”Zohan” förlorade nyligen ett jämnt domslut mot Frankie Saenz.
”Jag tycker att jag vann rond ett och rond två,” anser han själv.
I den här reportageserien kommer vi lära känna UFC-fightern Sirwan Kakai närmare. Följ med på en inspirerande resa till världens största MMA-scen.
Den svenske bantamviktaren Sirwan Kakai (12-3) är minst sagt en intressant fighter. En del svenskar har kommit och gått i UFC, och fått kontrakt efter enbart ett fåtal matcher i inhemska organisationer. Kakai har dock fått kriga i flera år, söka till UFC:s realityserie The Ultimate Fighter två gånger och imponera på internationella galor innan telefonsamtalet tillslut kom.
Dessutom var det inget vanligt samtal. Visumproblem hade skakat om matchkortet för UFC Fight Night 70 i Florida, och UFC behövde desperat samla ihop en handfull nya matcher på bara några dagars varsel. På mindre än en veckas notis debuterade Kakai för organisationen, och briljerade mot Danny Martinez (17-7).
Topp 15-motstånd – sex veckor senare
Kakai fick strax efter matchen ett erbjudande om ännu en match, denna gång mot nummer 14-rankade amerikanen Frankie Saenz (11-2). Även om också den matchen var på kort varsel hade han denna gång åtminstone runt en månad att förbereda sig. Han såg möjligheterna att vara 2-0 och topp 15-rankad i UFC efter sex veckor, och accepterade matchen.
I en intervju med ”Zohan” inför matchen var han väldigt självsäker och ansåg att han hade momentumet på sin sida efter den imponerande vinsten i debuten. Herrarna möttes på UFC Fight Night 73 den åttonde augusti och det skulle visa sig att Kakai definitivt kunde mäta sig med UFC:s toppmotstånd.
Dock förlorade han matchen via domslut, ett jämnt domslut där det rådde delade meningar. Exempelvis sa kommentatorn Kenny Florian att han hade Kakai som vinnare i matchen.
”Jag kunde lika gärna ha vunnit”
Nu i efterhand reflekterar Kakai kring förlusten, och kan konstatera att det var ett misstag att hoppa på nästa utmaning så snabbt.
”Det känns lite annorlunda,” säger Kakai i en exklusiv intervju med MMAnytt. ”Normalt vid en förlust så brukar jag vara väldigt nere. Nu känner jag mig inte riktigt nere, utan bara besviken på mig själv. Det känns som att det hade kunnat gå åt vilket håll som helst, jag kunde lika gärna ha vunnit. Men det jag är besviken på är mitt beslut att ta matchen. Jag känner att jag satte mig själv i en position där jag inte kunde förbereda mig maximalt, och inte vara tillräckligt hungrig för att prestera mitt absoluta bästa. Det var mer att jag tog en match för att jag blev girig och tänkte på att tjäna mer pengar, och på hur mycket jag hade att vinna. Inför matchen var det väldigt svårt för mig att träna som jag ville – min kropp klarade inte av det. Jag vilade mig nästan i form.”
Han fortsätter och menar att bantningen till UFC-debuten tog hårt på kroppen vilket påverkade förberedelserna inför matchen mot Saenz. Något som är en aning tråkigt, säger han, eftersom många nu tror att de sett honom prestera sitt bästa.
”Jag var helt slut efter första matchen [mot Danny Martinez]. Inte på grund av den hårda träningen utan snarare urladdningen, mycket känslor och även en hård bantning. Men jag försöker inte skylla ifrån mig på något sätt, jag är istället positiv inför framtiden. Jag vet vem jag är och hur bra jag är efter ett fullt träningsläger, så jag vet vad som kommer. Det känns lite tråkigt att folk tror att det där var Sirwan Kakai, och att det är så där bra jag är. Men jag vet att jag är så mycket bättre, och att jag skulle köra över honom om jag vore fullt förberedd. Han mötte mig vid rätt dag, och jag är besviken på mig själv att jag satte mig i den positionen och tog matchen. Men det är vad det är, jag har lämnat det bakom mig och ser fram emot vad som väntar.”
