Resekrönika: MMA i Moldavien

Denna artikel om MMA i Moldavien är något väldigt exklusivt då det inte var tänkt att jag skulle få ögonvittna det själv. Men efter många funderingar bestämde jag att åka med männen bakom ProFc och kolla på deras största MMA-gala i deras huvudstad Chisinau. Detta är en gala som ProFc arrangerade i så kallad East Europe Grand Prix där länder som Polen, Tjeckien, Vitryssland och Moldavien ställde upp i fem olika viktklasser. Alla skulle få gå två matcher på samma kväll smärtsamt nog.

Som ni kanske vet är landet Moldavien väldigt fattigt, om inte Europas fattigaste land. Det märktes efter cirka 500 meter från flygplatsen att jag befann mig i ett fattigt land, vägen var mycket dåligt och då har jag åkt i dåliga vägar i Norrland förut. Det rekommenderas att inte att slurpa i sig en kopp kaffei bilen som man köpte från en Statoilmack 10 km bort.

Vi var fem personer i en BMW och givetvis fick inte jag vila mina långa ben i framsättet utan skulle sitta längst bak i mitten för att höra deras samtal lite bättre. Tydligen var det bara jag som hade siffran på hur många som bor i Moldavien, vilket är 4,5 miljoner människor och till ytan är det ungefär lika stort som Jämtland.

Efter 20 minuters åkande kom vi fram till platsen där galan skulle hållas som var inne i en friidrottsarena, och mitt första intryck var att det luktade gammalt. Lokalen lär inte varit renoverat sedan den byggdes. Inne i lokalen så övade ringtjejerna på att gå snyggt i ringen med sin rondskylt. Jag började fundera  huruvida somliga av dem var över 18 år eller inte, dessutom trodde jag också att modeller skulle vara närmare 180 cm och inte kortare.

Hur som helst så begav vi oss till hotellet efter att vi hade tittat på lokalen för att äta middag på en fin restaurang. Intrycket av hotellet var att det var gammalt och det är nu jag börjar förstå vad folk menar med dåliga och skitiga hotell i Östeuropa. Jag tyckte att det är huvudsaken att toan och sängen är ren så får allt annat komma senare.

Hotell Villa Natali

Det visade sig att det var jag och min nyblivna kamrat Sergei som skulle jobba som konferencier åt galan att vi inte behöva bo där, de skickade oss till ett trestjärning hotell med varsitt rum och varsin toalett då det billiga hotellets toaletter delas med tre andra rum.

Sedan var det dags att äta mat, klockan var i och för sig 22.00 så det är nu ordet supé kommer in i sammanhanget antar jag. Här fick jag äta deras nationalrätt vid namn Mamaliga, den bestod av en ”majskaka” med fårost och smetana (rysk syrad grädde) samt svål. Majskakan var mycket smaklös, men tillsammans med svål och fårosten så kunde jag få i mig allt och fick mig en god eftersmak.

Dagen efter tog jag chansen att fotografera och ögonvittna Chisinau, jag tog ut en summa pengar och köpte mig tonvis med vatten i och med att vädret var 26 grader och utan moln i himlen. Jag gick igenom deras kända park vid namn Valy-Morilo.

Denna park behövs städas upp och renoveras, annars var den väldigt fint belagd. Bara tråkigt att sjön verkar vara uttorkad.

Sjön Valya-Morilo

Utöver detta så hann jag inte se så mycket i och med att vi skulle äta runt 15.00 för att sedan bege oss till arenan.

En intressant detalj som jag fick under dagen var att deras president kommer att besöka galan, något som förklarade varför det var så otroligt många vakter på plats. Nu pratar vi inte om de som står på en valfri krog i Sverige, vi pratar om de som hade hjälmar och var beväpnade.

Under tiden som folk skulle komma in i arenan passade jag på att lära känna dem som skulle gå upp i ringen under denna kväll, en av dem var polska fighters som hade en mycket bra arsenal trots allt. Deras manager och tränare heter Lukasz Bosacki och är en mycket ung kille som alltid rekryterar starka polacker till ProFc. Just denna kväll skulle bli hans bästa ansåg han.

Lukasz Bosacki från Slugfest Management

Sedan träffade jag på tjeckiska fighters och deras tränare Michal Hamrsmid. Det är ett namn som säkert många har hört talas om förut, jag törs lova att Sirwan Kakai vet vem han är. Vi pratade om lite av varje, han hade planer på att gå ner till flugvikt och jag gissar på att det inte är många i Europa som kör i den viktklassen. Dessutom måste han nog bege sig till Japan eller USA för att göra en bra karriär i flugvikt.

