För att vara helt ärlig är han förmodligen inte bäst längre – meriterna talar för sig själv, en flerfaldig mästare som han faktiskt är. Samtidigt finns idag så många grapplers som tagit steget över till MMA att Demian Maia inte längre kan lägga beslag på titeln. Men men, det är en annan historia. Kommande helg gör 37-åringen sitt bästa för att behålla UFC-kontraktet då han tar sig an Ryan LaFlare hemma i Rio. Lyckas han skjuta upp domedagen ytterligare ett par månader? Faller han platt? Hur många är överhuvudtaget intresserade av UFC Fight Night 62?
Jag kan inte prata för någon annan men personligen är det inte precis som om jag kommer gå runt med den där känslan i magen hela veckan; den där känslan av vad helgen har att bjuda på, att man natten mot lördag har MMA i dess absolut bästa form att njuta av. Demain Maia (19-6) mot Ryan LaFlare (11-0) ger mig liksom inte riktigt den känslan. Å ena sidan har vi en 37-årig brasilianare som förvisso lyckades vinna sin senaste match, inte helt oväntat genom domarbeslut. Å den andra en relativt oprövad amerikan som ju faktiskt vunnit sina fyra första matcher i UFC. Visst, det är två welterviktare med vinster i ryggen som möts i Rio de Janeiro nu på lördag. Frågan är dock vem som bryr sig..
Förstå mig inte fel, jag vill inte på något sätt förminska eller kasta skit på någon av parterna inblandade, vare sig Maia, LaFlare eller UFC. Samtidigt känns matcher som dessa bara.. ointressanta. Jag kan inte hjälpa det, helgens huvudmatch fångar inte ens en gnutta av mitt intresse. Maia är en fantastisk grappler, det vet de flesta med inblick i sporten. Två ADCC-titlar, flertalet inhemska (brasilianska) guldmedaljer och vad som av många nämns som den främsta jiu jitsun inom MMA talar för sig självt. Mannen är ett fenomen. MMA-karriären har inte varit fy skam den heller – han har mött sportens bästa och har efter allt endast förlorat sex gånger på 25 försök. Det är värt respekt.
Något jag dock aldrig tyckt om oavsett vad för sport det handlar om är matcher utan värde. Då menar jag inte på något sätt att utövarna inblandade skulle vara värdelösa för det är de inte, inte alls. Vad jag syftar på är att utkomsten förmodligen är betydelselös – ingen ny titelutmanare kommer utnämnas, rakningarna förblir oförändrade. Så vem bryr sig?
Underhållningsvärdet i sig är självfallet en anledning att titta på galan. Matchkortets övriga möten likaså. Erick Silva (17-5) mot Josh Koscheck (17-9) lovar att bli en galen tillställning och brasilianaren har ju gjort sig känd för att prestera på hemmaplan (förvisso med blandade resultat, men ändå). Det är sällan man ser en tråkig Erick Silva-match. Leandro Santos (13-3-1) mot Tony Martin (9-2) är en oerhört intressant uppgörelse mellan två nykomlingar i lättviktsklassen. Martin är inte äldre än 25 och kan mycket väl bli en kraft att räkna med i framtiden. Amanda Nunes (9-4) mot Shayna Baszler (15-9) är även det en match som lovar att leverera – två fartfyllda kvinnor med en förkärlek till avslut, båda med förluster i ryggen och desperation som motivation. Huvudmatchen däremot.. är det bara jag som tycker den lämnar mycket att önska?
Samtidigt förstår jag UFC:s tankegång bakom Maia som huvudattraktion. Det är ett namn och det kommer locka folk till arenan. I synnerhet då UFC Fight Night 62 äger rum i Brasilien där han självfallet är en stor stjärna. Vem vinner, vem förlorar och hur slutar det? Jag vet inte och för att vara helt ärlig kunde jag inte bry mig mindre. All respekt åt Maia och LaFlare – någon måste ju fylla luckan? Med en UFC-gala i stort sett varje helg kan ju inte alla vara på samma nivå som helgens galenskap från Dallas.. Jag kan bara hoppas att de bevisar mig fel.
