Malmöiten Pannie Kianzad har länge utmärkt sig som en av Sveriges främsta MMA-fighters. Efter att ha tagit sig förbi sina sju första motståndare – däribland framtida UFC-fighters – och vunnit bältet i Cage Warriors, skrev hon på för den kvinnliga topporganisationen Invicta Fighting Championship och debuterade sommaren 2015.

Debuten blev en succé när ”Banzai” kammade hem en poängvinst mot Jessica-Rose Clark.

Med segern gjorde hon sig snabbt förtjänt av en titelchans mot den dåvarande bantamviktsmästarinnan Tonya Evinger – men fick se sig besegrad för första gången i karriären när hon slogs ut och förlorade via teknisk knockout.

En tuff tid följde där Pannie tacklades med depression, ångest och självmordstankar – innan hon slutligen samlade kraft och återvände till buren. Men hennes comeback, som skedde i januari tidigare i år, slutade inte som förväntat då hon återigen blev avslutad – denna gång mot Raquel Pa’aluhi via submission.

”Det har varit tufft på psyket men samtidigt nödvändigt. Det är inga duvungar jag mött.”

Varken Evinger eller Pa’aluhi är några lätta motståndare. Evinger tävlar för närvarande i UFC där hon bjöd på en tapper insats mot fjäderviktsmästarinnan Cristiane ”Cyborg” Justino, medan Pa’aluhi å andra sidan fick en titelchans i Invicta efter vinsten mot svenskan.

När jag kontaktar Pannie för en pratstund berättar hon att förlusterna tog mycket på psyket – men att hon samtidigt ser dem som nödvändiga för hennes fortsatta utveckling.

 – Det har varit tufft på psyket men samtidigt nödvändigt. Det är inga duvungar jag mött. Tonya gick tre ronder mot Cris Cyborg och Raquel slogs för titeln i Invicta. Samtidigt som jag önskar att det gick min väg så var det inte mina kvällar. Det får man också respektera, säger Pannie i en exklusiv intervju med MMAnytt och fortsätter:

 – Jag har fått de matcherna av en anledning så jag måste ha tålamod och jobba vidare på att utvecklas.

Har letat efter en ny match – i flera månader

Efter det senaste nederlaget har Pannie tränat stenhårt för en starkare återkomst. Det enda problemet är att ingen verkar vilja möta henne…

I mars erbjöd hon sig att hoppa in som ersättare på UFC Fight Night 107 i London och möta den svenska rivalen Lina Länsberg (som hon tidigare har besegrat via teknisk knockout).

Im ready for UFC London in three weeks. I want the fight, and i know @linalansberg wants the rematch to. Lets do it! @seanshelby @danawhite

— Pannie Kianzad UFC (@PannieKianzad) March 1, 2017

i am in shape and ready!

— Pannie Kianzad UFC (@PannieKianzad) March 1, 2017

Would be cool to see @PannieKianzad get the call for #ufclondon @seanshelby she's a talented fighter just what the division needs

— CrisCy₿org.Com (@criscyborg) March 1, 2017

Men Länsberg var inte intresserad.

Därefter bokades hon för huvudmatch på Trophy MMA IX i Malmö – men ströks från galan när ingen motståndare kunde hittas.

Nu, drygt ett halvår senare, har Pannie fortfarande inte hittat någon att möta och är minst sagt frustrerad.

 – Konstigt nog har jag inte fått en enda jävla match, säger Pannie när jag frågar varför hon har varit borta från buren sedan början av året.

 – Jag har varit i form ända sen jag slogs i januari. Vi har letat matcher i Europa men många har tackat nej, vilket jag tycker är konstigt eftersom jag ändå har förlorat två raka matcher. Svaret vi har fått är att det är en för riskabel matchup och att de vill ha det lättare för sig.

Svenskan är fortfarande under kontrakt med Invicta – men även om hon tycker väl om organisationen så menar hon att de inte alltid är så snabba med matcherbjudanden.

 – Det är inte världens snabbaste människor som jobbar inom Invicta… Jag har frågat om att få vara med på massor av galor – men bara fått svaret att de inte finns plats förens i november. Invicta är superbra men jag skulle bara vilja fightas oftare, förklarar Pannie.

https://www.instagram.com/p/BYy8C9-AoVJ/?hl=sv&taken-by=panniekianzad

Även om inget är klart ännu så ser det alltså ut som att Pannies återkomst till buren sker i Invicta i november – om allt går som det ska.

 – De är långsamma på att svara, men vad jag har fått för mig så ska jag gå match i november. Jag väntar på bekräftelse, fortsätter hon.

Ny klubb – och ett eget märke på gång

Den senaste tiden har 25-åringen haft fullt upp med annat i vardagslivet. Pannie – som tränar i Danmark – har dels lämnat klubben Rumble Sports och istället gått över till Arte Suave, där hon tränar tillsammans med namn som Mads Burnell, Joachim Christensen och Nick Barnø.

