Mycket kan och har sagts om Conor McGregors mentala krigsföring men faktum är ju att den fungerar. Vad är det som får några av sportens främsta mästare att gå rakt in i irländarens fälla? Vad är egentligen metoden bakom McGregors galenskap?
Invägningen inför UFC 194 visade oss såhär i efterhand makten Conor McGregor (19-2) besitter över sina motståndare. Hur han sakta men säkert bryter ner dem och får de att spela hans spel, vare sig de vet de eller inte.
När Jose Aldo (25-2) ”gjorde en McGregor” och imiterade irländaren ett dygn innan de klev in i oktagonen i huvudmatchen på UFC 194 såg många på situationen som om mästaren tagit tillbaka taktpinnen. Inte helt olikt Ronda Rouseys (12-1) beteende inför UFC 193 och vad som skulle bli förlusten mot Holly Holm (10-0).
Såhär i efterhand är det enligt många uppenbart att Rouseys oväntade aggressivitet kom från en inneboende osäkerhet – det verkade åtminstone som om hon försökte hypa upp sig själv mer än någon annan. Aldrig tidigare har hon betett sig så inför en match.
Samma sak kan sägas om Aldo även fast situationerna var väldigt annorlunda – det spelare och oddsmakare tog som ett tecken på att ”mästaren var tillbaka” vad gäller mental krigsföring var i verkligheten precis vad McGregor hade lagt grunden för under de långa månaderna inför UFC 194. Jose Aldo har aldrig gjort något liknande som under invägningen inför galan. Jose Aldo har alltid varit den respektfulla mästaren som inte behöver spexa och psyka ut sina motståndare. Jose Aldo pratar i oktagonen.
Men Conor McGregor gjorde något med Aldo som ingen gjort förut. Han fick honom att spela hans spel, dansa efter hans taktpinne och i slutändan gick ju allt enligt planerna. Jose Aldo gick rakt in i irländarens fälla mitt framför hela världen och den enda som verkligen visste om det var förmodligen McGregor själv.
Upprinnelsen till UFC 196 har inte varit i närheten lika intensiv som UFC 194 men Rafael dos Anjos (25-7) har ändå haft ett par ögonblick som talar för att han är på samma väg som Aldo. Dos Anjos är likt landsmannen en respektfull mästare, en som undviker prat och hype till varje pris. Men inför den största matchen i hans karriär har han förmodligen snackat mer skit, självfallet riktat mot McGregor, än någonsin förut.
Efter att ha suttit bredvid ”Notorious” under en presskonferens uppgav Miesha Tate (17-5) att McGregor var ett geni. Vid en första anblick kan det tyckas överdrivet – visst är han kvick och har haft en hel del underhållande ögonblick men i slutändan är han väl bara en högljudd skitsnackare? Eller?
Vare sig det är med mening eller inte så är metoden bakom Conor McGregors galenskap att dra in sina motståndare i hans spel, få de att dansa efter hans pipa och när det äntligen är dags för match agera precis såsom han förväntar sig. Att vara förutsägbar är lika med döden i oktagonen och det är något McGregor uppenbarligen är väl medveten om.