”Jag var den som kontrollerade och styrde matchen”
Kakai ser sig själv som vinnare i matchen, likt en hel del andra. Enligt honom tog han hem de två första ronderna, och en av poängdomarna dömde 29-28 i hans fördel.
Han använde jabben för att kontrollera avståndet i matchen och pricka Saenz på vägen in, och säkrade även flest nedtagningar. Dock är han inte nöjd över prestationen som han menar inte speglar hans potential som fighter, och säger därför att det egentligen hade kvittat om han vann eller inte sett till hur han själv skulle känna.
”Jag tycker att jag vann rond ett och två, för att hålla det simpelt. Jag tycker att jag var den som kontrollerade och styrde matchen. Han var den mer aggressive och slog mer, men han träffade inte så bra. Jämför mitt ansikte efter matchen mot hans. Han såg mer skadad ut än mig och fick en sprucken läpp, på mig syntes ingenting. Jag hade bara en svullen näsa från en tidigare faktur. Jag tycker mina slag var renare och jag fick även fler nedtagningar än honom. Men helt ärligt var jag inte chockad att han fick vinsten. Jag bryr mig inte riktigt, för hade jag vunnit hade jag varit lika besviken. Jag vill kunna titta tillbaka på mina matcher och känna mig nöjd och stolt. Det är jag inte.”
Fortsättningsvis menar han att han har haft svårt att se på matchen, men att han tror sig ha tagit sig igenom hela. Hans besvikelse gör att han inte vill titta.
”Jag hade lite svårt att kolla på den eftersom jag inte alls var nöjd med den. Det var svårt att se, för jag tycker inte det såg bra ut alls. Men jag tror att jag har sett hela matchen, eller nästan i alla fall. Ibland har jag stängt av och inte velat se mer.”
Hade för mycket respekt för motståndarens brottning
Kakai förklarar att det egentligen inte var mycket som förvånade honom med motståndaren – förutom att han trodde Saenz skulle vara svårare att ta ner. Amerikanen är känd som en meriterad brottare, men det visade sig vara jämnare än förväntat i den aspekten och Kakai tror att det skulle ha varit stor skillnad om han gick in i matchen med en annan mentalitet.
”Det var ingenting som överraskade mig. Eller jo, hur lätt jag tog ner honom. Det gör mig besviken att jag gick in med inställningen att han var bättre än mig på brottning. För det var han ju inte. Helt ärligt, hade jag gått in med inställningen att jag var bäst i världen, som jag tror att jag är – då hade jag dominerat honom på alla plan. Jag hade för mycket respekt för honom.”
Att han visste om att han inte var optimalt tränad spelade in vad gäller nervositet inför matchen. Detta då Saenz är något av en ”grinder” med stor gastank, som ständigt pressar framåt. Kakai ångrar att han accepterade att gå match när han inte var helt redo, men är ändock nöjd över att ha bevisat att han platsar bland toppen även när han har en dålig dag.
”Jag visste att jag inte var i form eftersom jag inte kunde träna så som jag önskade, och jag visste även att han bara hade ett enda sätt att vinna – att grinda ut mig. Att han skulle ha bättre kondition och pressa framåt hela tiden. Så jag var lite orolig och nervös. Eller inte nervös, men jag visste att hans styrka var min svaghet just då, eftersom jag inte var i den formen jag behövde vara i. Det jag är nöjd med är att jag fortfarande gick in med självförtroende även om oddsen inte var på min sida den dagen. Så jag är nöjd med hur jag presterade när allt inte var optimalt, att jag var mentalt stark och försökte kontrollera intensiteten i matchen. Jag gjorde så gott jag kunde just den dagen, jag är bara besviken att jag försatte mig i den situationen. Sånt får inte hända.”
Reportageserien fortsätter nästa vecka och innefattar totalt fyra avsnitt där Kakai förutom förlusten talar om sin kämpiga bakgrund, hur han levde i ett kurdiskt flyktingläger till hur han växte upp i Sverige och satsade från ung ålder. Dessutom ger han sina synpunkter på UFC:s löner och avtal med Reebok, samt blickar framåt.
Foto: UFC
