Conor McGregors tränare John Kavanagh och coachen Owen Roddy har gått tillbaka till den första matchen mot Max Holloway – och berättar nu om ögonblicket som kunde ha förändrat allt. En allvarlig knäskada mitt under matchen hölls hemlig, samtidigt som de beskriver hur McGregors utveckling som fighter ofta har missförståtts.
Conor McGregors seger över Max Holloway i Boston 2013 brukar beskrivas som ännu ett steg på vägen mot superstjärnestatus. Men bakom den enhälliga domarsegern utspelade sig ett drama som publiken inte kände till förrän långt senare.
När John Kavanagh och Owen Roddy nu ser om matchen tillsammans återvänder de gång på gång till ett avgörande ögonblick i den tredje ronden. Där skadas McGregors knä, men enligt tränarna lyckas han dölja problemen både för motståndaren och för sitt eget hörn.
Kavanagh berättar att han inte förstod vad som hade hänt förrän efter matchen.
– ”Jag väntade tills jag kunde prata med honom, och då ljög han för mig. Han berättade inte vad som hade hänt, säger Kavanagh med ett skratt.”
McGregor fortsatte trots att knät hade gått
Situationen uppstod när Holloway fångade McGregors ben i samband med en grapplingsituation och vred sig för att skapa utrymme. Kavanagh beskriver hur McGregor omedelbart signalerade att allt var under kontroll, trots att knät redan hade tagit skada.
Det mest anmärkningsvärda kom dock efteråt. Holloway har tidigare berättat att han direkt frågade McGregor om han var okej när skadan inträffade.
McGregors svar blev kort.
– ”Ja, ja. Fortsätt slåss.”
Kavanagh minns samtidigt hur han började ana att något inte stod rätt till när McGregor reste sig upp.
– ”Han har en otrolig balans. Men det fanns några tillfällen där benet vek sig lite. Det var då jag började förstå att något hade hänt.”
Trots skadan avslutade McGregor matchen starkt, bland annat genom att kontrollera Holloway på marken under långa perioder av den sista ronden.
Vad minns du själv från McGregors första möte med Holloway? Tror du att en returmatch skulle se helt annorlunda ut i dag? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet och motivera vilket scenario du tror skulle avgöra en ny drabbning.
Tränarna slår tillbaka mot kritiken
Under genomgången reagerar Kavanagh också på den återkommande beskrivningen att McGregor mötte en “pojke” när han besegrade Holloway.
Han menar att bilden är missvisande.
När matchen ägde rum hade Holloway redan hunnit göra sex UFC-framträdanden, medan McGregor själv bara gjorde sin andra match i organisationen. Enligt Kavanagh fanns det därför gott om material att analysera inför mötet, samtidigt som tränarstaben visste att Holloway föredrog att stå upp och slåss framför att söka upprepade nedtagningar.
– ”Han hade fler UFC-matcher än Conor. Folk glömmer ofta det, säger Kavanagh.”
“Han har inte förändrats så mycket”
En annan återkommande diskussion handlar om hur mycket McGregors stil egentligen har förändrats sedan de tidiga UFC-åren.
Roddy anser att grunderna fortfarande är desamma.
– ”Han använder fortfarande många av samma tekniker. Han har blivit betydligt mer teknisk och mer erfaren, men jag tycker inte att han har förändrats särskilt mycket.”
Kavanagh utvecklar resonemanget och pekar på utvecklingen mellan de två matcherna mot Nate Diaz som ett tydligt exempel.
Enligt honom handlade McGregors utveckling aldrig om att byta stil, utan om att bli betydligt mer effektiv. Rörelserna blev mindre, energiförbrukningen lägre och varje attack fick ett tydligare syfte. Han lyfter särskilt fram titelmatchen mot Eddie Alvarez som den kanske främsta demonstrationen av den utvecklingen, där McGregor undvek slag med minimala rörelser och kontrade med kirurgisk precision.
Grapplingen blev ett underskattat vapen
Den första matchen mot Holloway visade också upp en sida av McGregor som sällan fick samma uppmärksamhet som hans vänsterhand.
När knät började begränsa hans rörlighet valde irländaren att förlita sig på brottning och positionskontroll. Roddy menar att insatsen blev ett viktigt kvitto på att McGregor behärskade betydligt mer än striking.
– ”Det var fantastiskt att folk fick se att han faktiskt kunde grapplas också.”
Kavanagh håller med och framhåller särskilt hur imponerande det var att McGregor kunde ta ned Holloway flera gånger. Han beskriver Holloway som en motståndare som historiskt varit mycket svår att fälla med traditionella singel- och dubbeltagningsförsök, vilket gjorde prestationen ännu mer anmärkningsvärd.
När tränarna ser tillbaka på kvällen är det därför inte bara en ung McGregors genombrott de minns. De ser också en match där disciplin, kyla och anpassningsförmåga blev minst lika avgörande som den offensiva briljans som senare skulle göra honom till en av MMA-historiens största stjärnor.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