Ett nödvändigt miljöbyte, förklarar Pannie.

 – Jag behövde byta miljö och skaffa mig lite ny inspiration. Jag är väldigt nöjd med skiftet, speciellt med hur mycket bra feedback och träning vi får av alla där och vår huvudtränare Nikolai Koubti.

https://www.instagram.com/p/BYY2em5Am1d/?taken-by=panniekianzad

Hon fortsätter:

 – Jag är väldigt medveten om många ting runtom mig. Därför har jag också ändrat mycket av mina träningsrutiner, vardagliga livet och mitt eget personliga liv.

Vidare har Pannie även börjat jobba med ett alldeles eget märke, KIANZAD, sedan en tid tillbaka.

 – När jag var som mest sängliggande typ med min ryggskada så började jag spåna på att göra egna boxningshandskar. Sen skapade jag min egen outfit till min senaste match. Målet är nu att efter min nästa match lansera första delen – boxningshandskarna, för att senare släppa grapplingkläder och gis.

https://www.instagram.com/p/BIkPKpIgka_/?taken-by=panniekianzad

Har besegrat sina inre demoner

Även om psykisk ohälsa inte försvinner på en dag – så verkar Pannie även ha kommit en bra bit på vägen när det kommer till att handskas med den problematiken.

 – Det är sånt alla handskas med tror jag, men speciellt inom elitidrottande så är det mycket psykiskt ohälsa då prestationen är viktig, säger hon innan hon blickar tillbaka:

 – Mitt smög på och brast till slut. Jag kände mig så jävla sviken av allt, orespekterad och framförallt arg. Arg på mig själv för jag inte kunde ta itu med det tidigare, arg på gamla vänner och människor nära till mig som vände ryggen.

”Jag har lärt mig så himla mycket. Jag vet vilka mina nära och kära är nu – de som backade mig ’when shit went down'”

Utan att tvingas besegra sina inre demoner hade hon inte kunnat må så bra som hon gör idag, menar hon.

 – Jag har lärt mig så himla mycket. Jag vet vilka mina nära och kära är nu – de som backade mig ’when shit went down’. När jag var utan pengar och hade skulder upp till taket. När jag var skadad i både rygg och knä. När jag sprang 165 timmar i månaden på hemtjänsten med en gigantiskt knäskena 24/7 för att klara månaden. När jag var pillerberoende och allt för deprimerad.

Den inre kampen har gjort Pannie bättre på att se det positiva i livet.

 – Min familj är frisk, jag är frisk, jag fightas ’for a living’ och jag har löst alla mina problem med hjälp och stöd av min underbara sambo samt min psykolog. Kan jag be om något mer?

https://www.instagram.com/p/BVYArmkAnCJ/?taken-by=panniekianzad

Nu kan hon glädjas av att dels jobba som instruktör – och dessutom vara mentor till en ungdom som hon vill vara en förebild för.

 – Jag har även fått chansen att jobba mycket mer med min idrott och undervisa. Dessutom är jag mentor till en ungdom i Malmö som jag vill vara en god förebild för.

Ser sig själv som bäst i Europa

Pannie må vara i ett tufft läge i karriären för tillfället, med två raka förluster och svårigheter att ta sig vidare utan några frivilliga motståndare. Men samtidigt vittnar hennes matchfacit om vilken hög kvalitet hon faktiskt håller som fighter – och när det väl är dags för en återkomst till buren är vägen tillbaka till toppen inte särskilt lång.

Med de meriter hon har i bagaget lär ett UFC-kontrakt inte vara särskilt avlägset, så fort hon lyckas ta sig tillbaka till segerspåret. Redan idag är hon helt övertygad om att hon är bäst i Europa – och även om det har tagit stopp mot några av världens främsta fighters så är resan långt ifrån slut.

 – Jag har fått möta många bra tjejer i min karriär och ofta varit underdog. Men jag ser mig själv som Europas bästa kvinnliga bantamviktare – utan tvekan. Det har jag även bevisat. Ingen kan ta ifrån mig vad jag har kämpat för, vad jag har vunnit eller vad jag har uppnått. Oavsett om jag har förlorat två matcher mot toppmotstånd så kan det inte dra ner mig. Det kommer jag inte tillåta, säger Pannie.

Det återstår att se vad som väntar härnäst för Pannie, när återkomsten blir av och vem hon kommer göra upp mot nästa gång hon kliver in i buren. Tills dess att nästa match blir bokad ligger hon i hårdträning samtidigt som hon njuter av vardagen och gläds av att hon lever det liv som hon – och ingen annan – har valt.

 – Jag lever just nu det livet jag vill leva. Jag tränar, mår bra och umgås med sambon och hunden. För mig är det viktigt att kunna vara stolt över mig själv och kunna säga att jag har levt mitt liv precis som jag vill – för tillfället som atlet – och tagit risker för att uppnå mina mål. Och det kan jag stolt säga att jag har gjort och fortsätter att göra, fortsätter hon.