”You know who Judas is? That interview was some backstabbing shit but now it’s like whatever because now I know the game he is playing.” – Rashad Evans
Rashad Evans, Jon Jones och Greg Jackson befinner sig just nu i en rätt prekär situation för att uttrycka det milt. Som de flesta redan känner till så har Rashad valt att lämna Greg Jacksons prisbelönta klubb och ämnar skapa ett eget camp. Jon Jones, som tränat mycket med Rashad, känner att han behövde ta chansen när han fick den och ”kunde inte säga nej”. Det är en individuell sport och sånt här händer när många i toppen tränar på samma ställe. Diego ”The Dream” Sanchez är ett gott exempel på en annan herre som valt att lämna Greg Jackson för att söka lyckan på eget håll när något liknande ägde rum. Nu är Diego tillbaka hos Greg men faktum kvarstår att detta är ett problem för Greg Jackson och han kan inte hantera det.
Att vinna världsmästartiteln och bli den tolfte personen som gör det bör kännas bara stort och grymt, men Jon Jones fick direkt efter matchen träffa Rashad i buren och det var tydligt att se att känslorna var skumma från båda två.
”For my last two fights I have trained with Greg Jackson five times” – Rashad Evans
Bloodyelbow tog sig ett snack med Rashad Evans om situationen och Rashad gillade inte det faktum att Greg Jackson gått ut och sagt att han inte ska ta del av matchen mellan Jon Jones och Rashad Evans. Rashad säger såhär om den saken:
You can’t say you are not going to have anything to do with it when you are a big part of the reason why the situation originated. That’s like spilling a glass of milk and then walking away and saying that you don’t want to have anything to do with it. You fucking spilled the milk… So you’re at least going to help clean it up right? When Jon Jones came to the gym over a year ago Greg Jackson came to me and said, ”listen, what do you feel about having this kid on the team?” I told him straight up that I didn’t like it. I told him that the kid was talented and that the sky was the limit with him but that was the type of guy I wanted to fight not train with. Greg came back saying, ”No, no, no this will be just like you and Keith where he will be just like a brother.” I still told him that I didn’t want to do that. Then Greg said if that situation ever did arise between Jones and I that he would have to turn the fight down because that’s how it works. He would have to turn down the fight with me so that way I wouldn’t be put in a position where I looked like a punk. That’s how it works in the Greg Jackson system. After a while Greg was so high on this kid coming in and I met Jon Jones and he was a very nice and very sweet kid, so eventually I said fuck it, let’ s bring him in. After he got there and I trained with him and tried him out a little bit, something didn’t feel right so I moved my camp up to Denver to train at Grudge for awhile. That is where I spent the majority of my time over the past two fights.
Det där är inte riktigt något som tidigare blivit känt då Greg Jacksons filosofi är samarbeten mellan olika klubbar där man rör sig mellan dom. Men nu lättar Rashad på trycket och berättar hur det varit.
For my last two fights I have trained with Greg Jackson five times. During my time at Grudge I wasn’t really dealing with Greg too much but were maintaining a great relationship and friendship so after my last fight I decided I was going to head back to Albuquerque to train with Greg and everything felt good there. My training went great. Jon and I were clicking on another level almost like I did with my first training partner. It was starting to get to the point where it was like what Keith and I have where we feel like brothers. We would share ideas and I wasn’t holding back on him and I felt that he wasn’t holding back on me and I knew that because there were days where Jon would have some rough days in the gym. We worked a rough pace and if you are competing at this level and you train with someone everyday you can tell when they are struggling.
I did my best to help and I really felt that our friendship was on another level…but that wasn’t the case. When the first opportunity came and he said that he would fight me if Dana said so, that to me stung more than anything. He said that he didn’t want to lose his job and look man, the UFC isn’t going to fire anyone because they are turning down fights. If anything it would mess up future opportunities for them and they weren’t going to come to him and say, ”if you don’t fight Rashad you are kicked out of the UFC.” That wasn’t going to happen. I was always considerate and respectful to our system because if I had the belt then I would want you to do the same for me. Then he comes across on national TV and says that he will fight Rashad if Dana White tells me to and I felt so fucking utterly disrespected.
Det är inte ofta något sånt här händer på den här nivån. Det har hänt förr, men har då i regel rört sig om träningspolare som sedan länge tränar på annan klubb. Som med Chuck och Tito för att dra upp ett exempel. Rashad har mycket att säga om det här och det märktes i intervjun med Bloodyelbow att så var fallet. Han vill berätta och hans känslor kring det här är äkta. Han fortsätter:
I mean it’s one thing to say something in an interview but the least you could have picked up the phone and been like, ”man I did an interview today and they kind of put me on the spot with a rough question and I answered it this way.” At least give me the heads up so that way I know and not look at it if he’s Judas or something. You know who Judas is? That interview was some backstabbing shit but now it’s like whatever because now I know the game he is playing. Then for Greg to sit back and say he doesn’t want to have anything to do with it….why not? You fucking created the situation. Be his coach and be in his corner. That’s what you want so do it. I don’t care if he coaches against me. It doesn’t even matter.
