På lördag återvänder Wasi ”The Nigerian Jaguar” Adeshina till Nigeria för att gå en av karriärens största matcher. Inför huvudmatchen mot Ignacio ”Nacho” Campos på PFL Africa berättar han om uppväxten, familjen, den avgörande händelsen som fick honom att börja med MMA – och orden från pappan som fick honom att bryta ihop.
När Wasi Adeshina kliver in i buren i Lagos gör han det i landet där allt började.
Han föddes i Nigeria men flyttade till Sverige som sjuåring efter att hans pappa tagit beslutet att skapa en framtid för familjen i Europa.
I dag är han etablerad på den internationella MMA-scenen och står inför en huvudmatch på PFL Africa.
Men när samtalet kommer in på resan dit handlar det inte i första hand om matcher, rankingar eller mästarbälten. I stället återkommer Adeshina gång på gång till familjen, uppväxten och en kväll i Alby som skulle förändra riktningen på hela hans liv.
Från Nigeria till Sverige
Adeshina minns inte alla detaljer från flytten till Sverige, men han minns känslan.
Familjen hade lämnat Nigeria bakom sig och kom till ett land som på många sätt var helt annorlunda.
– ”Jag vet att allt bara kändes bättre sen jag kom till Sverige. Gratis skola, lunch gratis, spela fotboll gratis och sådana grejer. Det var så här: shit, här finns det saker som inte fanns hemma.”
Hans pappa hade redan gått igenom sin egen resa.
Planen var från början att bli fotbollsspelare i Europa. Han bodde flera år i Ryssland och spelade fotboll innan en ryggskada satte stopp för karriären.
I stället valde han att fokusera på familjen.
– ”Han behövde verkligen inte göra det. Men han gjorde det till sitt ansvar att vi tog oss hit och fick en framtid.”
Familjen växte upp i Alby och Adeshina beskriver sig själv som en ganska stökig unge.
– ”Jag var inte den snällaste ungen om man säger så. Jag var ganska tjafsig och bråkig.”
Samtidigt fanns det alltid någon som såg till att han höll sig på rätt spår.
Hans mamma.
Mamma är gangster
När Adeshina beskriver sin mamma kommer svaret direkt.
– ”Mamma är gangster. Hon är soldat.”
Han skrattar när han berättar om uppfostran, men det märks att han fortfarande har stor respekt för den.
Naglarna skulle vara klippta.
Skolan skulle skötas.
Respekt var en självklarhet.
– ”Mamma ville ha perfektion. Hon ville att vi skulle förstå att sådana som oss inte har råd att vara nonchalanta. Vi måste göra det lilla extra för att få samma som någon annan.”
Som barn såg han det inte på samma sätt.
– ”När jag växte upp hatade jag det. Jag tänkte att hon bara ville irritera mig och göra livet svårt.”
I dag är känslan den motsatta.
– ”Om någon frågar mig om det finns något jag skulle ändra på hos min mamma så skulle jag inte ändra någonting. Jag skulle göra om allting exakt likadant.”
Han tvekar inte heller kring vad som lagt grunden för framgångarna i MMA.
– ”Disciplinen kommer från mamma.”
Vad tror du om Wasi i PFL?
Wasi Adeshina går sin hittills största match under PFL-flagg när han återvänder till Nigeria för att huvudmatcha galan i Lagos.
Har han det som krävs för att etablera sig som en av organisationens främsta fjäderviktare? Och hur långt kan han gå om han fortsätter utvecklas i samma takt?
Skriv gärna vad du tror i kommentarsfältet.
Örfilen som förändrade allt
Trots den hårda uppfostran var det en helt annan händelse som fick honom att börja träna kampsport.
Som tonåring hängde han mycket på fritidsgården i Alby. En kväll, efter att ha träffat kompisar, var han på väg hem när några äldre killar stoppade honom.
– ”Jag trodde de ville hälsa. Jag gick fram och tog i hand.”
Det som hände därefter sitter fortfarande kvar.
– ”Han sa: ’Prata aldrig mer med min kusin igen.’ Jag visste inte ens vem han menade.”
Sedan kom örfilen.
Adeshina var yngre och mindre än killarna som konfronterade honom.
– ”Den kvällen tänkte jag bara: aldrig mer ska någon röra mig och jag inte kan göra någonting tillbaka.”
Dagen efter satt han i bilen med sin pappa och ställde en fråga.
– ”Jag frågade honom: ’Vad hade du gjort om någon slog mig?’”
Svaret blev inte vad han hade hoppats på.
– ”Han sa: ’Vad har du gjort för att personen ska slå dig?’”
I efterhand blev det en viktig lärdom.
– ”Då fattade jag att jag måste lösa det själv. Jag kan inte gå och hämta någon annan.”
Kort därefter började han träna.
Det som började med boxning ledde vidare till grappling och så småningom till MMA.
Han började för att hämnas
När Adeshina först började träna fanns det ingen dröm om stora organisationer eller mästarbälten.
Motivationen var betydligt enklare.
– ”Jag ville lära mig varenda teknik så att jag kunde slå sönder dem utan att de kunde röra mig.”
Under flera år drevs han av den känslan.
Han tränade hårt och ville hela tiden bli bättre.
