Kamaru Usman behöver inte vinna fler matcher för att säkra sin plats i UFC:s historieböcker. Den tidigare welterviktsmästaren har redan byggt ett arv som få kan mäta sig med. Ändå känns huvudmatchen mot Dricus du Plessis i Oklahoma City som ett vägskäl, där en seger kan öppna dörren till ett sista stort kapitel och en förlust riskerar att förändra berättelsen om en av sportens främsta mästare.
Det märks också när Usman pratar om sin framtid. Förr handlade intervjuerna nästan alltid om nästa titelförsvar eller nästa utmanare. Nu kretsar frågorna kring hur många matcher som återstår, vilka möjligheter som fortfarande finns kvar och vilket arv han vill lämna efter sig när karriären en dag är över.
Den förändringen säger minst lika mycket som orden själva. Usman vet att han inte längre kan räkna med hur många chanser som helst, och därför blev mötet med Dricus du Plessis omedelbart intressant när UFC presenterade erbjudandet. Matchen leder inte direkt till ett bälte, men den kan bli början på något betydligt större om den tidigare mästaren lyckas besegra en av divisionens främsta namn.
Hur ser ni på Kamaru Usmans satsning i mellanvikt? Kan den tidigare welterviktsmästaren fortfarande bli UFC-mästare i en andra viktklass, eller borde han ha stannat kvar i weltervikt? Diskutera gärna titelbilden tillsammans med andra svenska MMA-fans.
Supermatchen försvann – men möjligheten levde vidare
Usman gör ingen hemlighet av att planen egentligen såg annorlunda ut. Under lång tid räknade han med att nästa stora steg skulle bli en supermatch mot Islam Makhachev, ett möte mellan två av sin generations mest framgångsrika mästare som länge diskuterats både av fans och inom organisationen.
När UFC valde en annan väg tvingades även Usman tänka om.
– Jag ville ha Islam-matchen. Jag trodde att det var den som skulle bli av, men ibland har företaget ett stort inflytande över sådana beslut. Det här var en möjlighet som helt enkelt passade.
Det svaret säger mycket om var amerikanen befinner sig i karriären. Han jagar inte längre en lång väg tillbaka genom rankingen, utan de matcher som fortfarande kan förändra hans eftermäle. Därför beskriver han sig också, med ett leende, som en “moneyweight fighter”, en fighter som är beredd att tävla där de största möjligheterna finns.
– Om det är weltervikt så kör jag där. Om det är mellanvikt så kör jag där. Om det är lätt tungvikt kanske jag också gör det.
Bakom skämtet döljer sig samtidigt ett allvar. Vid 38 års ålder handlar varje beslut om att använda tiden så klokt som möjligt.
Dricus du Plessis ifrågasätter hans drivkraft
Kommentaren blev snabbt ett samtalsämne under mediadagen, inte minst eftersom Du Plessis använde den för att ifrågasätta Usmans motivation. Sydafrikanen menade att en fighter som säger sig följa pengarna samtidigt erkänner att jakten på att vara världens bäste inte längre är den främsta drivkraften.
Usman väljer en annan väg.
Han har varit världsmästare, försvarat sitt bälte mot några av welterviktens största namn och levt med kritik under större delen av sin karriär. Några ord från motståndaren förändrar inte hans förberedelser.
– Jag försöker inte lägga så stor vikt vid allt som sägs. Jag litar på mitt team och på det arbete vi har gjort under många år.
Det är samma lugn som präglade hans mästartid. Medan andra byggde upp rivaliteter och ordkrig valde Usman oftast att låta prestationerna tala för sig själva.
Brottningen är inte hela berättelsen
En stor del av försnacket har kretsat kring Khamzat Chimaevs seger över Du Plessis och den brottning som satte den tidigare mellanviktsmästaren under hård press. Många utgår därför från att Usman kommer att försöka kopiera samma matchplan, men den tidigare welterviktskungen ser betydligt fler nyanser än så.
– Folk tittar bara på brottningen, men sporten fungerar inte på det sättet. Varje fighter är annorlunda och varje match utvecklas på sitt eget sätt.
Han beskriver mötet mellan två elitfighters som betydligt mer än en kamp mellan tekniker.
– Det finns också en andlig del i det här. Du måste hantera motståndarens vilja och hans sätt att tävla. Bara för att Khamzat lyckades betyder det inte att nästa brottare gör det. Jag kanske boxas hela matchen, jag kanske brottas eller gör något helt annat. Det handlar om att läsa situationen och utnyttja det motståndaren ger dig.
Resonemanget visar hur Usman ser på sin egen utveckling. Han vill inte längre reduceras till en dominant brottare, utan betraktas som en komplett MMA-fighter som kan vinna på flera olika sätt.
Tiden har blivit motståndaren
Mot slutet av mediadagen fick Usman frågan om hur det känns att fortfarande vara kvar på den absoluta toppen, samtidigt som namn som Tyron Woodley, Demian Maia, Jorge Masvidal, Colby Covington och Gilbert Burns har lämnat rampljuset eller passerat sina bästa år.
Den här gången svarade han inte med självsäkerhet.
Han svarade med tacksamhet.
– Jag vet att jag inte har särskilt många matcher kvar. Därför uppskattar jag varje möjlighet jag får och vill skapa så många stora minnen som möjligt.
Det är kanske den största skillnaden mellan dagens Kamaru Usman och den mästare som en gång dominerade weltervikten. Förr handlade allting om nästa titel, nästa försvar och nästa rekord. Nu handlar det om att få en sista chans att skriva det kapitel som fortfarande saknas.
En seger mot Dricus du Plessis skulle inte göra honom till dubbelmästare över en natt. Däremot skulle den åter placera honom mitt i titeljakten och ge honom möjligheten att avsluta karriären med något som till och med hans imponerande meritlista saknar.
Det är därför huvudmatchen i Oklahoma City känns större än en vanlig comeback. Kamaru Usman slåss inte bara mot en tidigare mellanviktsmästare. Han slåss mot tiden, mot tvivlen och mot vetskapen om att de största möjligheterna sällan kommer tillbaka en andra gång.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
