All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, ett gammalt ordspråk som förvisso inte är helt korrekt, men ändock mycket väl kan visa sig riktigt i Vitor Belforts situation under det senare skeendet av karriären. Brasilianaren har som känt flitigt figurerat i rubriker, om än till stor del med negativ betoning, rörande användandet av TRT. För tillfället förbereder han sig, 37 år gammal, för en chans på UFC:s mellanviktstitel, och frågan denna krönika är tänkt att höja är om den våg av kritik Belfort fått motta på senare år snarare än en häxjakt, kanske faktiskt är en plan som spelat ut sig precis så som brasilianaren tänkt sig.
Air Canada Centre i Toronto, för lite mer än två år sedan. Vitor Belfort (24-10) är i första ronden ytterst nära att göra det tillsynes omöjliga och besegra Jon Jones (20-1), UFC:s då- som nuvarande lätt tungviktsmästare. 27-åringen uthärdade dock brasilianarens armlås och lyckades i slutändan än en gång försvara sitt bälte. Den då 35-åriga Belfort hade efter en fin karriär misslyckats med att vinna en tredje UFC-titel, i vad som många trodde var hans sista försök. Det som tog sin början på UFC 12 under den senare halvan av 90-talet kunde väl inte fortsätta längre än vad det redan gjort? Ändock finner vi oss i en rådande situation, där Belfort, mer än två år senare, återigen redogör sig för att utmana om ännu ett bälte, denna gången i mellanviktsklassen. Vad är det egentligen som gör att ”The Phenom” inte endast lyckats hålla sig relevant i nästan 20 år inom sporten, utan som 37-åring befinner sig på toppen av densamme?
”Testosterone replacement therapy” utgjorde fram tills det nyliga förbudet av behandlingen, och till viss del även efter, ett av de största diskussionsämnena rörande professionell MMA; är det rättvist att vissa, i de flesta fall äldre, utövare tillåts ta hjälp av externt intaget testosteron för att på så sätt uppnå ”normala” värden? Hur stor är risken för missbruk av behandlingen? Vad är det egentligen som gör att TRT är nödvändigt från första början? Frågorna kring behandlingen var många och svaren i de flesta fallen otillräckliga, osanna eller helt enkelt icke-existerande. Efter att Nevadas atletiska nämnd, sportens kanske främsta styrande organ, i början av året tillslut bestämde sig för att förbjuda utövare från att använda sig av behandlingen vid tävling i staten, tog det inte lång tid för ett antal andra nämnder att följa initiativet. UFC, med VD Dana White i spetsen, hoppade även de på tåget och testosteron deklarerades ett minne blott inom professionell MMA.
För Belfort orsakade detta stora huvudbry; själv en långvarig användare av testosteronterapi betydde förbudet att en titelmatch mot Chris Weidman (12-0) med stor sannolikhet inte skulle bli av. Varför? Brasilianaren, likt många andra äldre män som använder sig av TRT, hade vid tidigare skeenden i karriären använt sig av preparatet, för att på så sätt höja den egna prestationsnivån. De många fördelarna med testosteron åsidosatta, kan bruk av preparatet leda till ett antal o-önskade sidoeffekter. En av dessa kan således vara ett försämrande av kroppens naturliga tillverkning av testosteron, vilket i sin tur ofta resulterar i bland annat en försämrad prestationsförmåga. För en individ i ”behov” av testosteronterapi att prestera på en såpass hög nivå som krävs vid en titelmatch i UFC utan behandlingen utgör därför mer än en oläglig omställning, då det är en bedrift som kräver en nästintill övermänsklig ansträngning. Mellan Belfort och bältet fanns fler hinder än så, då han inte direkt var den hetaste kandidaten i UFC:s välfyllda mellanviktsklass.
Så fort man ser en artikel med ”Belfort” i rubriken, kan man nästan räkna med en hätsk diskussion i kommentarsfältet. Brasilianaren framkallar starka känslor bland följare av MMA, och inte alltid positiva sådana. Utöver misstankar om att ”The Phenom” ska ha missbrukat behandlingen under förra årets sejour då han vann tre matcher i rad, samtliga efter spektakulära prestationer, samtliga i hemlandet, stör sig folk något enormt på hans ständiga uttalanden i diverse medier där han med jämna mellanrum berört det egna bruket av TRT. Kanske är det just däri svaret på vår inledande fråga ligger? Kanske Belfort, med titeln i ständig åtanke, byggt upp intresset kring sig själv, genom den hätska debatt rörande hans relation till preparatet, genom att ständigt mata kritiker med ammunition. UFC har gjort sig kända för att prioritera intresseväckande matchningar högre än mer, låt oss säga, rättvisa sådana, allt för att tillgodose publikens önskningar. Är det således möjligt att Belfort, mitt framför ögonen på oss alla, bedrivit en på alla sätt lyckad PR-kupp, med titeln som det slutgiltiga målet? Kan det vara så att de som inte önskat annat än brasilianarens nedgång, och högljutt tillkännagivit denna önskan via diverse forum och kommentarsfält, bidragit till vad som mycket väl kan visa sig bli höjdpunkten på 37-åringens karriär? Kanske. Eller så är det helt enkelt så att de senaste prestationerna på egen hand tagit honom dit han idag befinner sig, då han i februari nästa år står öga mot öga med den sju år yngre Weidman, framför en publik som till stor del hoppas på att se honom misslyckas och därmed falla bort från sportens topp en gång för alla. Eller så agerar hatet och kritiken i Belforts favör och således kröner han en lång och framgångsrik karriär på det bästa av tänkbara sätt, samtidigt som han, än en gång, lämnar stora delar av sportens fanskara kokande av ilska.