Men med tiden förändrades drivkraften.
En viktig anledning var tränaren Allan.
– ”Han fick mig att gå från att tänka på hämnd till att tänka att det kanske finns en framtid här.”
Plötsligt handlade MMA om något större.
Inte om människor från det förflutna.
Utan om framtiden.
Förlusterna som aldrig fick honom att ge upp
Karriären började inte med framgångar.
Tvärtom.
Adeshina förlorade sina första matcher och tvingades tidigt hantera motgångar.
Men tanken på att ge upp fanns aldrig.
– ”Det dök inte ens upp i mitt huvud.”
I stället fortsatte han träna.
– ”Det var bara att gå tillbaka och jobba på det.”
Han beskriver sig själv som självkritisk och berättar att han ofta analyserar sina prestationer.
Än i dag vill han inte bli för bekväm.
– ”Jag tycker inte ens om när folk säger grattis för mycket efter matcher. Jag vill tillbaka till gymmet och bli bättre.”
Matchen som förändrade hans syn på fighting
En match som fortfarande sticker ut är mötet med svenske toppfightern Machete.
I dag tränar de tillsammans och har en god relation, men när de möttes första gången fick Adeshina en viktig insikt.
– ”Den matchen var läskig.”
Inte för att han var rädd.
Utan för att den visade hur hög nivån faktiskt var.
– ”Han fick mig att förstå verkligheten.”
Efter matchen satt han ensam i omklädningsrummet och funderade över framtiden.
– ”Jag tänkte: vill jag verkligen göra det här?”
Svaret blev ja.
Men från den dagen förändrades hans inställning.
– ”Från och med då tog jag alla matcher med samma mentalitet. No mercy.”
Bältet som betydde mest
Efter flera års hårt arbete kom till slut ett av karriärens stora genombrott när han tog hem FCR-titeln.
Men det starkaste minnet från den perioden handlar inte om matchen.
Det handlar om hans pappa.
Adeshina beskriver honom som en person som alltid visat kärlek genom handlingar snarare än ord.
– ”Morsan visade känslor. Farsan visade inte känslor.”
Därför minns han exakt vad som hände när pappan såg bältet.
– ”Han tog upp bältet och sa: ’Wow. Jag är stolt över dig. Ge mig en kram.’”
För första gången fick han höra orden han väntat på.
– ”När han hade åkt hem blev jag känslosam. Jag hade aldrig upplevt den sidan av honom tidigare.”
PFL-samtalet han inte trodde på
Kort därefter kom nästa stora ögonblick.
Hans manager ringde.
PFL ville ha honom.
Först trodde han att det var ett skämt.
– ”Jag ringde tillbaka flera gånger. Jag frågade om han verkligen menade PFL.”
Trots framgångarna hade han svårt att förstå varför organisationen var intresserad.
– ”Jag tänkte: varför vill de ha mig?”
Människorna runt honom såg det annorlunda.
– ”De sa till mig: du hör hemma där.”
Nu står han här.
Med ett kontrakt i PFL.
Med en huvudmatch i Nigeria.
Och med möjligheten att fortsätta bygga vidare på en resa som började långt innan någon visste vem Wasi Adeshina var.
Från drömkontrakt till miljonvinst
När Adeshina väl fick chansen i PFL tog det inte lång tid innan han började leverera.
Det som först kändes overkligt utvecklades snabbt till karriärens största framgång.
Seger följde på seger och till slut stod han som vinnare av PFL Africa-turneringen i fjädervikt – en prestation som inte bara gav honom ett bälte utan också förstapriset på en miljon kronor.
Hemma reagerade familjen på sitt eget sätt.
En av bröderna ringde direkt efter vinsten.
– ”Han bara: ’Oh my God! Har du blivit miljonär?’”
Adeshina skrattar när han berättar om samtalet.
– ”Han sa: ’Vinn flera matcher, vinn flera miljoner, vi ska bli rika.’”
Själv hade han ett betydligt lugnare perspektiv.
Under hela intervjun återkommer han till samma sak: att inte bli för bekväm.
Han beskriver hur han helst undviker att dras med i hyllningar efter matcher och hur människorna närmast honom snabbt riktar fokus mot nästa mål.
– ”Jag tycker inte om när folk säger grattis hela tiden. Snart ska jag gå match igen och då måste jag prestera igen.”
För Adeshina blev miljonvinsten och PFL-titeln inte slutmålet.
Snarare blev det ytterligare ett bevis på att människorna runt honom hade haft rätt hela tiden.
Han hör hemma på den här nivån.
Tillbaka där allt började
På lördag återvänder han till Nigeria.
Landet han lämnade som barn.
Landet där hans familjs historia började.
Mycket har förändrats sedan dess.
Men vissa saker är fortfarande desamma.
– ”Utanför buren kommer jag alltid vara samma lugna och ödmjuka Wasi.”
Sedan ler han.
– ”Men inne i buren måste du överleva med mig.”
På lördag får Lagospubliken se om resan från Alby till PFL kan ta nästa steg. För Adeshina handlar matchen mot Ignacio Campos om mer än ännu en seger – den är också ett återvändande till landet där historien en gång började.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
https://youtu.be/FoSbLbO9rrg
