Joaquin Buckley vägrade skaka hand med både Mike Malott och UFC-bossen Dana White. Inför kamerorna såg amerikanen ut att vara redo för krig, men Malott hade redan fått höra något helt annat bakom kulisserna. Efter den brutala knockouten i Edmonton avslöjar kanadensaren vad rivalen råkade berätta före matchen, varför han genomskådade beteendet och vad som egentligen hände när Buckley föll till mattan.
Buckley avslöjade mer än han tänkt sig
Vid hotellreceptionen i Edmonton fick Mike Malott en helt annan bild av Joaquin Buckley än den som senare skulle spridas över MMA-världen. Amerikanen var pratsam, vänlig och nyfiken. Han ställde frågor om Malotts längd, hans bakgrund inom kampsport och vilka viktklasser han tidigare tävlat i. De båda hade redan umgåtts avslappnat under matchveckan, och Buckley verkade uppskatta möjligheten att prata med någon han snart skulle försöka besegra.
Under ett av samtalen kom ett erkännande som Malott inte riktigt kunde förstå varför hans motståndare delade med sig av.
– Han var så otroligt pratsam att han råkade avslöja något som jag inte tror att han själv förstod att han avslöjade, berättar Malott i en intervju med Ariel Helwani.
Enligt kanadensaren förklarade Buckley att han trivdes bättre med boxningens mer avslappnade umgängeskultur, där två motståndare kunde prata vänskapligt före en match och ändå försöka slå ut varandra när det väl var dags. Den aggressiva fasaden, de hotfulla blickarna och behovet av att uppträda som en alfahane var däremot något Buckley själv uppgav att han inte tyckte om.
– Han berättade att hela den där grejen med att gå omkring och se förbannad ut och spela alfahane gjorde honom obekväm. Han gillade inte det. Jag tänkte bara: Varför berättar du det här för mig?
Vid den ceremoniella invägningen var den pratsamme amerikanen som bortblåst. Buckley vägrade skaka Malotts hand och avvisade även Dana Whites utsträckta hand, medan en man i hans följe förstärkte den fientliga stämningen med hotfulla gester. Malott hade svårt att ta uppträdandet på allvar, särskilt när mannen drog fingret över halsen och imiterade en gravgrävare.
– Om Disney Channel gjorde en MMA-serie skulle du vara tränaren i den, tänkte jag. Det kändes så tillgjort. Ingenting av det där kändes äkta.
Malott uppfattade Buckleys beteende som ett skådespel. Han hade ju redan träffat den mer avslappnade personen bakom den hårda fasaden och visste, åtminstone enligt sin egen tolkning, hur obekväm amerikanen kunde vara i den rollen.
Knäet som släckte Buckley – utan att Malott förstod
När de möttes i huvudmatchen på UFC Edmonton den 17 oktober var förutsättningarna betydligt mer allvarliga än under ordväxlingarna på hotellet. Buckley var rankad tia i weltervikt och kom från förluster mot Kamaru Usman och Sean Brady. Malott, som gick in som nummer 13, hade fyra raka segrar bakom sig och chansen att ta karriärens största kliv inför den kanadensiska publiken.
Många hade pekat på brottningen som Malotts tydligaste möjlighet att besegra Buckley. Kanadensaren hade däremot studerat amerikanens stående kamp och identifierat rörelser som han ansåg gick att utnyttja. Hans tränare hade dessutom uppmuntrat honom att lita på sin striking, även mot en motståndare med Buckleys explosiva slagstyrka.
– Jag såg saker i hans stående kamp som ingen riktigt hade utnyttjat tidigare. Jag visste att jag kunde göra det. Han är väldigt farlig och slår otroligt hårt, men jag kände mig bekväm där inne, förklarar Malott.
Två minuter och 32 sekunder in i den andra ronden kom avslutningen. Malott försökte träffa med en hög spark, men avståndet blev sådant att knäet träffade Buckley i ansiktet. Amerikanens tandskydd flög ur munnen och han föll mot mattan, där Malott följde upp med ytterligare ett slag innan domaren bröt matchen.
Det märkliga var att Malott först inte ens förstod hur hårt han hade träffat.
– Jag kände egentligen inte knäet träffa hans ansikte. Jag kände mitt smalben ta stopp mot kroppen och trodde först att jag bara hade hindrat honom från att komma framåt. När benet kom tillbaka såg jag honom börja falla och insåg att knäet hade träffat ordentligt.
Avslutningen blev ännu mer betydelsefull eftersom ingen tidigare hade lyckats stoppa Buckley under hans tid i UFC welterviktsdivision. Malott hade dessutom besegrat Gilbert Burns tidigare under året, men upplevde att den segern delvis hade förminskats av dem som ansåg att den tidigare titelutmanaren passerat sin bästa tid.
Mot Buckley fanns inte samma enkla förklaring. Amerikanen hade byggt sitt namn på explosivitet och knockoutkraft. Nu hade Malott besegrat honom på hans egen hemmaplan.
Det oväntade avslöjandet efter segern
Bakom karriärens kanske mest uppmärksammade prestation hade Malott även haft bekymmer som publiken inte kände till. I intervjun med Helwani avslöjar han att han drabbats av en stafylokockinfektion under matchveckan. Han går inte närmare in på behandlingen, men berättar att han efteråt mådde bra.
Kanadensaren beskriver hur han försöker hantera sådana motgångar utan att låta dem ta över förberedelserna. Den inställningen har också fått honom att se annorlunda på pressen som följer med att vara en av landets största UFC-profiler. Han minns tiden när han tävlade i skolgymnastiksalar inför en handfull människor som brydde sig om hans karriär. Numera är han huvudattraktion inför tusentals åskådare.
– Vilket privilegium det är att känna press för något man verkligen vill göra. Folk pratar om pressen att representera sitt land eller gå huvudmatch i UFC. Men tänk vad fantastiskt att människor faktiskt bryr sig.
Även synen på Buckley har fått ytterligare en dimension efter matchen. Amerikanen valde att offentligt reagera på sin egen knockout och erkände öppet hur illa han hade blivit träffad, utan att försöka bortförklara förlusten. Malott uppskattade den reaktionen betydligt mer än uppträdandet under invägningen.
– När någon förlorar på det sättet vill nästan alla gömma sig. Men han ägde det som hände. Han kom inte med ursäkter om ett dåligt träningsläger eller att han varit sjuk. Hur kan man inte tycka om en sådan kille?
Nu väntar ett betydligt större hot
Med fem raka segrar och två uppmärksammade knockouter mot Burns och Buckley har Malott placerat sig i ett helt annat läge i UFC welterviktsdivision. Organisationen har redan bekräftat att UFC 336 arrangeras i Toronto den 30 januari 2027, och kanadensaren vill gärna vara en del av galan.
När Helwani presenterade möjligheten att möta den högt rankade Michael Morales blev Malott försiktig med att nämna en specifik motståndare. Han har aldrig varit särskilt intresserad av att ropa ut namn eller bygga rivaliteter genom förolämpningar. Men på frågan om han verkligen är redo att hoppa flera steg i konkurrensen kom ett betydligt mer kompromisslöst svar.
– Jag tror att jag är världens bästa welterviktare.
Någon match i Toronto är ännu inte bokad. Men för en fighter som under många år byggt sin karriär på att låta prestationerna tala har förutsättningarna förändrats snabbt. Efter det som hände i Edmonton kommer det att bli betydligt svårare för UFC att hålla Mike Malott borta från de största matcherna i divisionen.
Och mannen som vägrade skaka hans hand har, om än högst ofrivilligt, hjälpt honom att komma dit.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
