24 matcher bjöds vi på under årets Svenska Mästerskap i Shootfighting och Amatör MMA, som hölls i Nexus lokaler söder om Stockholm i lördags. En skrämmande knockout, ett par sluga submissions och ett allmänt högt tempo underhöll den relativt stora publiken på plats och MMAnytt var självfallet där och tog tempen på Sveriges ständigt växande MMA-scen. Så kliv in i källarlokalen och känn smaken av blod på tungan, det är dags för SM!
Jag skyndar mig på den korta vägen från Alviks tvärbanestation till Nexus gym i Alvik. Att missa ens en match är inte ett alternativ. När det gäller liknande tillställningar brukar det nämligen gå fort – väldigt fort. Det skulle visa sig att jag i min iver hade rätt. Dagens första match varade inte längre än i ett par minuter.
Det kommer vi dock till lite senare. Först och främst slogs man av den sedvanligt inträngda känslan då man kliver in i den relativt lilla lokalen belägen mitt i en rad av bensinmackar, verkstäder och diverse småföretag. Sportens trotjänare trängs för att beskåda vad som väntar i den upplysta buren i mitten av gymmet; årets upplaga av de svenska mästerskapen i Shootfighting och Amatör MMA (samtliga resultat från båda mästerskapen hittas här). Stressade funktionärer, två något klumpigt (om än nödvändigt) placerade läktare (tillslut tröttnade jag på den pelare som skymt sikten under dagens första matcher och satte mig på golvet framför buren) och gott om stolar räckte ändå inte till för att husera den stora skaran av åskådare på plats. Det såg ut att bli en rolig lördag.
Och det skulle det även bli. Sebastian Gonzalez släpper efter dagens första match ut flertalet glädjetjut som framkallar skratt och applåder i publiken. Redan i första ronden fångade han motståndaren Magnus Isomäki-Krondahl i en tight giljotin som stavade slutet på bronsmatchen i bantamvikt. Och just submissions skulle visa sig bli ett återkommande tema under denna gråa decemberhelg. Kliniska armlås, kvicka stryp och tighta benlås gladde åtminstone grappling-fantasterna på plats.
Utöver ett något förvirrande händelseförlopp inför match nummer två, där man efter ett par minuter av diskussioner bland funktionärer, domare och läkare valde att av oklara skäl avbryta matchen, tog det ända till dagens sjunde match och mästerskapet i Shootfightings första kvinnliga tävlande tills vi får se en andra rond. Med andra ord avlöstes det ena spektakulära avslutet av det andra. Dock stack ett av dessa ut.
Manuel Sanchez Inostroza från Allstars kommer ut till dagens kanske största jubel från vänner, familj och träningskamrater på plats. Tillsammans med Pancrase representerar de två jättarna på sedvanligt maner vårt lands huvudstad. Även Forca Fighting har ett fint stöd på plats. Likaså Västerås FightClub. Tillbaka till Manuel. En våldsam, vacker och (förlåt min bristande finkänslighet) perfekt knockout leder till en utslagen Manuel. Publiken tittar skräckslaget på då läkare och funktionärer försöker få liv i honom då han ligger flämtandes på mattan. Efter ett par oerhört långa minuter kan vi gemensamt andas ut.
Då Stefan Espinoza Montoya kliver in i buren för att försvara förra årets vinst uppmanar vännerna publiken till att göra sin närvaro känd. De sviker inte. Det är roligt att se talangen Sverige besitter. På mattan, stående, alltid aggressiva, innovativa och framåt. Många visar på stort mod och kreativitet. Flugviktsfinalen i Shootfighting är bevis på detta. Vilket tempo! Fram och tillbaka kämpar mästaren och Serdar Atlas nästan frenetiskt för att göra sig förtjänta av vinsten. I slutändan behåller Stefan dock sin titel. ”Det där var mer känsla, han ville brawla så jag brawlade med han. Jag skulle bevisa vem som var den bästa brawlern. Annars är jag ganska teknisk”. Det är en nöjd men samtidigt självkritisk mästare som i sällskap av sin lillebror avnjuter resten av galan. ”Det kändes toppen faktiskt. Men lite besviken på mig själv, jag kände mig inte i så bra form. Men det gick bra ju så jag blev nöjd”. Framtidsdrömmarna är likt många andra högt satta och av dagens prestation att döma är det förmodligen inte det sista vi ser av den obesegrade Stefan. ”Komma så långt jag kan. Just nu är jag bäst i Sverige och jag vill bara fortsätta utvecklas”.
Dagens kvinnliga tävlande gör även de sin närvaro känd i buren. Ambar Villagran och Cornelia Holm bjuder på en uppvisning i vart kvinnlig MMA befinner sig 2014. Tekniska, smarta, samlade och kliniska. Förvånansvärt fysiska. De kämpar till det bittra slutet, båda fast bestämda om att inte ge upp. I slutändan vinner Cornelia. De två lämnar buren tillsammans och skiljs sedan åt för att hyllas och tröstas. För dagens comeback står Renato Vidovic. Efter att inledningsvis tagit emot mycket stryk och vid ett par tillfällen tillsynes varit riktigt illa ute i bantamviktsfinalen i Amatör MMA mot Edris Rafigh kämpar han sig tillbaka och lyckas efter en fin andra rond avsluta motståndaren till träningskamraterna från Gladius MMA:s stora glädje.
Framåt kvällens sista matcher börjar publiken tunnas ut. Stockholms Fight Zone håller dock ut och hejar fram sin Rostam Akman till en seger i den näst sista matchen för dagen. En underhållande afton lider mot sitt slut.
Trots att det kan ge sken av att vara en primal tillställning (då vi inträngda i en liten källarlokal hejar fram den slagskämpe som på bästa sätt lyckas oskadliggöra sin motståndare) är det i själva verket en mix av människor som samlas i södra Stockholm för att tillsammans avnjuta dessa mästerskap. Barn, mammor, döttrar, pojkvänner och kompisar är alla här av samma skäl, om än från olika samhällsskikt och från skilda bakgrunder. Det märks att sporten åtnjuter en allt större acceptans och det är åtminstone i min mening oerhört positivt. Inte minst vad gäller de som år efter år klivit in i buren och offrat allt utan att egentligen få någonting tillbaka. Det märks att den trenden är på väg att vända. Så stå upp kampsports-Sverige, ni är i gott (och ständigt växande) sällskap!