Over a year ago Jon Jones was like, ”please let me be on the team and I’m so excited to be on your team and I’d never fight you.” He was a kid that was excited to just be a part of the team because it was going to change his career. Now the question is would Jon Jones be an animal had he not trained with Greg Jackson? Yes he would’ve. The learning rate may not have been as fast because training with Greg allowed Jon access to train with the best in the world. Jon is hands down fucking phenomenal. The kid is amazing and there is no doubt about that. There is no shame in my game for saying because the kid is very good but his skills excelled much quicker because of Jackson’s. But if Jon Jones down the road goes somewhere else for a camp and then has a great fight and an opportunity arises do you really think he’s going to go back to Greg Jackson? No. So then Greg lost on two fronts and for what? He’s already in different ways told me that this kid is going to be the one that takes Greg Jackson’s legacy to the next level. He’s already sent that message to me so if you are going to send that message then stand behind it. It doesn’t matter to me. I know Greg Jackson’s system and I know Greg Jackson’s game plan. Sure Greg Jackson is a great coach and he has been one of my great friends but let me tell you something…there is no end all be all in this game of mixed martial arts. It’s a bag of mixed nuts. People are touting Jon around like he’s Neo from the Matrix. That’s all good and dandy but be there for the kid when the kid falls. Be there to pick him back up rather than turn their back on him like they did to Machida. Lyoto loses and all of a sudden he sucks. No he doesn’t fucking suck it’s just the way the game goes. Nobody is supreme in this game and that is what makes mixed martial arts what it is today. Nobody is the absolute best. Anybody can get beat by anybody on any given day.
I have a lot of motivation. I feel disrespected on many levels and the worst part is that it comes from people who I felt were like family. I would have done anything for Greg Jackson, and I would still do anything for Greg Jackson but I felt disrespected beyond belief. I feel disrespected by Jon because when I think about when we trained or when we were chilling, was the shit even real? Or was he just trying to be a master manipulator and try to manipulate the situation so he could get what he wanted out of it? I don’t know and that is a question that I have in my mind but when I get down to it…that doesn’t even matter because we are going to get in there and we are going to fight. People want to say ”oh my God Jon is this and that” but Jon Jones is Jon Jones to me. He’s another fighter I have to face. I’ve seen them all and I’ve trained with the best. I’ve seen all the shades of greatness and how this one was supposed to do this and this one was supposed to do that. It’s all the same and it doesn’t even matter.
Det är ord och inga visor verkligen och jag inte helt avfärda det Rashad säger faktiskt då han talar från hjärtat och har rätt, enligt mig, i det att Lyoto blev dissad av en hel värld så gott som när han vann matchen mot Shogun och sen ännu mer när han nu förlorat två matcher i rad. Men istället för att bara konstatera fakta är jag, som alltid, intresserad av anledningen bakom. Kanske är det så att folk på riktigt söker stålmannen, eller låt oss säga Neo, i idrottare. I en fighter kanske till och med ännu mer än i andra sporter. Folk ser någon som verkar oslagbar eller i alla fall så gott som. Sen faller personen via en förlust eller liknande och vips så är fightern hatad och inte alls lika uppskattad som innan. Ändå är MMA mycket bättre än boxningen där records är så gott som allt. Om det nu stämmer att Floyd Mayweather Jr. har dragit sig tillbaka så kommer han behålla statusen som en av de bästa nånsin med sitt record på 38-0. Men han listas ändå ”bara” som 48 i världen nånsin inom boxningen så det finns hopp även där. Men så är också boxningen osedvanligt nostalgisk när det kommer till fansen. Tänk bara på hur Ingo Johansson och hans match blivit behandlad i Sverige.
Rashad Evans står inför en mycket svår match och det i ett känslomässigt ytterst skarpladdat läge. Jag kontaktade en idrottspsykolog och berättade kort om situationen, han förklarade att rent mentalt är det här troligen mest tyngande just nu för Rashad, men på sikt kan det komma att påverka Jon Jones. Men det är förstås svårt att säga någonting utan att veta hur träningarna varit mellan Rashad och Jon samt hur de är mer som personer.
Men min egna, lekammanamässiga observation, är att Jon Jones klarat stress och press på ett enormt bra sätt. Däremot vet jag hur det kan vara att gå in i en fight (oavsett sport) och känna att det är lite dåligt att vinna. Den bitterljuva känslan som inte riktigt vill släppa taget. Men då det dröjer nu inför match och Jon Jones och Rashad inte kommer träffas med största sannolikhet så kommer antagligen inte känslorna riktigt kicka in för Jones annat än när matchen går av stapeln. Det har då gått en del tid och Jones har hunnit vänja sig vid tanken på att slå polaren.
Det ska bli riktigt intressant nu att följa utvecklingen och sen se om Jon Jones kommer kunna hålla sig kall och inte låta känslorna ta överhanden sen när han möter Rashad.
Här kan ni se vad Greg Jackson sa efter matchen mellan Jon Jones och Shogun.
Tack John för svaren på mina frågor
