinst.
– Jag behövde det här mer än livet självt, sade Vera efteråt.
Loading ...”Det var som en mardröm”
Det var länge sedan en enskild match hade burit så mycket för 33-åringen från Ecuador.
Förlustsviten hade börjat i titelmatchen mot Sean O’Malley på UFC 299 i mars 2024. Efter den kom nederlag mot Deiveson Figueiredo, Aiemann Zahabi och David Martinez. Vera, som tidigare bara en gång under karriären förlorat två matcher i följd, gick plötsligt in till UFC 331 med fyra raka förluster bakom sig.
Några av dem hade varit jämna. Mot Zahabi trodde Vera själv att han hade gjort tillräckligt innan domarna gav motståndaren segern via delat domslut. Det gjorde inte perioden lättare.
– Jag kände att jag satt fast i ett hål. Det var som en mardröm som jag inte kunde ta mig ur. När jag sedan åkte till Mexico City och inte lyckades där heller kändes det som att alla väggar runt omkring mig föll över mig.
Veckorna före Jourdain-matchen hade Vera talat öppet om hur förlusterna fått honom att ifrågasätta sig själv. Han beskrev hur han kunde se sina gamla matcher och skrika åt sig själv framför skärmen för att han inte attackerade tillräckligt. Träningen fanns där, disciplinen fanns där, kroppen fungerade – men resultaten fortsatte utebli.
Till slut förändrade han nästan allt runt omkring sig.
Demonerna följde med till arenan
Vera lämnade den långvarige huvudtränaren Jason Parillo och började arbeta med Raul Rosas Jr., hans bröder och familj. Samtidigt tog han tillbaka tidigare tränare inom brottning och striking.
Det nya upplägget syntes mot Jourdain. Vera växlade ställning, använde sparkar, armbågar och clinch och såg betydligt friare ut än under flera av sina senaste matcher.
Men timmarna före burdörren stängdes fanns inget lugn.
– När jag gick in i omklädningsrummet och började värma upp var det många demoner som stod och bankade och sparkade på dörren. Jag tänkte bara: ”Dra åt helvete. Jag måste försörja min familj.”
Pressen var inte bara sportslig. Vera hade tidigare sagt att han inte trodde att UFC aktivt planerade att göra sig av med honom, men hans egen gräns var nära.
– Jag vill behålla mitt jobb. Jag är frisk och känner mig stark. Men i kväll kämpade jag bokstavligen för maten på min familjs bord.
En femte raka förlust hade enligt Vera kunnat få honom att själv lämna MMA.
– Jag hade letat efter ett jobb på måndag. Jag vill inte förlora så många gånger i rad. Jag vill inte att mina barn ska se det. Jag arbetar för hårt för det här. I kväll slogs jag som om mitt liv hängde på det.
Kroppen reagerade som förr
Redan på morgonen hade nervositeten funnits där. Vera åt sin frukost, en bit rostat bröd med smör, och försökte förlika sig med tanken på vad som väntade.
När bussen närmade sig arenan förändrades känslan.
– Hela kroppen var varm, nästan kokande. Jag kom ihåg den känslan från början av karriären, när man verkligen är nervös.
Under förlustsviten hade Vera börjat fundera över om han blivit för avtrubbad. Nu pumpade blodet på ett sätt han inte känt på länge.
– Jag tänkte: ”Det måste vara något bra. Jag lever.”
När matchen väl började blev nervositeten till aktivitet. Jourdain tvingades gång på gång bakåt och Vera lät inte matchen glida över i ännu ett jämnt domslut. När avslutet kom i tredje ronden släpptes månader av tvivel på några sekunder.
Efteråt återkom han till människorna runt omkring sig – tränarna som kommit tillbaka, den nya gruppen, familjen och lagkamraterna som fortsatt tro på honom när karriären varit som mörkast.
– Jag kände verkligen stödet. Det var som att alla sade: ”Oavsett vad som händer kommer du att vara okej. Gå bara ut och gör din grej. Det är din tid.”
Fyra raka förluster är nu fem matcher bakåt i Veras matchfacit. För första gången sedan 2023 står en seger bredvid hans namn.
Vad den räcker till i bantamviktens hierarki får komma senare. På UFC 331 handlade det först om något betydligt mer grundläggande.
Marlon Vera behövde känna att han fortfarande var en fighter.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
