Vad var mest sevärt under året? Tre av redaktionsmedlemmarna diskuterade saken och kom till olika slutsatser. Vad säger våra läsare? Vilken submission, knockout, match och gala var bäst under året som gick?
Årets bästa submission
Christoffer Esping: Kenny Robertson vs Brock Jardine
Det var nog många som satt och gapade efter Kenny Robertsons submissionvinst över Brock Jardine. Från att halvhjärtat gå för en rear-naked choke så tar han helt plötsligt tag i Jardines ben och drar det framåt. Jardine är inte sent med att verbalt ge upp matchen och Robertson vinner därmed via något så ovanligt som en ”suloev stretch”.
Patrick Jenkinson: Ivan Menjivar vs Azamat Gashimov
På årslistor tenderar stora vinster och spektakulära submissions hamna högt. Men den submission under förra året som stannade hos mig var Ivan Menjivars armbar mot Azamat Gashimov. Låset var på inget sätt flashigt men den pendelrörelse som Menjivar fick till med sin kropp innan armlåset satt var oerhört snyggt. Det såg så naturligt och flytande ut. Medan andra armbars drivs igenom med stor kraft var detta lås frambringat av en stor del teknik.
Andreas Bruzelius: Jim Miller vs Fabricio Camoes
En av årets mest subtila och diskreta submissions, och just därför så imponerande. MMA och UFC skapades i princip av fenomenet guardsubmissions. Inta frivilligt ryggläge och leta lås och strypningar underifrån. Klassisk BJJ. Det är en strategi som i praktiken inte längre existerar. I takt med toppositionens utveckling har konventionella lås från guard blivit extremt sällsynta. De flesta lås kopplas numera från rygg eller i scrambles. Desto mer imponerande att se Miller systematiskt, lugnt och elegant koppla upp en klassisk armbar från ryggläge. Och inte på vem som helst heller, Camoes är ett legitimt brasilianskt svartbälte.
Årets bästa knockout:
Patrick Jenkinson: Junior dos Santos vs Mark Hunt
Mycket har man sett men att dos Santos skulle sätta en snurrspark som sänkte Mark Hunt hade nog väldigt få räknat med. Det var ett snyggt avslut på en underhållande match och duger gott och väl som den bästa knockouten under ett år som hade många riktigt bra att bjuda på.
Christoffer Esping: Uriah Hall vs Adam Cella
Med en av de snyggaste/läskigaste knockouterna i The Ultimate Fighters historia så är det inte svårt att välja Uriah Halls spinning heel kick mot Adam Cella.
Andreas Bruzelius: Demetrious Johnson vs. Joseph Benavidez
Den mäktiga musen är förmodligen UFC:s minst uppskattade mästare. Att vara flugviktare är förenat med anklagelser om att vara kraftlös, och när det kommer till konsten att vara mer hetsig än farlig är Johnson affischnamnet. Den stadigare byggde Benavidez har däremot rykte om sig att kunna dela ut lite publikfriande däng med sina brottarmuskler, i synnerhet i år när hela Team alpha male förvandlades till knockoutkungar. Hypen inför titelmatchen på UFC on FOX 9 var ett evigt upprepande av hur Benavidez power stod sig mot Johnsons burkontroll, nedtagningar och andra synonymer för ”poängstrategi”. Sedan går mästaren in och klubbar ner utmanaren efter två minuter. Efter tolv matcher för Zuffa utan en enda knock trodde alla att de visste vad Johnsons begränsning var. Nu vet vi bättre.
Årets bästa match:
Patrick Jenkinson: Jon Jones vs Alexander Gustafsson
Vår svenske stjärna tog sig an Jones som beskrevs som näst intill omöjlig att besegra. Trots detta var Gustafsson snudd på att lyckas med det ”omöjliga”. Han lyckades visa att Jones är mänsklig. Matchen gick fram och tillbaka och var tekniskt snygg från bådas håll. För mig och många svenskar var mötet dessutom väldigt känsloladdat. En underbar upplevelse som bara skulle ha kunnat bli bättre om domarna valt att kora svensken till mästare.
Christoffer Esping: Jon Jones vs Alexander Gustafsson
Tekniklösa sluggermatcher som Brian Stann vs Wanderlei Silva och Hunt vs Bigfoot kan ibland vara kul att se. Det som jag däremot tycker är ännu roligare att se är en match med mycket teknik så som Jon Jones vs Alexander Gustafsson. Den långe svensken som enligt många inte skulle ha en chans gav mästaren stora problem i nästan fyra fulla ronder. Som vi alla vet så var det en snurrande armbåge i slutet av fjärde ronden som vände matchen till Jones fördel. Jones vann matchen men det har sedan dess varit stora diskussioner om vem som egentligen förtjänade vinsten, det alla däremot är överens om är att det var en mycket bra match.
Andreas Bruzelius: Jon Jones vs Alexander Gustafsson
För en gång skull har jag inget att tillägga.
Årets bästa gala
Patrick Jenkinson: UFC 166 ”Velasquez vs Dos Santos III”
På UFC 166 fick vi se Cain Velasquez sätta punkt för rivaliteten med Junior Dos Santos, i alla fall för överskådlig tid. Vi fick se Gilbert Melendez och Diego Sanchez i en blodig match över tre ronder som fick kommentatorerna och publiken i extas. Vi fick se knockout-vinster från BJJ-ässet Gabriel Gonzaga, flugviktaren John Dodson, welterviktsdebuterande Hector Lombard och tjetjenen Adlan Amagov. Sammantaget en gala med en hel drös av riktigt bra matcher och därför min personliga favorit under 2013.
Christoffer Esping: UFC on FOX 7
Galan inleddes med ett flygande knä av Yoel Romero och vi fick under galans gång se hela åtta knockouter. Huvudkortet startade med ett riktigt krig där Matt Brown till slut besegrade Jordan Mein via TKO. Detta följdes upp med en TKO-vinst via huvudspark för Josh Thomson mot Nate Diaz. Inte ens matchen mellan Daniel Cormier och Frank Mir kan dra ner galans betyg när den sen avslutas med en mycket jämn titelmatch mellan Benson Henderson och Gilbert Melendez.
Andreas Bruzelius: UFC 162 ”Silva vs Weidman”
Två av årets mest sevärda matcher på samma kväll, Frankie Edgar mot Charles Oliveira och Cub Swanson mot Dennis Siver. Båda matcherna var utmärkta exempel på att fartfylld stående kamp inte behöver vara en ogarderad orgie för att väcka intresse. Edson Barbozas lektion i low kicks som drabbade stackars Rafaello Oliveira var också en brutal men elegant uppvisning. Ytterligare fyra knockar serverades utöver det, inklusive finalen där Anderson Silva till sist mötte sitt Waterloo. Tim Kennedy mot Roger Gracie var visserligen tre ronder ljummen vaggvisa, men man kan inte få allt.
