Även om jag, precis som många andra, älskar att se Conor slåss, trots skurkbanan hans karriär på senare tagit, så tycks alla tecken peka mot att miljarderna och kändisskapet lockat honom bort från oktagonen. För gott.
Man brukar tala om att vissa tappar bort sig i kändisskapet. En ung Justin Bieber gick från oskyldig popstjärna till att nästan kollapsa under tyngden av sin egen framgång. Detsamma gäller tyvärr Conor McGregor. Skandalerna avlöser varandra kring irländaren och han tycks lika förlorad i sin egen berömmelse som en femtonårig Bieber. Conor har gått från hyllad kamsportspinonär till att ständigt jaga rubriker med bråk, provokationer och rättsprocesser.
I dag är McGregor ett varumärke som tjänar storkovan utan att gå matcher. De glamourösa festerna och lyxlivet han visar upp på sociala medier visar tydligt att fokuset flyttats från buren till bankkontot. Det är sedan gammalt. Det är bara vi MMA-fans som måste förstå att skeppet seglat.
Drömmen som blev en PR-cirkus
När Conor klev in i ringen mot Mayweather var det inte längre bara en fight; det var en global PR-cirkus. Visst beundrade vi hans vågade självförtroende, hans sätt att utmana en av världens bästa boxare i dennes egen sport. Hans ruggiga självsäkerhet var så stark och magnetisk att inte bara jag, utan även spelbolagen, gav honom bättre odds än vad man kanske borde ha gjort mot världens bästa boxare.
Men efter att matchen var över och inkomsterna från pay-per-view och sponsorer ströMMAt in på kontot var det som att Conor aldrig riktigt hittade tillbaka till sin ursprungliga kärlek för MMA. Och vi förstod att Conor aldrig kunde vinna den fajten.
Varför spendera månader i hårda träningsläger och riskera hjärnskador när man redan är miljonär flera gånger om? Varför stå emot livets mer bekväma sidor när man kan festa, investera och samtidigt stärka sitt eget varumärke med minimalt fysiskt slit? Så någonting tror jag smällarna som Mayweather landade på Conor fick honom att tänka.
Conors UFC-comeback
När Conor väl gjorde sin storslagna återkomst i UFC efter Mayweather-äventyret blev det den mest sedda matchen i UFC:s historia – mot den obesegrade Khabib Nurmagomedov.
Spänningen i luften var tjock av personliga påhopp, konflikter och ett brinnande hat mellan lägren. Allt kulminerade i en match som blev mer omtalad för efterspel och bråk än för själva fighten. Conor förlorade inte bara den sportsliga kampen, utan också en stor dos av den aura han byggt upp genom åren. Flera menar att det var där han på allvar började tappa fotfästet – kvar fanns bara en stukad stjärna, skandaler och kontoutdrag som vittnade om att det var mer lönsamt att hålla liv i dramat än att med genuint engagemang återvända till oktagonen.
Skandalerna och den förlorade ödmjukheten
Kanske handlar det inte bara om pengar. Kändisskapet och den ständiga exponeringen har satt en tydlig prägel på McGregors livsstil. Skandalerna kring honom tycks aldrig ta slut. Barbråk, provokativa uttalanden på sociala medier och polisanmälningar – listan kan göras lång. På sätt och vis är det här beteendet en förlängning av den kaxighet som en gång charmade hela MMA-världen.
Skillnaden är att förr var Conor kaxig i en kontext av prestation, där han förvandlade sitt självförtroende till fantastiska knockouts. I dag används den kaxigheten mest för att hålla sig kvar i rubrikerna och sälja fler flaskor whiskey. Och vad säger egentligen det om hans prioriteringar?
Vi måste gå vidare
Conor McGregor var – och är på många sätt fortfarande – en av de mest karismatiska figurerna som någonsin tävlat i sportsliga sammanhang. När han var som bäst förde han med sig en stämning som var helt unik. Men den känslan är inte längre densamma; Conor har lämnat oktagonen utan någon tydlig plan på att återvända i stor stil. De få gånger han klivit in efter Mayweather-fighten har vi inte sett den forna glöden. Det handlar mer om enorma pengar och mediacirkus än om ren sportlig ambition.
När Conor McGregor, rörmokaren som blev till historiens första dubbelmästare, bars ut på bår efter att ha trampat snett i den tredje fajten mot Dustin Porier, så lämnade han oss för gott. Vi måste bara förstå det och gå vidare. För det har Conor redan gjort.