Vitryssarna hann jag inte prata med så mycket, men jag fick se dem då domaren gick igenom reglerna. En av de coolaste fighters på arenan var den vitryska tungviktaren Alexey Kudin. En avslappnad fighter som såg ut som att han har kommit hem efter en tuff dag från en lastbilsfirma. Dessa vitryssar hade fått åka tåg från Minsk till Chisinau väldigt sent dagen innan galan, vilket kan kännas sådär utifall det finns fighters som vill droppa vikt. Detta görs dock sällan på denna nivå och de som är tungviktare behöver inte oroa sig alls.

Alexey Kudin efter sina matcher

De moldaviska fighters syntes inte till inför sin debut på hemmaplan, vilket jag kan förstå mycket väl och dessutom känner jag inte till en enda fighter från Moldavien innan galan.

I denna arena så såldes det öl och wienersbrödsaktiga rätter varav en av dem bestod av lite smetana och dill för sisådär tre svenska riksdaler. Nackdelen var att de hade denna försäljningen mitt i ingången, då det hade varit smartare att ha det någon annanstans så att det slapp bli en klunga av människor då man skulle gå på toa.

Runtom i ringen så hade många beställt bord där det ingick allt som ska finnas på ett bord – Lyxmat och sprit.

Denna gala var något stort och nytt för den moldaviska publiken, vilket märktes väl. Jag blev väldigt förvånad över hur de kunde kontrollera sitt drickande på ett snyggt sätt.

Under galan

Den största hjälten på hela galan var welterviktaren från Moldavien, Vlad Popovsky. Han vann sina två matcher väldigt snyggt, och fick efter galan skaka hand med presidenten Marian Lupu samt blev sedan intervjuad.

Han hade ett rejäl publikstöd och jag märkte av skillnaden mellan den svenska publiken och den moldaviska. Det här är något som tyvärr saknas i Sverige, det vill säga uppmärksamheten på ett fint sätt. Aldrig i livet att Fredrik Reinfeldt skulle tänka sig dyka upp i en svensk gala för att gratulera svenska fighters för sina vinster.

Den kortaste matchen var mellan Alexey Kudin och polacken Wojciezh Bulinski, den tog  sju sekunder och matchen påminde mycket om James Thompson och Aleksander Emelianenko i och med att Wojciezh rusade mot en erfaren striker utan att tänka efter.

Managern Lukasz sade efteråt att detta är sista gången han kommer att vara med i Slugfest team på grund av  att han inte visade någon form av hjärta för sporten utan vill bara rusa på och se vart det leder.

Den bästa och roligaste matchen var i lätt tungviktsmatchen mellan Dmitry Voitov från Vitryssland och Michal Elsner från Polen, här såg man klart och tydligt att Jiu Jutsu och gameplan säger en hel del inom MMA. Dmitry hade bra kombinationer och kunde hålla sig kvar stående väldigt länge. Men tillslut så räckte det inte till och fick klappa i andra ronden av en arm-triangelstrypning.

Galans resultat löd såhär.

Några utvalda matcher från galan:

Dmitry Voitov vs Michal Elsner

Alexey Kudin vs Wojciezh Bulinski

Vitaly Ostrovski vs Vlad Popovski

Sammanlagt förlorade alla moldaviska fighter förutom Vlad Popovski från Moldavien samt Alexey Kudin från Vitryssland  som vann i tungvikt.

Efter galan blev det efterfest, jag må inte vara en riktigt expert i viner som Carl Jan, men de har väldigt goda viner där borta måste jag medge. Det var cirka 20 personer runt matbordet och det var bara att ta för sig hur mycket mat och alkohol man ville. Jag såg till att hålla mig åt ölen så mycket jag kunde för att inte hamna i trubbel.

Deras danskultur var  intressant då den påminde om den som man dansar runt midsommarstången utan att behöva sjunga ”små grodorna”, en typiskt dans där gemenskap betyder allt. Det är faktiskt härifrån popsången ”Dragos din tea” kommer ifrån.

Intrycket av Moldavien var att det var väldigt varmt med många fina parker som dock  skulle ha behövt renoverats ordentligt. Galan var OK men det gäller att inte kräva för mycket av dem. En annan fördel var att de hade ringtjejer, något som aldrig har dykt upp ännu här i Sverige, förutom på The Zone, och som jag tidigare har nämnt trodde jag att de skulle vara lite längre.

Ringtjejerna (med normalt klädda så att säga)

Det återstår att se när de kommer att hålla en till gala i Moldavien och om det kommer att ha dit fler internationella namn.

En annan rolig sak var att Dana White var på besök, åtminstoneen person såg ut som honom 🙂

Poängdomaren Dzjambar Dzazamiya