Vad är det egentligen som får brasilianaren att i match efter match, oavsett repressalier, hålla i benlåset de där extra sekunderna efter att klappen kommit? Är det som han säger för att säkra vinsten och stundens intensitet eller ligger det en annan, mörkare anledning bakom ”Toquinhos” agerande?
Rousimar Palhares (17-6) benlås såg på alla sätt och vis ut att bli hans egen akilleshäl (jag vet, billig ordvits). Då han för lite mer än ett år sedan inte längre var önskad i UFC efter incidenten med Mike Pierce (17-6) befarade man att karriären aldrig skulle nå de svindlande höjder som länge förutspåtts för brasilianaren. Det var inte första gången 34-åringen tillsynes vägrat släppa det ödesdigra benlåset och till och med han själv erkände att det fanns problem som måste lösas.
Karriären fortsatte dock. Den tog knappt en sväng å det värre. Sortin från UFC och det efterföljande kontraktserbjudandet från ”World Series of Fighting” skulle på många sätt visa sig bli det kanske bästa som hänt 34-åringen i hans långa och kontroversiella karriär.
Idag är han en mästare. Förvisso inte en UFC-mästare, men ändå. Att hålla ett bälte i WSoF är inte fy skam, speciellt med tanke på den fina konkurrens organisationens welterviktsklass idag kan ståta med. Veteraner som Jon Fitch (26-7) och Jake Shields (30-7) stärker avsevärt organisationens ställning gentemot konkurrerande UFC och Bellator och mannen på toppen av viktklassen är tveklöst en av sportens mest talangfulle utövare.
Skuggan blir dock svår att skaka av sig, om inte omöjlig. Kontroverserna har i det närmsta blivit synonymt med Palhares namn och faktumet att ”Toquinho” fortsätter att begå samma ”misstag” om och om igen kan mycket väl vara bevis på djupt inrotade problem i 34-åringens sinne. Det har han till och med själv erkänt. Vad är det egentligen som ligger bakom oviljan att släppa taget om motståndarens ben även efter domaren gripit in?
Det är konstigt hur ett fåtal sekunder kan förstöra en persons rykte. 34 år av upplevelser, triumfer, nederlag och erfarenheter summeras i de tillfällen då en tillsynes besatt Palhares gör allt i sin makt för att skada sin motståndare. Om tio år är det vad man kommer att minnas; inte titlarna, kapaciteten eller ens den nästan löjliga fysiken. Det är benlåsen som sannolikt kommer förfölja honom till graven.
Varför gör han det? Vad driver en man som av allt att döma är en omtänksam och vänlig person att göra något så illasinnat? Just benlås, vare sig det handlar om häl, fot eller knä, är ett av de mest riskabla låsen i grappling och utövare uppmanas från ett tidigt skede att ha uppsyn då man går på desamma. En sekund för länge är allt om krävs för att avsluta motståndarens karriär. Är det som Palhares själv säger på grund av bristande fokus som han gång på gång håller i för länge? Det är åtminstone i min mening svårt att tänka sig att fokusen inte är hundra procent riktad mot stunden i fråga då man bokstavligen håller en livslång dröm (om en världsmästartitel) i ens händer. Samtidigt kan jag inte på något sätt påstå mig veta hur tankarna går i en mästerskapsmatch i en av världens främsta MMA-organisationer.
Han är onekligen en mästare på benlås. Han vet vad han gör när han drar de och han är likväl medveten om skadan de kan orsaka. Ray Sefo ser inga konstigheter med helgens försvar mot Jon Fitch (26-7) som självfallet slutade på sedvanligt vis. Kaliforniens atletiska nämnd är av en annan uppfattning.
Frågan är sannolikt en som aldrig kommer att besvaras. Åtminstone inte av någon annan än Palhares själv. Med det sagt är fältet ändock vidöppet för spekulationer; vad tror du? Gör han det med vilje och i så fall varför? Ligger något annat bakom? Eller är det helt enkelt en mix av bristande fokus, misstag och noggrannhet att verkligen säkra vinsten?
